Herr talman! Vi är inte med, Lena Hjelm-Wallén,
och bygger upp några besvikelseberg eller utövar
någon form av jantelag och vill slå utrikesministern i
huvudet med det. Det är inte det som det är fråga om
här. Här är det fråga om att föra en saklig debatt och
att tillstå att det finns olika sätt att se på saker. Då är
det väl inte så självklart att man skall uttrycka en
ståndpunkt som någon form av sanning, när man inte
ens är säker på att det är det.
I den här informationsbroschyren står det så här
om offentlighetsprincipen, jag läser innantill: Nu
införs en offentlighetsprincip som liknar den svenska.
Genom att konkreta regler införs ökar säkerheten för
medborgarna i EU:s hantering av öppenhetsfrågorna.
Så står det: Nu införs.
Går man vidare och tittar på artikel 255 finner
man: Rådet skall inom två år efter Amsterdamfördra-
gets ikraftträdande fastställa allmänna principer och
gränser för rätten till tillgång till handlingar.
Inte ens när fördraget träder i kraft införs det som
man i den här broschyren beskriver som nu, utan det
är om två år. Och sedan skall institutionerna, som
också skall omfattas av detta, utarbeta särskilda be-
stämmelser för hur det här skall gå till. Där finns det
ingen tidsgräns alls. Då kan man inte skriva "nu in-
förs". Om man läser detta och inte vet någonting
annat tror man ju på det, att det nu införs. Vad bra,
tänker man då. Sedan blir man väldigt besviken om
verkligheten visar att det inte alls var så.
Ett annat exempel rör passunionen. Där står det:
De nya reglerna påverkar inte den nordiska passunio-
nen. Hur sjutton kan man säga så från Utrikesdepar-
tementet, när frågan inte ens är avgjord vad gäller
Norge och Danmark, när folkomröstningen i Danmark
inte är klar, när frågan om Norge och Island inte är
avgjord? Hur kan man göra sådana tvärsäkra påståen-
den som att detta inte påverkar? Det finns en rad
andra sådana exempel. Det gäller också rätten till
asyl. Där säger man att det inte finns några inskränk-
ningar. Men det finns andra uppfattningar.
Om man då från riksdagens sida, vilket vi har
gjort, kräver en allsidig och saklig redogörelse för
förhållandena, kan man väl begära att Utrikesdepar-
tementet i vissa frågor som man vet är kontroversiella
säger att det finns olika uppfattningar om detta. Det är
väl den enklaste sak i världen. Jag förstår inte varför
vi med skattepengar skall behöva betala sådant som
inte är sakligt. Och jag tycker att Utrikesdepartemen-
tet och utrikesministern gör sig själva en björntjänst
och fyller på det förakt och den misstro mot politiker
som finns hos folk, med all rätt när man ser den här
typen av produkter. Därför har Vänsterpartiets Bengt
Hurtig gjort en KU-anmälan, så utrikesministern får
möjlighet att svara för detta en gång till.
Vad gäller arbetslösheten säger inte jag att det är
EU:s fel. Jag är inte dum i huvudet. Det är klart att det
inte är en organisations fel, en organisation som har
ett namn på ett papper. Sambanden ser ut så här: Den
ekonomiska politik som förs inom EU i dag och som
har förts under lång tid, vars huvudsakliga mål är
prisstabilitet, har fått till följd att vi har fått en väldigt
stor arbetslöshet i Västeuropa, en massarbetslöshet
som inte tenderar att ge vika. Det är ett resultat av den
ekonomiska politiken, vilken i sin tur är ett resultat av
politiskt fattade beslut av ministrar och andra. Så är
det ju. Det är ingen humbug det här, utan detta är en
följd av politiskt fattade beslut. När det visar sig att
den här politiken inte leder dit man vill, nämligen till
att få ned arbetslösheten, måste man väl ändra sig och
inte skriva in den som en grundlag och dessutom
ansluta Sverige till denna fullständiga idioti. Jag tyck-
er att vi skulle jobba ihop om att i stället lätta på ban-
den till EU.