Herr talman! Debatten som vi har haft i dag har
berört en del av frågorna i Amsterdamfördraget -
EU:s nya grundlag. Men de allra flesta frågorna har vi
inte hunnit med att diskutera. Därför tycker jag att det
är så viktigt att Amsterdamfördraget fortsätter att
diskuteras runt om i Sverige och att så många männi-
skor som möjligt försöker hjälpa till att ta reda på vad
som egentligen står i fördraget.
Bara den här debatten visar att det finns en förvir-
ring. Det finns åtminstone väldigt många olika tolk-
ningar. Jag tycker att Helena Nilsson i Centerpartiet
gör en tolkning, som är alldeles sin egen, av en rad
frågor. Andra gör andra tolkningar. Den bästa ut-
gångspunkten för var och en är sannolikt att själv
försöka att ta reda på vad som står i fördraget. Det går
att få reda på vad som står i fördraget om man t.ex.
ringer till riksdagens EU-upplysning och ber att få
själva fördraget hemsänt till sig. Det tycker jag skulle
vara bättre än att läsa regeringens kampanjmaterial.
Det är i och för sig också intressant, men det innehål-
ler en skönmålning.
Utifrån vad jag hörde Anne Wibble säga nyss om
att alla är vinnare kan man fråga sig vad det är man
vinner egentligen. Den frågan tror jag också att
svenska folket skall ställa sig. När makten flyttar
längre bort från EU, vad är det då som vi som är kvar
här hemma vinner egentligen?