Herr talman! Det här kapitlet handlar om regeringens ansvar för förvaltningen. Jag vill lyfta fram tre av de frågor som finns inom kapitlet.
Den första handlar om campusfrågan vad gäller Blekinge tekniska högskola. Där har vi uppgiften att statssekreteraren vid telefonsamtal med rektorn den 15 och den 18 maj har gett uttryck för att det kan vara svårt för högskolan att av politiska skäl fortsätta att driva frågan respektive omöjligt att driva frågan med hänsyn till att det är valår, det vill säga: Statssekreteraren kan anses ha gett uttryck för att det inte var regeringens vilja att högskolan skulle fortsätta att driva frågan om campus i Blekinge.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkande Vissa frågor om reger-ingens ansvar för för-valtningen (kapitel 3)
Mot bakgrund av att regeringen styr sina myndigheter genom kollektivt fattade regeringsbeslut måste agerandet anses olämpligt och vad som populärt kallas för ministerstyre. KU vill också framhålla vikten av att utskottet inom ramen för sin granskning får så fullständiga svar från Regeringskansliet som möjligt på utskottets frågor. Utskottet konstaterar att om utskottet inte hade ställt frågor till högskolan i den aktuella granskningen hade utskottets slutsats med all sannolikhet kunnat bli en helt annan. I det aktuella fallet finns det inte heller någon dokumentation från kontakterna mellan statssekreteraren och högskolan, vilket försvårat utredningen.
Så är det frågan om LSS. Även Kristdemokraterna har ett hjärta i den frågan som flera andra. I regleringsbrevet för 2016 angavs att Försäkringskassan skulle bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen. Vidare angavs att Försäkringskassan även skulle säkerställa en god kontroll för att motverka överutnyttjande. Formuleringen om att bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar blev föremål för en debatt och tolkades av vissa som att Försäkringskassan fått i uppdrag att minska antalet timmar till enskilda i strid med gällande rätt. Vi landar i KU i att det inte går att utesluta att formuleringar av detta slag i förlängningen riskerar att leda till felaktiga bedömningar i enskilda ärenden. Det är inte bra.
Vi vill också lyfta fram att regeringen i regleringsbreven för 2017 och 2018 tagit bort formuleringen om att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen. I stället anges att Försäkringskassan ska säkerställa en god kontroll för att motverka överutnyttjande och brottsligt nyttjande med ett särskilt fokus på den ökande timutvecklingen. Sedan skriver vi, på KU-språk, att utskottet ser fördelar med den nya formuleringen. Det är väl dagens understatement.
Jag vill också nämna något om den märkliga frågan om en filial för KI i Hongkong. Tidigare talare har åtminstone lite djupare än vad jag avser att göra tagit detaljerna om en donation som har ifrågasatts, om personer med tvivelaktig bakgrund och jäv. Här blir KI väldigt osäker och undrar: Hur är det rättsliga läget? Kan vi ta emot en donation under de förhållandena?
KU konstaterar att rättsläget när det gäller svenska förvaltningsmyndigheters etablering av verksamhet utomlands är otydligt. Det är oklarheter när det gäller på vilka sätt enskilda lärosäten har möjlighet att agera internationellt. Men nu sökte KI under våren 2015 ett klargörande från regeringen. Det uteblev. Det är inte bra.
KI skriver att man av tidsskäl skulle uppskatta om mandat kunde ges så omgående som möjligt. Regeringens besked dröjde. När beslutet om att inte vidta någon åtgärd fattades i juli 2016 angavs som skäl för beslutet att frågeställningarna i KI:s begäran inte var frågor som regeringen måste pröva utan att det var myndigheten själv som ansvarade för att verksamheten bedrevs i enlighet med gällande föreskrifter och beslut. Men då framhåller KU att det faktiskt är regeringens uppgift att styra riket. Inkommer det en sådan här förfrågan från en myndighet får regeringen se till att leverera. I regeringens styrande funktion ingår att vägleda och skapa klarhet i frågor som myndigheten bedömt är av sådant slag att de inte kan klaras upp på myndighetsnivå. I det aktuella fallet bär alltså statsrådet ett ansvar för att ett sådant klargörande inte har gjorts.