Herr talman! Två korta, avslutande reflexioner:
Det har diskuterats mycket om att fördragsresulta-
ten har utropats som vinnare hos olika grupper. Det är
med viss förvåning man ibland har sagt att alla skulle
kunna vara vinnare. Jag tycker att en väldigt viktig del
i ett samarbete är att det faktiskt bygger på att alla är
vinnare. Det kan möjligen vara förvånande för vissa
vars ideologiska rötter ligger mer i kommandotermer
och sådant. Men för oss övriga är ju hela poängen
med samarbete att det handlar om frivilliga avtal som
olika deltagare ingår därför att alla upplever att det är
bättre att vara med. Alla känner sig som vinnare. Det
är väldigt viktigt att fortsätta att beskriva EU-
samarbetet i dessa termer. Vi har ju alltid litet högre
ambitioner, av och till, och därför vädrar man besvi-
kelse. Men hela idén med EU-samarbetet, som ju
också befästs i Amsterdamfördraget, är att alla är och
skall kunna förbli vinnare.
Den andra reflexionen hamnar om det svenska
opinionsläget. Jag tror att vi har ett ansvar allihop,
både här i riksdagen och utanför, att sluta säga: Vi
och så de i Bryssel. Det är faktiskt inte så att de i
Bryssel är några andra slags konstiga figurer. Vi är
med i Bryssel och är också européer. För att kunna
befästa den känslan hos flera medborgare i Sverige än
som i dag känner den, tror jag att man måste arbeta
mer med just de vardagsnära frågorna. För Folkparti-
ets del handlar det huvudsakligen om följande frågor:
Östutvidgningen - jag tror nämligen att det finns en
djupt känd tro på och insikt om hur viktig fred och
demokrati i Östeuropa är för svenska medborgares
framtid, jobben, inre marknaden, valutasamarbetet,
miljön, gränsöverskridande miljöproblem, koldiox-
idskatt och slutligen brottsbekämpningen.
Jag tror att brottsbekämpningen är ett område där
den svenska regeringen måste bli mycket mer aktiv
just för att skapa just en känsla av att EU-samarbetet
löser ett vardagsproblem. Det är något som många
människor tycker är nödvändigt.