Herr talman! Min uppfattning är den att Sveriges
riksdag inte före folkomröstningen skall ta ställning
till det förhandlingsresultat som föreligger. Jag
uppfattade det också så att det egentligen var
Daniel Tarschys önskemål att det här betänkandet
skulle betraktas som ett ställningstagande till ett
antal motioner men inte till förhandlingsresultatet.
Men då tycker jag att skrivningarna i
utskottsbetänkandet går för långt.
Jag fäster mig då särskilt vid vad som står på s. 7,
nämligen att ett EU-medlemskap skulle ''på ett
avgörande sätt förbättra förutsättningarna för en
fortsatt utveckling av vårt lands välstånd och
välfärd''. Och sedan säger man: ''Utskottet
välkomnar att Sverige, genom det resultat som
uppnåtts i förhandlingarna - - -, nu har tagit ett
viktigt steg för att möjliggöra ett svenskt
medlemskap i Europeiska unionen.'' -- Detta är
uttalanden som jag tycker går för långt. Sedan
förekommer det också att man i anslutning till
motioner talar om att man utgår från att
motionsönskemål kommer att tillmötesgås vid ett
svenskt medlemskap.
Jag tycker alltså att man i betänkandet inte håller
sig strikt till det som jag anser vara viktigt. Nu skall
svenska folket yttra sig i den här saken. Jag för min
del är beredd att strikt följa det svenska folkets
uppfattning i folkomröstningen, och i det läget skall
det inte förekomma några pekpinnar, några
påtryckningar eller några förhandsuttalanden från
riksdagen.
Jag är också orolig när det gäller en annan punkt,
som inte behandlas i det här betänkandet -- jag
måste ändå beröra det. Tendensen går där i samma
riktning. Jag tänker på frågan om föreslagna
grundlagsändringar. Jag menar att man skall
avvakta med att ta ställning till de
grundlagsändringar som nu är på väg tills
folkomröstningsresultatet är klart.
Jag tycker över huvud taget att det här sättet att
utöva påtryckningar -- direkt eller indirekt -- är
olyckligt. Jag kan delvis förstå att det är på det här
sättet -- det beror väl på att opinionssiffrorna är så
dåliga. Men man får lov att ha litet is i magen nu
och hålla sig strikt till principer som är viktiga i det
här sammanhanget.
Det finns en annan sak i betänkandet som
intresserar mig. På s. 10 under Utskottets
överväganden heter det: ''Sveriges militära
alliansfrihet syftande till att vårt land skall kunna
vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde
består.'' Det låter det!
Jag utgår från att detta är utskottets uppfattning.
Det som oroade mig var att försvarsministern för en
tid sedan sade att neutraliteten är ett passerat
stadium. Det sade han den 10 oktober.
Ett annat frågetecken orsakas av det faktum att
statsministern vid en debatt med mig i går uttalade
att formuleringen att vår säkerhet skall syfta till
neutralitet i händelse av krig inte längre används
utan ersätts av andra formuleringar. Det är väl inget
tvivel om att i varje fall en rad ledande företrädare
för regeringen är på väg ut i den frågan. Det skapar
en viss oreda när det kommer olika budskap om
detta.
Det har här i dag talats med stor emfas om
enhälligheten när det gäller beslut i sådana här
frågor inom Europaunionen. I går citerade jag en
kommentar ur Svensk Juristtidning för
statsministern, men jag fick inget svar på den
punkten. Det skulle vara intressant att höra om det
är någon som vill motsäga vad som sägs i den
kommentaren; jag citerar den därför på nytt:
''Enligt en särskild förklaring om omröstning i
samband med den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken är man enig om att
medlemsstaterna, vad beträffar rådsbeslut som
kräver enhällighet, så långt möjligt skall undvika
att hindra ett enhälligt beslut, om en kvalificerad
majoritet för ett sådant beslut föreligger.''
Denna särskilda förklaring finns. De påtryckningar
som man blir utsatt för i samband med ett
kvalificerat majoritetsbeslut kanske blir så stora att
ingen kan sätta sig emot det. Säkerligen finns det
en sådan oro. Det är svårt att säga någonting annat.
Herr talman! Det finns en fråga som jag intresserar
mig mycket för. Jag menar att den behandling som
frågan har fått i utskottsutlåtandet inte är
tillfredsställande.
Sverige har beträffande offentlighetsprincipen nöjt
sig med att nyligen göra en ensidig och urvattnad
deklaration som inte nämnvärt skiljer sig från den
i förhandlingarnas inledningsskede för drygt ett år
sedan. Deklarationen förpliktar inte EU, som har
varit negativ till en gemensam deklaration, till
någonting. Det har inte ens gjorts ett gemensamt
nordiskt uttalande. EU-kommissionen slog i mars
1994 fast att vår offentlighetsprincip inte ger
svenskar rätt att avslöja förtroliga EU-dokument.
Det är enligt kommissionen en angelägenhet för
svenska myndigheter att genomdriva de undantag
för tillgänglighet som Europarådet kan besluta om
för sina dokument.
Jag kan inte gå in på alla detaljer i detta utlåtande,
men på de grunder som jag nu har angett avser jag
att lägga ner min röst i denna fråga. Jag tycker att
de som har en kritisk och eftertänksam inställning
bör göra detsamma.
I detta anförande instämde Lena Klevenås (s).