Herr talman! Det är uppenbart att man kan tolka
det som vi håller på att ge oss in i på många olika
sätt. Därför är det oerhört väsentligt att vi nu får
hjälp av regeringen att översätta de relevanta
dokumenten ordagrant. Vi vill inte bara ha små
skrifter från UD, där UD gör sina egna tolkningar
och där det är omöjligt att avgöra vad som
verkligen gäller rent juridiskt och vad som bara är
omskrivningar, förmodanden och tolkningar. Det
måste bli en skärpning på den här punkten.
Utrikesutskottets betänkande nr 20 justerades
tyvärr dagen innan anslutningsfördraget mellan
Sverige och EU:s medlemsstater paraferades. I ett
utkast till utrikesutskottets betänkande hade
utskottets kansli författat en klar och pedagogisk
beskrivning av hur fördraget är upplagt. Denna
byggde på ett PM från UD. Eftersom fördraget inte
paraferats lyftes avsnittet ut ur betänkandet.
Nu har fördraget paraferats. Jag tycker att det är
viktigt att det uteslutna avsnittet offentliggörs, så
att vi klart vet vad som gäller. Jag citerar:
''Det anslutningsfördrag som slutits mellan Sverige
och EU:s medlemsstater är i huvudsak uppbyggt
som de tidigare anslutningsfördrag genom vilka
Europeiska Gemenskapen utvidgats. I likhet med
dessa äldre fördrag består anslutningsfördraget av
tre skilda dokument: ett kort Fördrag, en
omfattande Anslutningsakt och en kort Slutakt.
Till Anslutningsakten är fogade ett antal bilagor
och protokoll; till Slutakten ett antal deklarationer,
av antingen gemensam eller enskild karaktär.
Enligt artikel 1.1. i Fördraget blir Sverige (och
övriga medlemsskapssökande stater) medlemmar
av Europeiska Unionen och parter i de fördrag som
upprättat den Europeiska Ekonomiska
Gemenskapen, den Europeiska Kol- och
Stålgemenskapen, Europeiska
Atomenergigemenskapen och den Europeiska
Unionen.
Artikel 1.2. i Fördraget upptar en hänvisning till de
villkor för tillträde och de anpassningar av
nyssnämnda fördrag som nödvändiggjorts av
tillträdet, vilka alla införts i den till fördraget
fogade anslutningsakten.
Artikel 2.2. föreskriver att anslutningsfördraget
träder i kraft den 1 januari 1995 förutsatt att alla
ratificeringsinstrument vederbörligen deponerats
dessförinnan.
Dessa bestämmelser i Fördraget utgör de centrala
reglerna om svensk anslutning till EU. I den mån
särskilda undantag, övergångsregler eller
anpassningar inte upptagits i Anslutningsakten blir
de för gemenskaperna grundläggande fördragen
(primärrätten) och alla därtill anslutande rättsakter
(sekundärrätten), som antagits före tillträdet,
bindande för Sverige. Detta framgår också av
artikel 2 i Anslutningsakten.''
Det här sist angivna stycket är det viktigaste. Vi vet
vad som gäller. Om vi inte har fått ett skriftligt
undantag i ett mycket speciellt dokument,
Anslutningsakten, är vi bundna av varenda bokstav
i de andra fördragen. Det är klart och tydligt och
mycket bra att känna till. Alla de goda
önskningarna, de yttranden, de ensidiga
deklarationerna och de förmodanden som man
bygger mycket på i diskussionerna är
förhoppningar som vi kanske kan arbeta för men
som icke är juridiskt bindande. Om vi är
medlemmar i unionen är vi rättsligt bundna av
unionens fördrag.
Det är alltså bara att se efter i Anslutningsakten.
Har det inte upptagits några undantag där är
Sverige bundet av t.ex. Maastrichtfördraget.
Riksdagens utredningstjänst har tagit fram
uppgifter om vad som upptagits i Anslutningsakten
när det gäller den Ekonomiska monetära unionen,
EMU, och den gemensamma utrikes- , säkerhets-
och försvarspolitiken. I dessa avsnitt har inte
Sverige fått några undantag alls.
Maastrichtfördraget är alltså bindande för oss till
sin bokstav.
UD har nu publicerat skriften Ds 1994:48 ''Sveriges
medlemskap i den Europeiska unionen'' i stället för
en ordentlig PM om vad som gäller. Tyvärr finns
inte promemorians klara redogörelse över
förhandlingsresultatet med. Man gör i stället dess
värre tolkningar som inte har stöd i fördragstexten
och som är missvisande. Så säger man t.ex. om
EMU att ''Riksdagen tar ställning till frågorna om
en gemensam valuta och centralbank när dessa
aktualiseras.'' Detta är missledande. Sverige har
inte begärt och inte heller fått några
särbestämmelser när det gäller EMU. Alltså gäller
Maastrichtfördraget.
I artikel 109, J 4 sägs att EMU:s tredje fas, som
omfattar gemensam valuta och centralbank,
kommer att inledas senast 1999 för de länder som
klarat konvergenskraven. Denna artikel skall alltså
automatiskt inträda då utan några riksdagsbeslut
eller några nya ratificeringar. Vilka dessa länder är,
som kommer med i denna gemensamma valuta och
centralbank och vilkas riksbankers befogenhet
upphör, beslutas av rådet med kvalificerad
majoritet -- inget veto här inte! Det är alltså inte
fråga om att fatta ett nytt beslut som måste
godkännas av medlemsstaternas parlament.
Kommissionen kommer också att se till att vi
strävar efter att hålla inflationen,
budgetunderskottet och statsskulden nere, så att vi
blir konvergenta. Bara om vi misslyckas med vår
uttalade strävan att nå konvergensmålet slipper vi
undan.
Sverige har inte heller fått några undantag när det
gäller den gemensamma utrikes-, säkerhets- och
försvarspolitiken. I UD:s skrift säger man att vi
deltar fullt ut och aktivt med alltjämt bibehållen
militär alliansfrihet. I den proposition om
folkomröstningen, som lades fram i dag, har man
lagt till ett litet ''men''. Där står alltså att vi skall
delta fullt ut och aktivt men med alltjämt bibehållen
militär alliansfrihet.
Den deklaration som fogats till anslutningsakten
understryker t.o.m. att vi helt och hållet utan
reservation accepterar hela Maastrichtfördraget,
dvs. reglerna i avd. V, som behandlar utrikes- och
säkerhetspolitiken, och de relevanta deklarationer
som bifogats till fördraget. Vi har alltså helt och
hållet fullt ut anslutit oss till allt detta, vilket bl.a.
Hans Göran Franck här har citerat.
Europaparlamentets utrikes- och
säkerhetsutskott -- dvs. ett av de viktiga organ som
har att ta ställning till vår medlemskapsansökan och
därför har intresse av att tolka vår åsikt -- säger i
betänkandet A3-0077/94 om utvidgning och
neutralitet, att den svenska regeringen är helt klar
över militäralliansen VEU:s växande roll men att
man tar ställning till ett eventuellt medlemskap i
VEU först när vi har blivit medlemmar av EU. Det
står i dokumentet att det är begripligt det inte är
aktuellt just nu, eftersom det är politiskt känsligt.
Jag citerar direkt från Europaparlamentets
utskottsbetänkande: ''I Sverige är man naturligtvis
klar över att den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken är tänkt som ett förstadium till
en gemensam försvarspolitik med ett gemensamt
försvar för ögonen. Enligt officiella källor lovar
Sverige att på inget sätt lägga hinder i vägen för
Unionen i dess strävan i denna riktning.'' Detta är
min egen översättning från danska.
Genom förhandlingarna har vi fått en del
övergångsbestämmelser, bl.a. när det gäller
kemikalieområdet. I betänkande 20 säger
utrikesutskottet att vi under ett antal år inte
behöver anpassa oss nedåt i fråga om säkerheten
för miljö och hälsa. På s. 19 i betänkandet står det
att syftet för översynen, som under tiden skall göras
av EU, är ett bibehållande av kandidatländernas
skyddsnormer. Vi har alltså fått ett tidsbegränsat
undantag. Efter ett antal år gäller EU:s
bestämmelser fullt ut. Utrikesutskottet tolkar detta
som att den översyn som EU skall göra syftar till att
bibehålla kandidatländernas skyddsnormer. Men
detta finns ingalunda inskrivet i den rapport som
ministerrådet har avgett med anledning av
förhandlingsresultatet. I rapporten står det -- direkt
översatt från engelska -- att den översyn som nu EU
skall göra skall ske med för Unionen normala
procedurer och att den skall vara förutsättningslös.
Man är väldigt mån om att det inte skall sättas upp
några gränshinder, trots att vi har
övergångsbestämmelser. Det fria flödet av varor får
inte hindras. Sedan hänvisar man till en viss
deklaration, men man ger absolut inte något löfte
om att nalkas svenska bestämmelser. Man är också
mån om att betona att efter denna övergångsperiod
gäller EU:s regler fullt ut.
Herr talman! Jag ämnar rösta för den
meningsyttring som Vänsterpartiet har fogat till
betänkandet.