Herr talman! Självfallet är det positivt att grova brottslingar åker fast och får ta ansvar för sina brott. Men det finns en risk när man inför en sådan här lagstiftning att det kanske ökar möjligheterna för grova brottslingar att använda sig av anonymiseringstjänster. De blir helt enkelt medvetna om att det de gör kommer att kartläggas ytterligare, och därför blir det kanske också vanligare att använda sig av just anonymiseringstjänster. Det kan resultera i att polisen faktiskt får svårare att jaga grova brottslingar, någonting som till exempel har hänt nu efter Ipredlagens införande.
Det är väl ganska troligt att detta är något som kommer att öka ytterligare framöver. Jag skulle inte bli förvånad om det är så att vi inom några år kommer att använda oss av anonymiseringstjänster allihop, och då riskerar denna lag att bli fullständigt tandlös. Det kanske gör att det inte bara är grova brottslingar som använder sig av anonymiseringstjänster, utan alla. Detta kan alltså faktiskt riskera att försämra polisens möjligheter att få fast grova brottslingar.
Dessutom finns det någonting vi brukar prata om i denna kammare, nämligen proportionalitetsprincipen. Vi måste hela tiden se ifall den lagstiftning vi inför och den integritetskränkning den innebär är proportionerlig gentemot nyttan. Här har vi inga bevis för att lagen faktiskt leder till en mer effektiv brottsbekämpning, men vi har stora bevis för att människors grundläggande fri- och rättigheter inskränks. Är det då rimligt att införa en sådan lagstiftning?