Herr talman! Det EU kom fram till vid sitt topp-
möte vad gäller EU:s möjligheter att bättre vara med i
internationell krishantering, att hantera konflikter och
kriser, var någonting väldigt viktigt. Det var ett för-
slag som lades från den finska och den svenska rege-
ringen, och vi fick igenom precis det vi önskade.
Det här aktivistiska sättet att samarbeta också in-
om det området är helt naturligt för oss. Det är en del
i det internationella arbetet, och det är naturligt för
oss socialdemokrater. Vi kan inte arbeta ensamma
med fredsfrämjande frågor, utan vi måste göra det
tillsammans med andra länder. Det är ofta FN som
gäller, men det kan också vara EU. EU:s utrikesmi-
nistrar träffas en gång i månaden, och det är natur-
ligtvis ett väldigt bra organ för att tala om kriser och
konflikter och se vad vi kan göra tillsammans.
Då kommer man ibland till den punkten att det
inte går med bara diplomatiska insatser, politiska
insatser eller medlarinsatser utan att det också måste
till militära insatser.
Peter Eriksson bör vara varsam med orden. Det
handlar inte om att vi deltar i krig eller i strider, som
Peter Eriksson råkade säga. Det är fredsfrämjande
insatser, traditionella FN-insatser, det handlar om. Det
är FN:s stadga som är utgångspunkt för allt vad vi
kommer att göra i det här sammanhanget.
Vi kan själva se vad som har hänt i Bosnien, Al-
banien osv. Här har alla önskat något mera av EU,
och vi har också gjort mera. Det tycker jag är positivt.
Det är alltså inte fråga om stridande förband, på det
aggressiva sätt som Peter Eriksson talar om, utan det
är just att på inbjudan av FN eller OSSE delta i den
här typen av verksamhet.
Västeuropeiska unionen kan då vara ett organ som
kan användas. Där har de förklarat sig villiga att ställa
upp. Det är den förklaringen som Peter Eriksson talar
om. Den är nu förd till fördraget - inte som en del av
fördraget men lagd till det. Man måste ju ha en accept
från den organisationen, som faktiskt är en egen or-
ganisation. Det är det som det handlar om.