Herr talman! Det är dags för kapitlet som heter "Regeringens ansvar för förvaltningen".
Eftersom flera andra här har varit inne på de här frågorna tänkte jag enbart dyka ned i en fråga som har lett till oerhört mycket debatt under de senaste åren. Den handlar om assistansersättningen.
Anmälan handlar om ifall regeringen har lagt sig i Försäkringskassans tillämpning av lagstiftningen om assistansersättning. Det gäller framför allt en formulering i ett regleringsbrev till Försäkringskassan som av vissa skulle kunna tolkas som att Försäkringskassan har fått i uppdrag att minska antalet timmar till enskilda i strid med gällande rätt.
KU skriver i betänkandet att det nog inte är troligt att detta var avsikten från regeringens sida. Men vi menar samtidigt att det inte går att utesluta att bedömningar i enskilda ärenden skulle kunna påverkas.
Samtidigt noterar vi att Försäkringskassan i sin årsredovisning bedömde att målet för assistansersättningen delvis var uppfyllt bland annat på grund av att kvaliteten i handläggningen hade höjts och att kontrollerna hade förbättrats. Försäkringskassan beskrev också att man genom att göra utbetalningar i efterskott till de assistansberättigade kunde höja kvaliteten och minska antalet återkrav.
I granskningen har det således inte framkommit att målet att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen skulle ha förutsatt åtgärder från Försäkringskassans sida som står i strid med lagstiftningen om assistansersättningen.
Under den tid vi beredde ärendet fanns det en del funderingar från utskottets sida på att parallellt lyfta fram de olika domar från Högsta förvaltningsdomstolen som också skulle ha kunnat påverka enskilda ärenden. Där bedömde vi att vår tid inte räckte till för en djupare granskning. Men jag tror ändå att det förtjänar att lyftas fram i debatten, då även detta kan ha bidragit till några av förändringarna i bedömningarna.