Herr talman! Jag skall be att få kvittera artigheten
från utrikesministern genom att hålla med henne.
Dubbelspel är mycket dumt. Det är väldigt dumt att
säga en sak hemma och en annan sak någon annan-
stans. Det problem som jag pekade på är att regering-
en gör just det. Det bemötte inte utrikesministern,
men ett uteblivet svar är väl också ett svar.
Jag tog t.ex. upp sysselsättningsfrågan. Där menar
jag, vilket möjligen utrikesministern inte uppfattade,
att ett sysselsättningskapitel kan vara bra. Det kan
vara bra om det inte används till att lura människor att
tro att bara det att orden finns där gör att man har
närmat sig lösningen på sysselsättnings- och arbets-
löshetsproblemet - för det har man ju inte. Orden och
paragraferna ger ingen lösning.
Utrikesministern pekar nu på den process som
därvid sätter i gång, och det var ju lovande. Det var
ett steg framåt. Denna process får antas bygga på de
ord som står i det här papperet. Där talar man om
olika saker. Lars Tobisson nämnde ett antal punkter;
jag har pekat på två. Jag har frågat statsministern, jag
har frågat finansministern och ingen behagar egentli-
gen säga någonting. Det vore alltså väldigt bra om
utrikesministern nu kunde tydliggöra detta.
I dessa ord, som Sverige nu anser sig stolt över att
ha fått på pränt, står det mycket tydligt att det är vik-
tigt att sänka skatten på arbete och att skapa en mer
flexibel arbetsmarknad för att få fram tillräckligt
många nya arbeten. När nu utrikesministern säger att
det är processen som är viktig tolkar jag det, tills
något motsatt sagts, som att man avser att lägga om
politiken och också genomföra den sortens åtgärder i
Sverige. Det tror jag skulle vara ett utomordentligt
glädjande besked för väldigt många människor.
Låt mig ställa en annan och kanske något enklare
fråga, som kanske också skulle kunna få ett positivt
svar. Det handlar om möjligheten att bredda det folk-
liga intresset och förståelsen för det europeiska sam-
arbetet som något positivt. Jag tror att ett litet inslag i
detta skulle kunna vara att vi fick ett betydelsefullt
EU-organ till Sverige. Isa Halvarsson ställde en fråga
om detta i förra veckan. Jag vet inte om något svar har
avgivits, men det kunde ju tänkas att utrikesministern
kan ge ett svar i dag. Sverige och Finland är de två
länder som inte har något sådant organ. Det skall nu
inrättas ett antal, och jag tycker att det skulle vara
väldigt positivt om utrikesministern kunde säga att
Sveriges regering arbetar mycket ambitiöst för att vi
skall få ett sådant organ. Det vore väl bra.
Jag hade tänkt få en diskussion med Lars Tobisson
om det här med gemensam förhandlingsstart, men
eftersom han inte har någon taletid kvar nöjer jag mig
med att säga att den som skapar känslor faktiskt inte
är den som håller fast vid det som alltid har varit den
gemensamma, eniga linjen i Sverige. Den som skapar
känslor är den som bryter en sådan enig svensk linje -
beklagligtvis.