Fru talman! Låt mig börja med att konstatera att vi
nu diskuterar resultatet av en förhandling som mycket
starkt har präglat hela den tid som Sverige har varit
medlem i EU. Redan under premiäråret 1995 inledde
den s.k. reflexionsgruppen sitt arbete med att identifi-
era agendan för regeringskonferensen. De faktiska
förhandlingarna startade i mars 1996 under italienskt
ordförandeskap. Stafettpinnen hann passera också
Irland innan det holländska ordförandeskapet kunde
landa själva förhandlingsdelen natten mellan den 17
och 18 juni i år. Amsterdamfördraget var fött.
Det är viktigt att konstatera att vi här i riksdagen
har haft goda möjligheter att följa processen och re-
geringskonferensens olika turer. Jag vill också hävda
att denna regeringskonferens har präglats av öppen-
het. Den parlamentariska EU 96-kommittén hade två
viktiga uppgifter. För det första skulle den bland
allmänheten och inom föreningsliv och folkrörelser
öka kunskapen om och intresset för EU:s regerings-
konferens, bl.a. genom projektstöd och konferenser.
För det andra skulle den utgöra en plattform för en
ökad samsyn mellan partierna i centrala frågor och för
att klara ut majoritetsläget inför riksdagens beslut om
svenska positioner.
Vi har vid flera tillfällen diskuterat förhandlingar-
na här i kammaren. EU-nämnden har kontinuerligt
konsulterats och hållits väl informerad. Från Center-
partiets sida lade vi fram våra positioner i en partimo-
tion inför riksdagens behandling av svenska ingångs-
värden i förhandlingarna. Det finns därför en god
grund att stå på när resultatet av regeringskonferensen
och Amsterdamfördraget nu skall värderas.
Från Centerpartiets sida har vi vinnlagt oss om att
finna breda nationella kompromisser som gjort den
svenska förhandlingspositionen stark. Vi har drivit på
regeringen så att miljöfrågorna lyftes fram som ett
prioriterat svenskt område under förhandlingarna.
Centerpartiet har därmed konstruktivt medverkat till
att stärka EU:s miljödimension, precis som vi utlova-
de inför folkomröstningen om EU-medlemskapet.
Regeringen bör ha en eloge för det sätt på vilket den
har strävat efter att involvera riksdagen i förhand-
lingsprocessen.
Miljöpartiet har begärt och vi andra har accepterat
att hålla dagens debatt om Amsterdamfördraget. Det
kan finnas skäl att vi redan nu debatterar fördragets
olika delar. Kanske inspirerar dagens debatt ytterliga-
re några medborgare att skaffa sig mer information
om både EU och Amsterdamfördraget. Det är viktigt
att fler blir nyfikna på EU, för att travestera utrikes-
ministerns uppmaning. Men som grund för riksdagens
ställningstagande kommer vi under våren 1998 att ta
ställning till om Sverige skall godkänna eller avvisa
fördraget. Vi i Centerpartiet kommer att inleda ett
stort samråd i hela centerrörelsen om Europapolitiken
och EU efter Amsterdamfördraget, eftersom det finns
många myter om det nya fördraget som måste grans-
kas och avslöjas. Och det som jag nu säger här skall
ses i ljuset av denna process.
Fru talman! Sakfrågorna fick en framskjuten posi-
tion under regeringskonferensen. Det var en framgång
för Sverige. På viktiga sakområden såsom miljö,
öppenhet, jämställdhet, konsumentfrågor, folkhälsa,
handikapp och sysselsättning läggs en ny och stabilare
grund för ett EU-samarbete som kan komma att upp-
levas som mer angeläget och viktigt för medborgarna.
Nu gäller det att i praktisk politik genomföra vad
Amsterdamfördraget skapat förutsättningar för.
Genom att flytta Schengensamarbetet in i EU och
varsamt men ändå reellt stärka samarbetet mot organi-
serad internationell brottslighet har EU flyttat fram
positionerna på områden som känns viktiga för många
medborgare.
Låt mig lyfta fram några av de områden där jag
menar att det fördragsmässiga stödet för en framåtsyf-
tande politik kan förbättras.
Begreppet hållbar utveckling blir ett övergripande
mål för hela EU-samarbetet. En generalklausul införs
som innebär att miljöskydd och hållbar utveckling
skall prägla alla politikområden. Kommissionen lovar
att genomföra miljökonsekvensstudier innan den
lägger fram förslag som kan få betydande inverkan på
miljön. Miljögarantin, som i det nya fördraget kom-
mer att vara artikel 95, stärks så att det framgår att
varje land kan gå före och införa strängare miljöregler
på den inre marknaden. Och Europaparlamentet får
ett större inflytande på miljöområdet.
Centerpartiet har krävt att en hållbar utveckling in-
förs som övergripande mål för EU. Så blir nu fallet,
och det är inte kosmetika. EU:s allmänna mål spelar
en viktig roll också i det dagliga arbetet inom unio-
nens institutioner.
Det förekommer kritik mot att miljögarantin inne-
bär krav på vetenskapliga belägg och dessutom att
strängare regler inte får innebära förtäckta handels-
hinder, godtycklig diskriminering eller ett hinder för
den inre marknadens funktion. Jag delar inte denna
kritik. Självklart måste det finnas belägg för att införa
avvikande och strängare regler. Självklart får sådana
regler inte utgöra förtäckta handelshinder eller god-
tyckligt diskriminera eller på ett otillbörligt sätt syfta
till att underminera själva funktionen av en inre mark-
nad. Varje sådant agerande skulle förringa värdet av
ett seriöst miljöarbete. Vi i Centerpartiet menar att
Amsterdamfördraget innebär tydliga förbättringar på
miljöområdet och att detta framgångsrika arbete också
skall omsättas i den konkreta verksamheten.
Centerpartiet har inte tillhört de partier som har
kritiserat regeringens ambition att införa ett nytt av-
snitt om sysselsättningspolitik. Vi menar att samord-
nade sysselsättningsstrategier kan bli viktiga instru-
ment, likaså möjligheten att komplettera nationella
åtgärder med insatser på EU-nivå. Det intressanta är
det politiska innehållet i de strategier som föresprå-
kas. På den punkten är det inte lika säkert att vi är
överens med regeringen i alla frågor. Men sysselsätt-
ningspolitiken är fortsatt nationell. EU tar inte ansva-
ret för denna utan fungerar som en kompletterande
kraft.
Jämställdhet blir ett övergripande mål för unio-
nens politik, principen om lika lön för likvärdigt arbe-
te ges en starkare skrivning, och varje medlemsstat
kan behålla eller införa regler om positiv särbehand-
ling av det underrepresenterade könet. Det är bra.
Också på öppenhetens område tar EU små steg i
rätt riktning. En ny artikel om insyn införs i fördraget.
Den gör offentligheten till en grundprincip. EU-
parlamentet och EU:s ministerråd skall på denna
grund gemensamt fastställa arbetsordningar för par-
lamentet, rådet och kommissionen. Här gäller det att
bevaka så att dessa beslut inte urholkar den nyss vun-
na principen om offentlighet.
Konsumentskyddet får en starkare ställning. Sär-
skilt betonas skyddet av konsumenternas hälsa, säker-
het och ekonomiska intressen samt konsumenternas
rätt till upplysning, utbildning och möjligheter att
organisera sig för att skydda sina intressen. På alla
politikområden inom EU skall konsumentskyddskrav
beaktas.
Folkhälsofrågor förblir ett nationellt ansvar. EU
skall däremot komplettera medlemsstaternas insatser.
Minimiregler för kvalitet och säkerhet i fråga om
organ och blod för donation skall fastställas. Åtgär-
derna får inte inbegripa någon harmonisering av
medlemsländernas lagar.
I ett särskilt protokoll enas alla medlemsländer om
att fullt ut ta hänsyn till djurens välbefinnande i frågor
som rör jordbruk, transporter, inre marknad och
forskning.
En summering av de förändringar som jag nyss
har gått igenom visar att de nordiska ländernas linje
fick stort genomslag. De nordiska länderna betraktas,
inte minst i andra EU-länder, som de sanna vinnarna
vid EU:s toppmöte. Men när - om inte inom ramen
för en regeringskonferens - bör man flytta fram posi-
tionerna på områden som känns viktiga för medbor-
garna - som känns viktiga för kvinnor, för konsumen-
ter och för arbetslösa?
Fru talman! Centerpartiet vill också att den fria
rörligheten för personer förverkligas; detta genom
Schengensamarbetet. Vi har också tyckt att det fristå-
ende Schengensamarbetet bör infogas i EU med beva-
rande av den nordiska passfriheten. Fördraget möjlig-
gör detta. Jag vill uppmana utrikesministern att sörja
för att Norge och Island, i enlighet med fördraget, får
goda villkor för sitt deltagande i denna del av samar-
betet.
Centerpartiet beslöt vid stämman 1997 att flyk-
tingfrågorna bör behandlas som en gemensam europe-
isk angelägenhet. På detta område överensstämmer
Amsterdamfördraget med önskemålen på Centerpar-
tiets stämma. Förutsättningarna för en generös flyk-
tingpolitik ökar om alla länder ställer upp och delar
bördorna.
Protokollet om asyl för medborgare i EU:s med-
lemsstater är ett exempel på en dålig kompromiss som
i onödan väcker ilska och irritation. Den nya artikeln
snävar in möjligheterna att ge asyl för medborgare
från en annan medlemsstat. Såvitt jag förstår var det
ett spanskt krav med tydlig adressat Belgien. Å ena
sidan stadgas att artikeln inte upphäver skyldigheterna
visavi Genèvekonventionen. Å andra sidan ställer
artikeln stränga krav på när en asylansökan får be-
handlas. Belgien har förklarat att man avser att göra
en individuell prövning av varje asylansökan från en
medborgare i en annan medlemsstat. Jag utgår från att
Sverige - med stöd av Genèvekonventionen - gör
likadant. Det vore bra om utrikesministern redan i
dag, här och nu, deklarerade att så blir fallet, för an-
nars kommer denna fråga att bli en följetong fram-
över.
Fru talman! EU blir ingen försvarsunion genom
fördraget. De som ivrat för en fullständig samman-
smältning av EU och Västeuropeiska unionen högg i
sten. Det är egentligen inte så konstigt, eftersom fyra
länder är militärt alliansfria. Dessutom står Natomed-
lemmen Danmark utanför Västeuropeiska unionen,
och Storbritannien värnar starkt om den atlantiska
länken.
Det är tillfredsställande att regeringskonferensen
kunde finna en formel för samarbete mellan EU och
Västeuropeiska unionen som innebär samarbete vid
fredsfrämjande insatser utan att organisationerna slås
samman och där militärt alliansfria länder och Na-
toländer kan samarbeta med respekt för ländernas
olika säkerhetspolitiska vägval.
EU:s andra pelare, den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken, kommer också i framtiden att vara
ett område där EU:s medlemsländer bedriver ett rent
mellanstatligt samarbete. Jag tycker att kompromissen
om vetorätten inom den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken är välbalanserad, om än snårig.
Vetorätten kvarstår oförändrad i alla militära eller
försvarsmässiga frågor. Gemensamma strategier antas
med enhällighet. Inom ramen för dessa strategier kan
dessutom varje medlemsland i enskilda sakfrågor,
med hänvisning till "viktiga och uttalade skäl som rör
nationell politik", förhindra att beslut fattas. Vetorät-
ten behålls således inom EU:s andra pelare, den ge-
mensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Vi i Centerpartiet tycker att det är bra att antalet
beslutsprocedurer minskas i Europaparlamentet. En
sådan förändring leder med nödvändighet till att par-
lamentet på några områden stärker sin ställning. Men
detta sker, med något undantag, enbart inom den del
som brukar benämnas första pelaren, den överstatliga
delen av samarbetet. Det sker på områden där Center-
partiet har föreslagit ett förstärkt beslutsfattande inom
EU, såsom på miljöområdet samt på socialpolitikens,
den sociala trygghetens och jämställdhetens område. I
övrigt gäller det bl.a. öppenheten inom EU:s organ,
motverkande av bedrägerier, samarbete mellan
tullmyndigheter - dock utan att det berör nationell
lagstiftning - det gemensamma biståndet och trans-
portfrågorna. Det förefaller fullt rimligt att Europapar-
lamentet på dessa områden delar beslutsfattandet med
regeringarna.
Fru talman! Centerpartiet är ett parti med vana av
konstruktivt ansvarstagande och med en insikt om att
kompromisser är nödvändiga. Vi känner igen en rim-
lig kompromiss när vi ser den!
Det är på detta sätt Amsterdamfördraget måste
betraktas. 15 regeringar måste enas om något som
man bedömer att alla 15 parlamenten också kan ac-
ceptera. Vi kan inte kritisera Sveriges förhandlare för
att inte ha lyft centerförslag som avslagits redan i
riksdagen. Ett sådant exempel är vårt förslag om att
införa en utträdesparagraf i EU:s fördrag, vilket en
klar majoritet i riksdagen röstade ned och ingen annan
regering lyfte. Därmed föll denna fråga.
Jag vill avslutningsvis erinra om att regeringsför-
handlingarna inte startade från noll. En bedömning av
resultatet måste utgå från de förutsättningar som gäl-
ler - nämligen de befintliga fördragen, framför allt
Maastrichtfördraget och Romfördraget.
Innebär Amsterdamfördraget en förbättring, en
försämring eller ingen förändring alls jämfört med
tidigare? Tendensen är viktig. Min bedömning är att
det handlar om följande: flera viktiga steg i rätt rikt-
ning, på några områden på stället marsch samt inga
stora bakslag.
Ett klart hyfsat facit av en tuff förhandling!