Herr talman! Då var vi alltså klara med årets stora granskningsbetänkande, vilket är ovanligt stort och tjockt. Den förra och nuvarande regeringens agerande i förhållande till Transportstyrelsens it-upphandling är ett av de riktigt stora ärendena. Det har redan börjat debatteras, men vi kommer att återkomma till det i nästa debatt. I övrigt finns det i detta betänkande en del teman som brukar dyka upp vartenda år och gör det nu också. Jag tänker kommentera några av dem.
Regeringens samråd med riksdagen inför olika former av EU-möten är ett sådant område. Det handlar om olika toppmöten och möten i olika ministerråd med mera. Vi har inte sett att regeringen har agerat fel, men vi kan - precis som vi brukar - konstatera att regeringen hade kunnat ha ytterligare kontakter med riksdagen. Regeringen hade inte varit förhindrad att kalla till samråd. Bristen på information, eller känslan av brist på information, tenderar att skapa misstro. Det är genomgående så att mer information förebygger missförstånd, och det kommer upp i flera av årets ärenden. Det är inte alls bara kopplat till EU-nämnden, men där är det vanligt att man hamnar i läget att man tycker att man vet för lite.
Hanteringen av handlingar är också något som återkommer varje år. Brister i diarieföringen hos UD har varit uppe här tidigare, och vi påpekar det i år också. Hos den nuvarande och den förra regeringen har det varit problem med diariehanteringen hos UD. Det finns också på något sätt ganska begripliga skäl till att det inte är helt enkelt - generellt finns det fler och fler handlingar och mer och mer information. Men hur ska man då få till ett system som gör att det går att hitta saker?
Vi har gått ifrån detta att det skickas ett papper med post från en myndighet till en annan. Det är ganska hanterbart: Det kommer ett dokument, det går att sätta en stämpel på det och det går att registrera. Nu skickas mycket mer via de it-kommunikationssystem vi har, och vi använder epost. Hur mycket ska registreras och sparas i alla sammanhang? På vilket sätt ska det registreras? Detta är områden som Regeringskansliet arbetar med och kommer att fortsätta att arbeta med. Det är viktigt men också väldigt svårt. Ju mer vi spar, desto svårare är det också att hitta det vi faktiskt tycker är viktigt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning
Samtidigt har vi ärenden där vi inte kan få full klarhet därför att det inte finns någon dokumentation alls. Det finns till exempel återkommande problem vad gäller myndighetsdialoger och dokumentation av det. Det har vi haft uppe många gånger, och där har det ofta varit Näringsdepartementet som har varit ett problemområde.
Anmälningar om tillkännagivanden och att regeringen inte är tillräckligt lyhörd mot riksdagen är också ett återkommande tema. Riksdagen vill att regeringen ska göra det som begärs snabbt - ibland för snabbt. Det är nämligen också så att riksdagen samtidigt förväntar sig att regeringen ska göra ett ordentligt beredningsarbete. Det är lite grann så att regeringen gör fel hur den än gör. Vi i KU konstaterar dock att regeringen har agerat rimligt snabbt, även om vi också säger att det hade varit bra om riksdagen hade fått information om fördröjningen av den tidsram som riksdagen hade satt upp. Den informationen hade man kunnat ge innan tidsramen gick ut. Vi tror alltså även här att mer information minskar risken för misstro och missförstånd.
Sedan finns det förstås ärenden där missförstånden och missuppfattningarna nog kan vara en del av det politiska spelet och ett sätt att få upp debatten i en viss fråga. Till exempel gäller det uttalandena om säkerhetsläget och den försvarspolitiska linjen - jag är inte säker på att man ville förstå. Det går att uppfatta det som att det kanske fanns en viss önskan att missförstå lite där.
På flera ställen påpekar också utskottet att svaren på våra frågor behöver vara fullödiga och korrekta, och det gäller även i utfrågningar. Detta är också ett ständigt återkommande tema, vilket jag tycker är förvånande. Det borde vara självklart att Regeringskansliet och tidigare ministrar svarar ordentligt på frågor från KU, men icke. Ibland får vi också ställa frågor om och om igen för att få svar - och ibland står vi ändå där och vet inte riktigt. Det skapar misstro, kan jag säga.
I det här betänkandet kan man se att KU:s ställningstaganden är ganska långa. Vi säger något om i princip alla ärenden. Jag tycker egentligen att det är bra, för de tidigare korta kommentarerna med en formulering om att utskottet inte har någonting att anföra var egentligen obegripliga. Vi hade en tendens att efter ett långt material som beskrev ärendet ha liten mening som löd ungefär: Utskottet har ingenting att tillföra i frågan. Det var faktiskt svårt att förstå.
Nu framgår det mer hur vi har tänkt. Jag tror att det här är resultatet av att KU under den här mandatperioden har försökt att bli överens i granskningsarbetet. Då blir det lite mer av å ena sidan och å andra sidan i våra uttalanden. Och precis så är det faktiskt i de allra flesta fall. Det är få saker som är tvärsäkert bara på ett enda sätt. I stället är det faktiskt lite så här och lite så där och att man kan tänka sig att det är lite så också - det är så i de allra flesta frågor.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning
Man kan tycka att det här blir lite för utslätat och grått, men jag tror att det är bra och ökar möjligheten för KU:s arbete att få positiva effekter på regeringens och statsrådens arbete, på myndighetsstyrningen och på förhållandet till riksdagen. Sedan är det förstås så att vi lägger olika tyngd på olika frågor, och det kommer säkert att framgå i den fortsatta debatten.
(Applåder)