Herr talman! Inför denna "välfyllda" kammare
tänker jag ta upp ett mycket viktigt ämne som jag tror
kommer att diskuteras oerhört mycket under de kom-
mande åren. Det diskuteras nu, men jag tror att det
blir en av huvudfrågorna. Det rör nämligen lärarna,
deras yrkesroll och den akuta brist på lärare vi kom-
mer att få i framtiden om vi inte gör dramatiska insat-
ser nu.
Som ledamot i utbildningsutskottet träffar man
naturligtvis många lärare och elever ute på skolorna.
Här i kammaren brukar vi ofta tala om olika missför-
hållanden och andra förhållanden på skolorna när det
gäller eleverna, arbetsmiljön eller något annat. Tyvärr
tror jag att vi alldeles för litet diskuterar det många av
oss möter, nämligen alla dessa lärare som mer eller
mindre går på knäna. Desillusionerade lärare, lärare
som säger: Om jag fick ett erbjudande om ett annat
jobb skulle jag ta det.
Jag tycker att det är oerhört nedslående att möta
dessa lärare. Och de är dessvärre inte få. Jag har nå-
gon slags vision om att utbildning och skola, kunskap
över huvud taget, är bland de viktigaste uppgifter vi
har att förse vår uppväxande generation med. Det är
något fint att förmedla kunskap. Det har varit så också
förr i tiden. Den finaste byggnaden i byn var ofta
skolan. Nu är det inte det.
Läraryrket är tyvärr ett lågstatusyrke. Många kän-
ner att de har en arbetsmiljö de inte klarar av. Ändå
talar vi om och vet alla att vi går in i kunskapssamhäl-
let. Kunskap blir än mer viktig för arbetstillfällen och
för att ha bra jobb. Men de som skall lära ut kunska-
pen, leda ungdomarna att skaffa sig kunskap, vill
hellre söka sig till annan verksamhet. Inte alla natur-
ligtvis, men alltför många.
Det är en tuff verklighet man har ute på skolorna i
dag. Det beror delvis på den reformtakt vi har haft.
Många politiska beslut har varit viktiga att fatta, inget
snack om det, men de har inneburit stora krav på
förändring hos lärarna. Man har fått förändrade ar-
betsformer genom avtal och annat. Inte minst resurs-
bristen, som är påtaglig i skolan i dag, gör naturligtvis
att lärarna blir frustrerade över sin arbetsmiljö.
Samhällsklimatet spelar naturligtvis en oerhört
stor roll. Alla barn känner mycket väl av den arbets-
löshet och de neddragningar i övrigt som också har
drabbat dem och deras familjer. De tar med sig en oro
till skolan. Man kan räkna upp flera faktorer. Andelen
invandrarbarn som har ökat hela tiden gör att skolan
får nya utmaningar.
Om vi gör en vanlig trendframskrivning ser vi hur
många barn som kommer att gå i skolan. Vi vet det
ganska exakt. Vi ser hur många lärare som kommer
att pensioneras och kanske några kommer att byta
yrke. Då uppstår det gigantiska gap. Riktigt hur
mycket det handlar om är svårt att säga i dag, därför
att det finns olika uppgifter. Men brutto kanske det
rör sig om uppemot 100 000 lärare som under en
tioårsperiod måste tillföras. Vi måste totalt sett få fler
lärare och vi måste ersätta dem som pensioneras.
Med den takt vi har i dag på lärarutbildningen
kommer vi inte att nå detta mål. Det är en av anled-
ningarna till att jag tycker att vi måste starta den här
debatten nu om vi inte skall se gigantiska problem
framför oss.
Dessutom är det så, tyvärr, att många av dem som
i dag går i lärarutbildningen helst skulle vilja ha något
annat yrke. En undersökning av lärarutbildningen vid
Göteborgs universitet visar att 60 % av studenterna
hade ett annat förstahandsval för sin utbildning. Det
är i sig litet tragiskt, tycker jag. Det är så klart att man
vill ha en lärarkår som verkligen är motiverad, enga-
gerad och som i första hand vill bli lärare. Det måste
man naturligtvis åtgärda.
Det andra som har uppkommit på senare tid är
naturligtvis den lärarflykt som har skett, inte minst till
komvux. Många av de lärare som kanske vill ha en
lugnare arbetsmiljö och jobba inom mer ordnade
förhållanden söker sig till komvux. Det börjar märkas
av på gymnasier och kanske t.o.m. i grundskolan.
Det här är naturligtvis inte lätt att lösa i en hand-
vändning. Jag tror att man skulle kunna ta ut fyra fem
punkter i alla fall.
Det första är det som vi kallar ordning i skolan.
Många lägger olika begrepp i det. Det är ett litet be-
lastat ord. Men man måste i alla fall kunna ha en
ordnad arbetsmiljö. Det handlar inte bara om att ha
det för lärarna. Jag tror att det är de svaga eleverna
som förlorar mest på att det är alltför stökigt i skolan.
Det andra, som är väldigt svårt att påverka rent
politiskt, är lönefrågan. Men det är väl alldeles up-
penbart att lärarna, i varje fall jämfört med andra
länder, har ganska dåligt betalt i Sverige.
Det tredje är karriärmöjligheter. Skall vi få unga
människor att våga satsa på läraryrket måste man
känna att man kan utvecklas i jobbet, att man kan nå
ett karriärsteg eller vidareutbilda sig.
Det fjärde, som är viktigt både för lärarna och för
eleverna, är att få forskarutbildade lärare i gymnasiet
och komvux. Fler lektorstjänster. Det finns knappt i
dag, men det måste bli fler lektorstjänster i gymnasiet,
för lärarnas skull men också för elevernas skull.
Det femte, som jag tror att vi kan påverka politiskt
och över huvud taget i samhället, är attityderna till
lärare. Jag tycker att vi skall ge lärarna så mycket stöd
vi bara kan i deras yrke. Många känner i dag att de
inte har det stödet. Föräldrarna hackar på dem, tid-
ningarna hackar på dem och vi politiker kanske inte
alltid ställer upp för lärarna som vi borde göra.
Att vara lärare borde vara det finaste och kanske
viktigaste yrke man kan ha i vårt samhälle, näst efter
att vara riksdagsledamot naturligtvis. Det tycker jag är
en viktig uppgift för oss att ändra på.