Herr talman! Karin Falkmer kan vara alldeles lugn.
Den 4 maj eller vid någon annan tidpunkt kommer
Europaparlamentet att rösta ja. Ännu en gång har
man planerat att inhösta en stor seger. Det verkar
nämligen som att ja-sidan lägger upp sin taktik så,
att man problematiserar självklarheter och sedan
inhöstar en seger när dessa självklarheter uppfylls.
Jag tror inte att Karin Falkmer behöver vara ängslig
för detta.
Vi har faktiskt redan ett inflytande. EFTA-
länderna och EU-länderna har samarbetat ända
sedan EFTA:s och EG:s tillkomst. Vi har ett
frihandelsavtal och samarbetar på en massa olika
sätt.
Sverige tillhör de tio nationer på jorden som är med
i flest internationella sammanslutningar, närmare
bestämt 3 754 stycken. Många av dem finns i
Europa. Vi kommer snart att ha en diskussion här
i kammaren om internationell miljö. Sverige finns
med vid ministermöten och i FN:s olika
organisationer. Vidare är vi med i Europarådet
med den nye svenske generalsekreteraren. Vi har
en massa möjligheter till inflytande.
Men om vi går med i unionen kommer dess beslut
att vara tvingande och bindande i Sverige. Jag är
glad över att Karin Falkmer åtminstone inte
minimerar betydelsen av detta utan säger att detta
är det största beslutet som fattas under detta
århundrade.
Det har tidigare i debatten i dag funnits en tendens
att säga att detta inte innebär en så stor skillnad mot
vad vi redan har. Det är ett oerhört betydelsefullt
beslut. Från att ha varit en suverän nation, där
svenska folket väljer sina företrädare som
ensamma ansvarar för normgivningen i landet, går
vi in i en union och överlämnar med en
grundlagsändring rätten att besluta över lagar i
Sverige till en överstatlig organisation.
Även om vi inte här skall diskutera ett ja eller nej --
jag håller med dem som säger att vi har en
folkomröstning framför oss och att riksdagen inte
skall fatta något direkt beslut om detta nu -- är det
ändå viktigt att betona att det är ett oerhört
betydelsefullt steg vi tar. Jag för min del har redan
tagit ställning för att vi inte bör lämna vår rätt till
självbestämmande.
Vi i Sverige blir självfallet inte isolerade och
hamnar inte utanför den europeiska gemenskapen
bara för att våra grannländer på kontinenten bildar
en union. Vi tillhör Europa och vi har också ett nära
samarbete med de andra europeiska staterna.