Fru talman! Jag vill först hålla med Anne Wibble
om att vi som står för att det är bra för Sverige,
svenska folket och kanske t.o.m. för Europa att Sveri-
ge nu är EU-medlem ändå inte måste älska och gilla
varje beslut som EU fattar. Det är väldigt mycket i
EU som är ofullkomligt. Det finns brister. Många
beslut är av naturliga skäl kompromisser.
Det är femton länder som deltar med olika in-
gångsvärden i arbetet. Det är kompromisser, och man
tar och ger. Det vore väl märkligt om det då inte vore
lätt att säga: Det är jag besviken på, och det är jag
besviken på. Det gör man också i olika partier i fjor-
ton andra parlament. Om man bara skall ha det som
utgångspunkt är det väldigt lätt att bygga upp ett be-
svikelseberg. Om man tittar på vad vi faktiskt gör, och
hur kompromisserna kan användas, har arbetet nu fått
en god riktning. Det gäller fördraget, och det gäller
det vardagliga samarbetet.
Det är inte så, Gudrun Schyman, att vi kan säga en
sak i Sverige och en annan sak i Bryssel. Det är en
omöjlighet. I dag är medierna så internationella. Det
jag säger här kablas ut i Lissabon och Rom. Det går
inte att i dag ha olika agendor på olika ställen. Det
snacket är bara dumt.
När man är med och fattar beslut i en sådan här
organisation måste man också stå för beslutet. Jag
förstår att Peter Eriksson har svårt med lojalitet mot
fattade beslut och solidaritet mot den organisation
som man är med i. Han gottar sig därför i formule-
ringar som säger att man skall vara lojal och solida-
risk och tycker att det är det hemskaste av allt att
höra. Jag är något förvånad över den inställningen och
tycker att den i sig är mycket odemokratisk.
Jag har såsom viktiga områden framhållit kampen
mot arbetslösheten, miljön, öppenheten, jämställdhe-
ten, konsumentskydd, förbättrad förmåga att hantera
internationella kriser och konflikter. Man kan gärna
lägga till brottsbekämpningen och polissamarbetet,
som jag också tror är mycket väsentligt. Den svenska
riksdagen har ställt sig bakom att den svenska rege-
ringen skall driva dessa frågor.
Vi har drivit de ställningstaganden som vi var
överens om, och vi har lyckats väldigt bra. Det är då
inte så konstigt att regeringen redogör för det för den
svenska riksdagen. Jag förstår inte den jantelag vi
ständigt skall leva efter. Vi skall säga: "Det blev nog
ändå inte som vi sa." Vi vill inte läsa och se vad vi
faktiskt har uppnått. Jag skall inte säga att det är ty-
piskt svenskt. Jag hoppas att det inte är det. Men det
är typiskt för alla dem som ständigt lever enligt en
Jantelag att aldrig se något positivt i det som sker.
Det är många frågor som jag borde ha tagit upp
utöver de jag berört. Schengenfördraget och den fria
rörligheten är mycket väsentligt. Det är alldeles
självklart, Helena Nilsson, att vi så snart som möjligt
vill ha med Island och Norge i förhandlingarna så att
vi kan förvissa oss om huruvida den nordiska passu-
nionen fortsätter att finnas inom ramen för Schengen-
samarbetet.
Något som gott kan beröras som ett exempel på en
lösning som vi inte tycker särskilt bra om är asylpro-
tokollet. Jag menar att det inte är bra. Det är onödigt.
Men det är en sådan typisk kompromiss som man
ändå kan behöva ställa sig bakom. Man skall då veta
att med kompromissen är det kristallklart att vi i Sve-
rige också fortsättningsvis kommer att följa Genève-
konventionen i vår asylpolitik. Det enda som vi har
förbundit oss till via EU i det här sammanhanget är att
underrätta EU om vi börjar en process där vi prövar
en asylansökan från en EU-medborgare.
Det behövs inget undantag för att starta den pro-
cessen, som när Belgien har gjort en deklaration ef-
teråt. Det behövs inte. Den här möjligheten finns
redan i det som står. Vi vill inte devalvera det som
står i protokollet. Det ger möjlighet för oss att arbeta
vidare på samma sätt som vi har gjort tidigare.
När jag hör den här kritiken mot Amsterdamför-
draget, slås jag ändå av en viss inkonsekvens i debat-
ten. Ibland sägs det att fördraget är betydelselöst. Det
är bara tomma ord på papper. Ibland säger man att
samma fördrag får de mest ödesdigra konsekvenser.
Moderaterna fortsätter att vifta bort sysselsättnings-
frågorna. Ändå vet man ju att EU, trots att fördraget
inte är i bruk än, har börjat arbeta med sysselsättings-
frågorna på ett mycket ambitiöst sätt, och det kommer
ett toppmöte till hösten.
Det går en röd tråd från det arbete som vi social-
demokrater inledde inom ramen för vårt Europaparti i
programmet Sätt Europa i arbete till det kommande
toppmötet. Moderaterna är väldigt besvikna över att
vi har kunnat påverka detta så kraftfullt. Folkpartiet
ansluter sig också till denna besvikelse. Jag tycker
ändå att moderaterna och folkpartisterna borde kunna
lätta litet på prestigen här och i stället faktiskt se po-
sitivt på våra möjligheter att inom EU samarbeta i
sysselsättingsfrågorna. Det är inte så att EU tar över
ansvaret. Det är ett nationellt ansvar. Men EU-
länderna kan samarbeta.
Det är, Gudrun Schyman, litet väl magstarkt att
anklaga EU för arbetslösheten i Europa. EU har ju
inte haft någon samsyn i sysselsättningspolitiken
tidigare. Det är nu EU-länderna skall börja hjälpa
varandra och dra åt samma håll. Det är innebörden av
det här.
Så till de här riktiga rallarsvingarna från Vänster-
partiet och Miljöpartiet. Det är verkligen fråga om att
man agerar såsom en viss potentat gör när han läser
Bibeln. Först kallar man saklig information för propa-
ganda. Det är klart; tycker man alls inte om den sakli-
ga informationen och resultatet av Amsterdamfördra-
get så måste man skriva om det som att det är någon
annan typ av verklighetsredovisning vi gör och kalla
det för propaganda. Man nonchalerar betydelsen av
kampen mot arbetslösheten. Gudrun Schyman gjorde
också försök att blanda bort korten med ett EMU-
resonemang i stället. Men det är faktiskt kampen mot
arbetslösheten det handlar om, och den förstärks i och
med fördraget.
När det gäller andra framsteg, t.ex. på miljöområ-
det, försöker man säga att man ville ha det ännu bätt-
re. Men man får ju bestämma sig för om man tycker
att det som vi nu har uppnått är bättre eller sämre än
det som vi har sedan tidigare, nämligen Ma-
astrichtfördraget.
Öppenheten kritiseras. Det har inte hänt något än,
säger Gudrun Schyman. Men kära nån, fördraget är
inte i kraft! Riksdagen skall fatta beslut om det. Det är
bra att Gudrun Schyman har en positiv uppfattning
om detta, men det får vara någon måtta på hastigheten
i det hela.
Jag vill också på stort allvar ordentligt tillbakavisa
vad Peter Eriksson säger om försvarsfrågorna. Det
finns inte en gnutta sanning i detta. Det är självfallet
på det sättet att om svenska soldater skall delta i en
fredsbevarande operation, skall det vara på FN-
mandat eller mandat från OSSE. Något annat har det
aldrig varit fråga om. Det är inte så att det håller på
att tillskapas något gemensamt europeiskt försvar.
Vad de EU-negativa partierna vill är ju bara att
man skall isolera sig i Sverige. Det är vad det handlar
om. Men nu är det inte den diskussionen det gäller.
Nu handlar det om huruvida vi skall vara med och
arbeta under Amsterdamfördraget eller Ma-
astrichtfördraget. Var god och välj!
Slutligen bara några ord om det som kommer efter
detta fördrag, nämligen förhandlingarna om att ta in
nya medlemmar. Vi har i denna riksdag varit överens
om gemensam förhandlingsstart eftersom det är det
enda rimliga i förhållande till de länder som ansöker.
Inget av länderna är redo att bli medlem i dag. Alla
behöver fortsatt reformverksamhet. Man måste se det
här på i varje fall 3-5 års sikt - och kanske t.o.m. på
tio års sikt. Då är det ologiskt och orättvist att dela
upp länderna i två grupper. Det är orättvist mot dessa
länder att ställa fyra av dem i väntrummet.
Detta berör också vår syn på hela reformproces-
sen. Den behöver ständig stimulans. Lyssna bara på
vad Lettland och Litauen tycker om det här! Jag väl-
komnar verkligen att Anne Wibble och Holger Gus-
tafsson så starkt går ut mot Moderaterna och mot det
lappkast som Carl Bildt gjorde i den här frågan. Tidi-
gare var vi ju helt överens. Länderna är olika. De
kommer att komma in som medlemmar vid olika
tidpunkter. Men de bör inkluderas i en förhandlings-
process. Det vore den enklaste sak i världen för oss
att ställa oss bakom kommissionen, att ställa oss bak-
om förbundskansler Kohls breda rygg, och vara rea-
listiska. Men vi har faktiskt, Lars Tobisson, högre
ambitioner än så från den svenska regeringens sida -
och tack och lov från de flesta partierna i denna riks-
dag.