Herr talman! Det svenska parlamentet får tillfälle
att återkomma till debatten om Amsterdamfördraget
och gå in mer i detalj senare. När vi debatterar är det
alltid olikheterna som tas upp. Hälsan tiger still på de
punkter där vi är överens.
Det jag ville visa i dag, och det jag tycker att jag
har en skyldighet att redogöra för inför riksdagen, är
de svenska framgångarna. Jag ville inte bara göra det
utifrån egen bedömning, utan också utifrån andras
bedömningar. Det var därför jag inledde debatten med
att citera ordförandena för de tre stora centralorgani-
sationerna för löntagare, dvs. LO, TCO och SACO.
De har kommit fram till att fördraget är väldigt bra för
löntagarna i Sverige. Det gäller i större utsträckning
de frågor som är de viktiga för medborgarna, nämli-
gen sysselsättningen, miljön, öppenheten, jämställdhe-
ten och löntagarnas rättigheter. Det var den grupp av
frågor som togs upp av dessa fackförbundsordföran-
den.
Jag vill till det lägga framgångarna på det utrikes-
politiska området och brottsbekämpningen. Jag tror
att det är det viktigaste som vi kan se framför oss. Vi
undvek sådant som skulle ha kunnat bli svårt för Sve-
rige, t.ex. att vi har kommit närmare ett gemensamt
försvar inom EU. Det nya fördraget kommer inte att
leda till det. Det tycker jag är bra.
Jag tror att det finns en massa oro och ängslan när
sådana här större förändringar sker. Grundlagsför-
ändringar är viktiga. Men man skall ändå ta till sig
texten som den faktiskt är, och inte läsa in en massa
som har just med ens ängslan, oro och negativism att
göra. Man kanske vill att det skall stå något annat i
detta fördrag. Då gör man det inte rättvisa. Det är väl
därför som vi får en diskussion om hur det skall in-
formeras om dessa frågor.
Jag tackar för en diskussion som jag tycker har
varit nyttig och upplysande, men vi får komma tillba-
ka till sakfrågorna och fördjupa oss i det samman-
hanget.