Herr talman! Sveriges väg mot medlemskap i den
europeiska unionen kan liknas vid en orientering i
elitklass. Kontrollerna som måste stämplas in för
att vi skall kunna nå målet har plockats en efter en.
Trots att terrängen har varit svårgenomtränglig och
trots att onda korpar suttit i träden och ropat ''det
går inte, det går inte'' har terrrängavsnitt efter
terrängavsnitt forcerats.
Förhandlingsöverenskommelsen stämplades in i
rätt tid och är nu paraferad, trots alla pessimistiska
förutsägelser om tidtabellen. I dag finns
regeringens proposition om folkomröstning
angående EU-medlemskap på riksdagens bord. Vi
har nu ett par kontrollskärmar kvar. Vi närmar oss
målområdet, och det blir svenska folket som
kommer att bestämma om vi skall gå i mål.
Nästa viktiga kontrollskärm på vår väg mot
medlemskap är Europaparlamentets godkännande
av utvidgningen, ett beslut som vi hoppas att man
fattar den 4 maj. Sedan har vi en sista spurtsträcka
och en sista kontroll kvar, nämligen vår egen
folkomröstning den 13 november.
Herr talman! Ett svenskt medlemskap i den
europeiska unionen är den viktigaste
framtidsfrågan för Sverige under 1990-talet.
Sverige är djupt förankrat i den europeiska
traditionen. Vårt land delar historiskt, kulturellt,
ekonomiskt och politiskt samhörigheten med de
länder som i dag ingår i den europeiska unionen.
När vi fyra länder har blivit medlemmar, vilket jag
hoppas, kommer EG/EU att omfatta i stort sett
hela Västeuropa.
Enigheten mellan partierna i vår riksdag när det
gäller Sveriges medlemskap är, med ett litet
undantag när, total. Det betänkande som
föranleder denna debatt är ett enhälligt
betänkande.
Sedan den socialdemokratiska regeringen
sommaren 1991 lämnade in medlemsansökan har vi
i bred enighet och över partigränserna
målmedvetet arbetat för att vårt land skall kunna
delta i och kunna påverka europeisk utveckling i
framtiden som ett medlemsland i den europeiska
unionen.
Ytterst är det det svenska folket som i en
omröstning kommer att avgöra frågan. Vi vet att
det i dag finns många som säger ja till ett
medlemskap och att det finns många som tänker
rösta nej. Ett mycket stort antal människor har inte
bestämt sig.
När det gäller opinionen i Sverige är det otvetydigt
så, att det är viktigt för oss att Europaparlamentet
klart visar svenska folket att vi hälsas välkomna i
Europagemenskapen.
Bland Europaparlamentarikerna finns det en klar
majoritet som vill att Sverige, Finland, Norge och
Österrike skall bli medlemmar. Men trots detta
råder det i dag en osäkerhet om huruvida
Europaparlamentet kommer att fatta beslut i
frågan före sommaruppehållet.
Den 4 maj är sista möjliga datum för
Europaparlamentet att fatta beslut innan man själv
går till val. Detta är alltså det nuvarande
Europaparlamentets sista möjlighet att påverka
frågan. Finns det inte minst 260 parlamentariker
som röstar för utvidgningen närvarande den 4 maj,
skapas en osäker situation som riskerar att få en
direkt negativ inverkan på opinionen i Sverige.
Det är viktigt för Sverige att Europaparlamentet
ger signaler till svenska folket om att vi är
välkomna. I våra kontakter med partikamrater i
Europaparlamentet är det viktigt att vi framhåller
hur väsentligt detta är för stämningen i Sverige
inför vår folkomröstning.
Vi måste förklara för våra vänner i
Europaparlamentet vilken betydelse deras
handlingssätt den 4 maj kommer att få för Sveriges
inställning till EU inför den svenska
folkomröstningen och hur detta kan påverka våra
möjligheter att få en majoritet för ett ja till svenskt
medlemskap.
Herr talman! Moderata samlingspartiet har sedan
många år kompassen inställd på medlemskap. För
oss är det självklart att Sverige bör vara med och
forma ett Europa som lever i fred, frihet, demokrati
och välstånd -- ett Europa som har vilja och
förmåga att stödja grannländerna och som tar sitt
internationella ansvar, ett Europa som har kraft att
ta sig an övergripande problem som bara kan lösas
genom samarbete.
I den offentliga EU-debatten har de
bakomliggande grundvärderingarna glömts bort.
Skälen till att tolv europeiska demokratiska länder
i dag frivilligt valt att gå in i ett bindande samarbete
har hamnat i skymundan.
Medlemskapsfrågans betydelse för vår
gemensamma framtid och för värdet av att vi i vårt
land är med och tar ansvar för utvecklingen i
Europa har drunknat i ett sammelsurium av
detaljer och småskuren negativism.
Herr talman! Inflytandefrågan är en av de
viktigaste frågorna som diskuteras i
Europadebatten. Vi kan glädja oss åt
förhandlingsresultatet. Därigenom uppnåddes inte
bara att svenska ståndpunkter på de flesta områden
fick gehör. När det gäller miljöområdet och
bevarandet av frihandelsavtalen med Estland,
Lettland och Litauen fick vi inte bara ha kvar de
svenska reglerna, utan EU beslutade dessutom att
följa Sveriges exempel och att förändra sin egen
politik i vår riktning.
Detta har vi uppnått, trots att vi ännu inte är
medlemmar i EU. Det råder inget tvivel om att våra
möjligheter att få inflytande över Europas
utveckling ytterligare kommer att öka genom ett
medlemskap. Det är ett väsentligt svenskt intresse
att Sverige som medlemsland får ett reellt
inflytande i EU så snart som möjligt.
Det är viktigt för oss att vårt land som medlemsland
kan delta på samma villkor som övriga EU-länder
och påverka utformningen av de förslag till
institutionella och andra förändringar som skall
ligga till grund för beslut 1996. Om vi sitter kvar i
väntebåset till 1996 får vi acceptera att andra under
tiden bestämmer åt oss.
Herr talman! Hittills har svenska folket utsatts för
en störtflod av mestadels osakliga påståenden.
Nyheter om alla hemskheter som skulle drabba oss,
först som EES-medlemmar och nu som EU-
medlemmar, har flödat över oss alla.
När vi nu undan för undan får facit i hand framstår
överdrifterna och generaliseringarna i all sin
solkighet. Jag påstår inte att EU är felfritt eller att
allting bara innebär fördelar för oss eller att
medlemskap löser alla våra problem. Vi kan inte
heller förutsäga framtiden. Men vi måste göra klart
för oss vilken roll vi vill att Sverige skall ha i det
framtida Europa. Vill vi göra gemensam sak med
övriga länder, eller vill vi stå utanför ett samarbete
som hela tiden utvecklas mellan gemenskapens
länder? I så fall riskerar vi att bli alltmer isolerade.
Det står nu klart att allt fler länder söker
medlemskap i den europeiska unionen. Ungern och
Polen har nyligen lämnat in sina ansökningar. För
dem har det, ända sedan de släpptes ur
Warszawapaktens järngrepp, varit självklart att
söka allt närmare samarbete med EG/EU. Just
dessa länder önskar inget hellre än att Sveriges
medlemskap förs lyckosamt i hamn. De ser vårt
medlemskap som en möjlighet för dem själva att
följa efter.
Om vi når målet och blir medlemmar den 1 januari
1995 kan vårt land tillsammans med övriga länder i
gemenskapen vara med och ta ansvar för och
påverka stora övergripande frågor som bara kan
lösas genom samarbete.
Genom medlemskap i EU förbinder vi oss att gå in
i ett samarbete för fred och säkerhet, för
demokrati, för en bättre miljö, för ökat välstånd
och för en bättre framtid för hela Europa -- ett
samarbete som allt fler länder söker sig till.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till
utskottets hemställan.