Fru talman! Dagens debatt skall handla om EU:s
nya grundlag, det s.k. Amsterdamfördraget.
Låt mig börja med att citera vad ordförandena för
löntagarorganisationerna LO, TCO och SACO skriver
i en nyutkommen broschyr om Amsterdamfördraget:
"Det nya fördraget innehåller ett antal förändring-
ar som utan tvekan är bra ur ett löntagarperspektiv
och som vi från fackligt håll i hög grad har medverkat
till. Ökad sysselsättning blir nu ett prioriterat mål,
parternas inflytande på europasamarbetet förstärks,
öppenheten i beslutssystemen ökar, jämställdhets- och
miljöfrågor ges ökad vikt."
Så långt löntagarorganisationernas ståndpunkt. Jag
delar deras uppfattning.
Amsterdamfördraget innebär steg i positiv riktning
för breda löntagargrupper. I en mer övergripande
bedömning vill jag hävda att EU genom det nya för-
draget blir mer öppet, handlingskraftigt och bättre
folkligt förankrat.
Som utrikesminister vill jag också hålla fram de
positiva steg som Amsterdamfördraget innebär för de
öst- och centraleuropeiska staternas möjlighet att få
medlemskap i Europeiska unionen. I slutsatserna från
toppmötet sägs att "i och med att regeringskonferen-
sen slutförts framgångsrikt ligger vägen nu öppen för
att inleda utvidgningsprocessen." EU har insett att det
nu är dags att öppna processen för att efter några års
förhandlingar välkomna nya kandidatländer som med
hög ambition och stor energi förbereder sig för med-
lemskap.
För snart två år sedan, den 30 november 1995,
överlämnade regeringen sin skrivelse om EU:s rege-
ringskonferens 1996 till riksdagen. Skrivelsen och
riksdagens EU-beslut har varit utgångspunkten för
regeringens agerande i förhandlingarna.
Under regeringskonferensen, dvs. förhandlingsfa-
sen inför det nya fördraget, har regeringen fortlöpan-
de lämnat information och samrått med riksdagen i
EU-nämnden. Också här i kammaren har regerings-
konferensen debatterats vid ett flertal tillfällen. Jag
vill gärna säga att den breda samsyn som funnits i
riksdagen har varit en tillgång för de svenska positio-
nerna i förhandlingarna.
Vi kan nu konstatera att de förslag till fördragsför-
ändringar som regeringen lade fram om sysselsätt-
ning, miljö, öppenhet och jämställdhet har fått stort
genomslag i det nya fördraget. Det gäller också det
finsk-svenska förslaget om att öka EU:s utrikespoli-
tiska förmåga till humanitära insatser och militär
krishantering.
Mot denna bakgrund tvekar jag inte att säga att det
resultat som föreligger är en stor framgång för Sveri-
ge och Norden. Pressröster, både här hemma och i
utlandet, talar i termer av "bingo för Sverige".
Naturligtvis har också vi, liksom andra länder, fått
kompromissa och acceptera sådant som vi hellre hade
sett andra lösningar på. På vissa områden hade vi
gärna gått längre.
Det finns också skäl att påpeka vad Amsterdam-
fördraget inte innebär.
Det blev inget av framstötarna om ett gemensamt
försvar.
Det blir inga nya kliv mot superstaten eller mot
Europas förenta stater.
EU ändrar inte sin karaktär av ett samarbete mel-
lan självständiga stater.
Jag ser det därför som helt naturligt att det nu är
riksdagen som tar över bollen och skall fatta beslut
om att ratificera det nya fördraget. I dagarna sänder vi
ut en departementspromemoria om Amsterdamfördra-
get på remiss. Efter remissbehandlingen lägger rege-
ringen fram sin proposition i början av nästa år. Det
innebär förhoppningsvis att riksdagen under våren
hinner behandla frågan och att beslut kan fattas före
sommaren.
Fru talman! Ett område som diskuterats mycket
efter Amsterdammötet är de institutionella frågorna.
Låt mig först säga att jag tycker att det var otillfreds-
ställande att toppmötet inte mäktade att komma fram
till långsiktiga beslut i dessa frågor. Från svensk sida
var vi beredda att förhandla vidare för att nå en kom-
promiss.
Jag har därför i september vid allmänna rådets
möte framfört att den svenska regeringen önskar att
EU så snabbt som möjligt återupptar arbetet med de
institutionella frågorna. Det gäller framför allt tre
frågor: röstviktningen i ministerrådet, frågan om
kommissionens storlek och sammansättning samt
vilka frågor som kan bli föremål för majoritetsbeslut
där man i dag tillämpar konsensus.
Det är emellertid viktigt att betona att Amsterdam-
fördraget, med de beslut i institutionella frågor som
faktiskt fattades, likväl innebär ett grönt ljus för ut-
vidgningen - det som genom hela förhandlingarna var
så väsentligt för oss.
Fru talman! Jag utgår från att jag under den fort-
satta debatten kommer att få en hel del frågor. Jag
skall efter förmåga besvara dem, även om de omfattar
ett väldigt stort område inom samhället.
Avslutningsvis skulle jag också själv vilja ställa
några frågor till några av meddebattörerna. Först till
Moderaterna, som närmast hånade oss socialdemokra-
ter när vi insisterade på att driva på för att få in sys-
selsättningsfrågorna i det nya fördraget. Moderaterna
hävdade att detta skulle vi aldrig lyckas med. Nu ser
ni resultatet. Är det inte dags att erkänna att er strategi
var fel och vår var den riktiga? Eller speglar ert age-
rande och hela er skepsis egentligen ett bristande
engagemang hos Moderaterna för sysselsättningsfrå-
gorna? Ansåg ni att det inte var mödan värt att försö-
ka förstärka de nationella ansträngningarna för att få
ned arbetslösheten med gemensamma tag inom EU?
Jag skulle också till de partier som i den allmänna
debatten har motsatt sig det nya förslaget, Vänster-
partiet och Miljöpartiet, vilja ställa några frågor. Vi
känner ju väl er allmänna EU-negativism. Men i dag
gäller det ju inte EU allmänt, utan i dag gäller debat-
ten just Amsterdamfördraget. Då undrar jag: Vad är
det för fel på de förbättringar av Amsterdamfördraget
som vi nu kan redovisa? Det är ju nämligen så att om
Amsterdamfördraget inte godkänns, så är det Ma-
astrichtfördraget som kommer att gälla. Skulle detta
då vara bättre? Tycker ni att det fördraget skall fort-
sätta gälla? Skall vi alltså avstå från de förbättringar
som bl.a. löntagarorganisationerna beskriver, dvs.
förbättringar inom områdena sysselsättning, öppenhet,
miljö och jämställdhet?
Jag hoppas att dessa frågor kan belysas under da-
gens debatt, så att svenska folket får bättre reda på var
partierna står.