Herr talman! Det var väl en synnerlig tur att Annicka Engblom kommer upp i talarstolen efter Hans Ekström. Hon har nämligen tillbringat två tredjedelar av sitt yrkesliv i denna försvarspolitiska och säkerhetspolitiska ankdamm och har väl kanske en lite annorlunda syn på vikten av dessa frågor.
Herr talman! När det gäller årets granskningsbetänkandes kapitel 2 om handläggningen av vissa regeringsärenden vill jag fästa uppmärksamheten vid två anmälningar som konstitutionsutskottet har valt att hantera sammanfört. Så tänker jag också göra i debatten.
Likt mina kvinnliga företrädare hade jag tänkt inleda med en liten vända vad gäller granskningsärendet om UD:s säkerhetsrådskampanj. Jag hade nämligen ansvaret för det under förra riksmötet, när vi granskade själva innehållet i den och huruvida det hade gått till på rätt sätt eller inte. Min ekvilibristiske kollega har dock så vältaligt beskrivit detta på ett alldeles utmärkt sätt, och jag går därför vidare till det som handlar om Försvarsberedningens rapport och UD:s talepunkter till sina beskickningar respektive det debacle som uppstod, ska jag väl säga, på Folk och Försvars säkerhetskonferens i Sälen i början av året.
Även jag var närvarande och kunde åse vad som skedde och anfördes i denna, som Ekström kallar det, ankdamm. Det handlar alltså om Försvarsberedningens delrapport, som presenterades i höstas, och framför allt om förändringen av motiveringen gällande hotbilden gentemot Sverige. Tidigare hade det uttryckts så här: "Ett enskilt militärt väpnat angrepp direkt mot Sverige är fortsatt osannolikt." Försvarsberedningen hade landat i en annan formulering, nämligen: "Ett väpnat angrepp mot Sverige kan inte uteslutas."
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)
Det är klart att de förhandlingar och den genomlysning som har gjorts i delrapporten - som, vill jag understryka, är en delrapport och inte en fullständig sådan och, vilket tidigare påpekats, inte förändrar den nuvarande säkerhetspolitiska linjen - definitivt understryker det alltmer allvarliga försvars- och säkerhetspolitiska läget. Detta har tvättats, stötts och blötts av riksdagens åtta partier, varav sju står bakom formuleringen. Ord har vägts på guldvåg, så som görs i sådana här sammanhang. Försvarsberedningen är inte vilken grupp som helst - eller "den där gruppen", som utrikesministern tyvärr lite vanvördigt kallade den under Sälenkonferensen i januari - utan den är av stor vikt. Den följs både internpolitiskt och av externa intressenter i frågorna och är absolut någonting man fäster vikt vid.
Sverige är som bekant militärt alliansfritt, herr talman, men inte neutralt på så sätt. Vi har en hel del olika samarbeten, framför allt med Nato som vi har knutit närmare till oss under den här mandatperioden, vilket är väldigt positivt. Det är klart att det är en ständigt pågående debatt om vart Sverige är på väg. Vi har en geopolitiskt viktig position, och vi har samarbeten med många olika länder inom olika samarbeten. Man har ett stort intresse av vad Sverige knyter upp sig vid på olika sätt.
Det uppfattades som att en skärpning skett och som att det samtidigt, vid ett och samma tillfälle, inte rådde samstämmighet mellan statsministern och utrikesministern - följt av försvarsministern, som jag tror på ett ganska gott sätt försökte rädda situationen. Också Försvarsberedningens ordförande var närvarande och hamnade i kläm. Det är otroligt viktigt att man just i utrikes- och säkerhetspolitiska sammanhang är sammanpratad, och så var det icke i det här fallet.
Herr talman! Begrepp som "ordklyverier" och "semantik" har varit uppe i diskussionen, men jag vill nog göra det lite allvarligare än så. Det handlar inte bara om ordklyverier. Vi har i utskottet tidigare haft uppe detta med vikten av att just inom diplomatin och försvars- och säkerhetspolitiken vakta sina ord, då med hänvisning till uttrycket "performativa uttalanden". Det handlar om saying by doing, det vill säga att det som utrikesminister och statsminister uttalar också kan bli Sveriges politik och att man därför måste vara extra varsam i de här fallen.
Jag tänker inte, som föregående talare Hans Ekström, ägna mig åt det som har blivit ett nytt favorituttryck för mig, nämligen kontrafaktiska historiebeskrivningar, det vill säga vad som hade kunnat vara fallet, utan konstaterar precis det som konstitutionsutskottet konstaterar i sitt ställningstagande. Vi understryker vikten av att talepunkter och uttalanden från regeringsföreträdare i sitt innehåll är så formulerade att de inte leder till missförstånd eller ger upphov till motstridiga tolkningar. Särskilt gäller detta diplomatin och försvars- och säkerhetspolitiken.
Herr talman! Eftersom det här är mitt sista inlägg för det här riksmötet är det nu min tur att rikta ett varmt, innerligt och hjärtligt tack till mina riksdagskollegor i konstitutionsutskottet. Det har varit ett sant nöje, och det har varit en fantastiskt trevlig stämning. Vi har funnit konstruktivitet och producerat vältalighet, skratt och spänstiga diskussioner. Det har varit intellektuellt stimulerande att spendera de här fyra åren tillsammans med er kring de frågor som utgör demokratins fundament. För det vill jag verkligen rikta ett enormt stort tack till utskottet och ett särskilt tack inte bara till ordförande Andreas Norlén och vice ordförande Björn von Sydow utan också till riksdagens vassaste kansli - det är konstitutionsutskottets kansli, banne mig. Utan er hade vi stått oss slätt i arbetet med våra slutsatser.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)
Varmt tack och ha en riktigt glad sommar! Vi ses i valrörelsen!
(Applåder)