Herr talman! Det här är konstitutionsutskottets sista debatt för den här mandatperioden. Den kröner fyra års arbete som har gått långt utöver det vanliga på ett sätt som vi kanske inte hade önskat men som det likväl har blivit. Den kröner också mitt eget arbete under totalt 23 år i riksdagen. År 1991 blev jag invald första gången, och jag har suttit i konstitutionsutskottet under tre mandatperioder - den första som arbetande suppleant och sedan som ledamot. Det har blivit svårare och svårare ju längre jag har suttit där, och det har också blivit framgångsrikare och framgångsrikare.
Vi har under den tid jag kan överblicka haft att hantera mycket svåra frågor. Två exempel är tsunamin och Riksrevisionen, då tre av tre riksrevisorer var tvungna att avgå. KU lyckades, med början mitt i sommaren, att få till en god lösning på detta. Till det kommer att nyheten om Transportstyrelsen och det it-haveri som hade ägt rum där som briserade för snart ett år sedan, i början av juli. Det gjorde att KU fick inkallas efter en KU-anmälan från mer än ett parti, och vi påbörjade vårt arbete med Transportstyrelsen redan i augusti.
Nu har vi resultatet av tio månaders arbete. Det är på totalt 1 823 sidor och är ett arbete som bara när det handlar om utfrågningarna utgör 480 sidor. Bilagorna är inte ens medtagna, för de rymdes inte inom de ramar som finns för vad som kan tryckas upp. Då förstår var och en att det har varit mycket tidskrävande. Den totala längden på våra sammanträden är kanske sex gånger längden på ett annat, normalt utskotts sammanträden. Är det värt allt detta arbete? Ja, det är inte bara värt det, utan det är nödvändigt.
KU har genom att bli i det allra mest väsentliga helt enigt i sitt ställningstagande visat en väg framåt i en mycket svår parlamentarisk situation med tryck från opportunistiska och populistiska krafter i vårt eget land och från främmande makt. Det gör att det blir mycket viktigt när KU enas. Det är ett sätt att vårda demokratin och våra demokratiska institutioner där KU har blivit en av de främsta - ett samtalsforum där frågorna inte politiseras. Åtminstone gör vi vårt allra bästa för att det inte ska ske.
Det finns 1 600 rum i det här huset, har det sagts mig. Det är gott om det finns ett rum där det vuxna samtalet kan ske och där vi kan göra gemensamma och eniga ställningstaganden för det bästa för vårt land.
Att granska regeringen är inte det enda vi gör, även om det tidsmässigt är det mesta. Bara den här våren har vi haft 50 betänkanden, men det KU är känt för och det KU är aktat för, med all rätt, är just att det - ojävigt utifrån det regelverk som finns för regeringen - granskar statsråden.
Det som mer än någonting annat har överskuggat vårt arbete har naturligtvis varit Transportstyrelsen. Vi har avdelat en senare del av debatten, som börjar strax, till detta ärende. Jag ska inte föregripa det.
Gransknings-betänkande Inledning
Jag vill tacka KU:s ordförande, Andreas Norlén, för fyra utomordentligt viktiga år av arbete. Och jag vill tacka vice ordföranden, Björn von Sydow.
Jag vill också tacka regeringspartierna. Ni har nämligen tuggat i er tio stycken prickar eller kritikpunkter utan att protestera, och ni har gjort det väl. Jag hoppas att framtida regeringar kan göra det lika bra.
Jag vill också tacka ledamöterna, var och en och utan att nämna oss vid namn - nya och äldre. Det här hade inte gått om inte alla hade samarbetat. Om det har brustit någonstans finns det möjlighet att reparera det, bland annat i resten av den här debatten.
Jag vill tacka kansliets personal. Det är ett makalöst arbete de gör. Om vi sammanträder sex gånger mer än ett normalt utskott gör kan man ana att de också får jobba sex gånger mer för samma lön. De har gjort det med oerhörd skicklighet, frenesi och har aldrig klickat. Det är i och för sig inget nytt för den här mandatperioden. De brukar göra det på det sättet.
Herr talman! Med det kröner vi över 200 års arbete inom KU med vad jag tror är det viktigaste vi kan göra för att stå rustade inför framtiden och de påfrestningar som kan komma.
(Applåder)