Herr talman! Som vi tidigare har sagt är vi ett helt enigt utskott vad gäller de här frågorna. I stället för att repetera vad mina ärade kollegor har sagt i de två ärenden som jag också hade valt att adressera - det vill säga betydelsen av interpellationsinstrumentet och ett ökat valdeltagande för utlandssvenskar - vill jag säga att jag till fullo står bakom Per-Ingvar Johnssons, Annicka Engbloms och Agneta Börjessons uttalanden.
Jag kan ändå inte låta bli att ta upp ett ärende som också har diskuterats, men det är en fråga som ligger mig särskilt varmt om hjärtat, för även detta år har KU haft att granska anmälningar om regeringens arbete med EU-frågor och om kontakten med EU-nämnden. Det är ett kärt anmälningsobjekt som jag som varm EU-vän väljer att se som ett bevis på att vi i denna kammare tar Sveriges aktiva arbete med EU-frågorna på allvar både här och i Bryssel.
Det är uppenbart när man är ute i världen och diskuterar EU-frågor att vi som svenska folkvalda får vara delaktiga i EU-arbetet på ett helt annat sätt än många av våra kollegor runt omkring i Europa, det vill säga att vi kan ta del av och kan påverka frågor. Det är en stor möjlighet för oss, men det är då också en skyldighet för regeringen att verkligen fullfölja den informationsplikt och samrådsplikt som den har.
Vad gäller anmälan om handelsministerns agerande vid ett rådsmöte i frågan om rättsstatsprincipen var statsrådet under samrådet med EU-nämnden tydlig med att ministerrådet endast skulle informeras av kommissionen rörande Polen och att frågan egentligen inte krävde något samråd. Därmed inhämtades naturligtvis inte något mandat från EU-nämnden för svenska ståndpunkter i frågan. Men som anmälaren sedan uppmärksammade - vilket jag också gjorde när jag lyssnade på P1 - sa Ann Linde, när hon intervjuades i Sveriges Radio och fick frågor om hur Sverige och EU agerade gentemot Polen, att Sverige deltog aktivt i de diskussioner som hölls på ministerrådets möte och att Sverige var tydligt med vilket agerande Sverige önskade från EU:s sida. EU-ministern gick faktiskt så långt att hon sa: Jag har varit väldigt drivande i den här frågan, och på det senaste mötet var det jag som inledde diskussionen. Då kan man ju diskutera huruvida det skulle ha skett ett samråd eller inte.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor om reger-ingens förhållande till riksdagen (kapitel 1)
I riksdagsordningen föreskrivs att regeringen ska underrätta EU-nämnden om frågor som ska beslutas i Europeiska unionens råd. Regeringen ska också rådgöra med nämnden om hur förhandlingarna i rådet ska föras inför beslut i rådet, och regeringen ska rådgöra med nämnden inför möten och beslut i Europeiska rådet.
Den aktuella punkten på dagordningen för allmänna rådet var en övrig fråga som gällde information från kommissionen om den pågående dialogen mellan kommissionen och Polen. Om ett förfarande enligt artikel 7 i EU-fördraget senare initierades skulle frågan bli föremål för beslut i Europeiska rådet, och samrådsskyldighet skulle då alltså föreligga. Men vid tiden för sammanträdet i EU-nämnden den 12 maj och rådsmötet den 16 maj var det ännu inte avgjort om ett artikel 7-förfarande skulle initieras. Regeringen har därför inte formellt en samrådsskyldighet. Men, och här kommer det, utskottet noterar också att den frågeställning som var aktuell, det vill säga att om det finns en klar risk för att en medlemsstat allvarligt respektive allvarligt och ihållande åsidosätter rättsstatens principer - som man väl kan diskutera om inte ett antal länder inom Europeiska unionen just nu gör - gällde om unionen skulle ta ställning mot en av sina egna medlemsstater. Frågan är alltså därför av mycket stor vikt och betydelse både för Sverige som stat och för Sverige som medlemsstat i EU.
Av granskningen framgår att Ann Linde har haft en tydlig uppfattning och agerat på ett proaktivt sätt vid rådsmötet. Dessutom kom rådsmötet att omfatta även annat än information från kommissionen. Mot denna bakgrund vill utskottet framhålla - här kommer ett fantastiskt KU-språk igen - att Ann Linde har varit oförhindrad att samråda med EU-nämnden vid sammanträdet den 12 maj eller vid ett senare telefonmöte.
Det går som en röd tråd genom många av de anmälningar och granskningar vi har gjort att kommunikation är nyckeln till allt. Jag skulle i fortsättningen hellre vilja se ett samråd för mycket än ett för lite. Det säger jag på EU-nämndens vägnar och också på konstitutionsutskottets vägnar.