Herr talman! Ulrika Karlsson säger att regeringen föreslår att datalagringsdirektivet ska införas med minimal lagringstid. Därför måste jag fråga Ulrika Karlsson: Varför går ni längre än EU när ni kräver att även missade samtal och positionering vid samtalets slut ska införas? Det innebär att ni faktiskt går längre. Nu ska det helt plötsligt införas från och med den 1 maj, fast regeringen tidigare sagt att det ska införas den 1 juli. Det kan man tycka är en liten fråga, men varför sker denna forcering helt plötsligt?
Jag ställer samma fråga som till Johan Pehrson: Journalistförbundet uppmanar sina medlemmar att kringgå datalagringsdirektivet genom att använda sig av anonymiseringstjänster, vilket jag tycker är helt rätt. Jag undrar om Moderaterna också tycker att det är bra. Jag undrar också om även andra yrkesgrupper kanske borde göra det, till exempel psykologer, sexualrådgivare eller organisationer som kämpar för homosexuellas rättigheter. Om en yrkesgrupp kan göra det borde väl andra som också hanterar väldigt känslig information få göra det?
Jag skulle också kort vilja berätta historien om parakvat, ett farligt bekämpningsmedel inom jordbruket som vi i Sverige förbjöd i början av 80-talet. EU hävde förbudet 2005, men Sverige tog striden. Vi körde ända ned till EU-domstolen, och vet du vad, Ulrika Karlsson? Vi vann! År 2007 blev det ett förbud igen i Sverige mot parakvat, och sedan blev det ett förbud i hela EU. Vilken seger! Detta skedde för att ett land tog striden. Varför kan vi inte ta striden om datalagringsdirektivet? Eller är det så att 10 000 euro, som du nämnde, är priset för integriteten?