Herr talman! Grunden för dagens ärende, datalagringsdirektivet, är ett för Sverige och alla andra EU-medlemmar bindande direktiv från 2006 då medlemsstaterna och deras regeringar enades om att det behövdes EU-regler om nationell lagring av trafikuppgifter.
Direktivet skulle i vissa delar ha varit infört redan i september 2007 och i resterande delar i mars 2009. Som medlem av den europeiska unionen är Sverige skyldigt att införa detta direktiv, precis som med alla andra bindande direktiv.
Herr talman! De uppgifter som ska lagras enligt den lag om lagring av trafikuppgifter som vi i dag behandlar ska svara mot ett antal frågor. Frågorna är: Vem kommunicerade med vem? När skedde kommunikationen? Var befann de sig vid tillfället för kommunikationen? Vilken typ av information användes? Dessutom ska uppgifter om misslyckad uppringning och lokalisering vid kommunikationens slut lagras.
I debatten har det framställts som att det skulle handla om en massövervakning av all vår kommunikation och också av innehållet i den. Jag har därför fullaste respekt för den oro som många upplever och som många har delat med sig av i de mejl som jag har fått. Det är klart att man blir rädd när man får höra att mejlen till psykologen, sms:en till journalisten eller korrespondensen med tidningen ska övervakas. Men det är inte sant. Vi behöver vara ytterst tydliga och ärliga med vilka uppgifter som ska lagras och att det inte rör innehållet i kommunikationen.
Enligt datalagringsdirektivet ska inte innehållet i de sms vi skickar, i de telefonsamtal vi har eller de mejl vi skriver lagras. Chatt, nedladdning av filer, surfning och så vidare omfattas inte heller av datalagringsdirektivet.
Herr talman! De trafikuppgifter som ska lagras och som svarar mot frågorna som jag nämnde har vi faktiskt ett behov av. Förutom det behovet är det så att tele- och internetoperatörer redan i dag får lagra trafikdatauppgifter som de har behov av för exempelvis fakturering och marknadsföring. Det säger sig självt, för enligt de faktureringsmetoder, betalningsmetoder eller affärsmetoder som en del operatörer har skiljer det sig i kostnad mellan att skicka ett sms kl. 19 inom Sverige och att ringa ett samtal kl. 11 från Sverige till Ukraina.
Att de brottsbekämpande myndigheterna har tillgång till trafikuppgifter i Sverige är inget nytt under solen. Redan i dag har de brottsutredande instanserna tillgång till uppgifterna för att utreda allvarlig och organiserad brottslighet. Det är ett nödvändigt och effektivt redskap för att utreda, avslöja och åtala för brott. Med de här uppgifterna kan polisen kartlägga hur ett brott har planerats och hur misstänkta personer agerat under och efter att brottet genomförts. Uppgifterna är avgörande i polisens arbete.
Herr talman! Integritetsfrågorna är naturligtvis viktiga, och respekten för varje människas integritet är ett grundläggande värde i vår demokrati. Balansen mellan effektiva verktyg för polisen å ena sidan och skyddet för den personliga integriteten å andra sidan väcker många svåra frågor.
I den ena vågskålen ligger behovet av att brottsbekämpande myndigheter som polis och åklagare har goda förutsättningar att agera mot brottslighet. I den andra vågskålen ligger frågan om fri- och rättigheter och den enskildes integritet.
Dessutom får vi inte glömma bort den andra sidan av myntet, nämligen att i andra änden av integritetsfrågan står ett brottsoffer vars integritet har kränkts. Det handlar till exempel om den våldtagna flickan och hennes rätt till sin integritet och hennes rätt till upprättelse.
En effektiv brottsbekämpning är beroende av att de brottsbekämpande myndigheterna får använda vissa tvångsmedel och har tillgång till viss information. Detta är avgörande för rättsäkerheten, inte minst för att kunna avföra en oskyldigt misstänkt från en utredning.
Den lagstiftning som vi behandlar i dag - lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål - tar sikte på samma uppgifter som i dag i stort sett finns hos operatörerna och som polisen i dag har tillgång till. Vi i Alliansen är inte motståndare till att polisen får ta del av trafikuppgifter i den brottsutredande verksamheten.
Jag ska ge några exempel där trafikuppgifter har haft betydelse för brottsutredningen, så att det blir klart för var och en när de är avgörande för polisen.
Terroristdådet på Drottninggatan i Stockholm i december 2011, utredningen av förberedelse till terroristbrott i Köpenhamn och helikopterrånet mot värdedepån. Mordet på en kvinna som hittades insvept i en presenning i Mälaren, beskjutningen av helikoptrarna på flygbasen i Säve och rånet mot postterminalen på Kruthusgatan i centrala Göteborg. Människorov och sexuella övergrepp på en åttaårig flicka, utnyttjande av en tolvårig flicka för sexuell posering och inte minst dödsskjutningarna i Malmö.
Listan kan göras mycket lång. I stort sett i alla mål som rör våldtäkt, mord, människohandel, narkotikabrott, människorov, rån med mera har trafikuppgifter haft betydelse för brottsutredningen.
Herr talman! Till detta måste man lägga att vi är bundna som medlem av EU att implementera ett direktiv. EU:s datalagringsdirektiv drevs fram av den dåvarande socialdemokratiske justitieministern Thomas Bodström efter bombattentaten i Madrid 2004. Vi i Moderaterna var negativa till direktivet när det processades fram. Moderaterna i Europaparlamentet röstade emot förslaget, och moderaterna i dåvarande justitieutskottet reserverade sig.
Vi moderater anser då som nu att lagring av trafikuppgifter i första hand kan regleras i nationell lagstiftning. Vi har inte sett behovet av att EU ska reglera vilken information som nationell polis kan komma att behöva få tillgång till. Vi har inte heller sett ett behov av att reglera detta ytterligare eftersom polisen i Sverige redan i dag får ta del av den information som direktivet omfattar.
Vi har ansett att det grundläggande syftet med datalagringsdirektivet redan i dag uppnås i Sverige med stöd av gällande regler. Vi är dock lojala med EU. Av vårt medlemskap i Europeiska unionen följer en skyldighet att införa direktiv, så även detta direktiv. Därför implementerar vi det.
Om vi ska vara ärliga, och det ska vi ju, herr talman, fanns möjligheterna att stoppa eller förändra direktivet.
De fanns när lagförslaget förhandlades fram, vilket skedde åren 2004 och 2005. Vid den tiden hade Sverige en socialdemokratisk justitieminister som var pådrivande i processen. Det måste tilläggas att den socialdemokratiska regeringen agerade med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet i denna riksdag. Samma partier som då utgjorde regeringsunderlag, det vill säga Vänsterpartiet och Miljöpartiet, bidrog för lite drygt ett år sedan tillsammans med Sverigedemokraterna till att frågan vilandeförklarades. Det har lett till att Sverige stämts av kommissionen, och vi riskerar nu att behöva betala stora skadestånd. Till dags dato är det fråga om ungefär 70 miljoner. Vi betalar 10 000 euro om dagen på grund av detta, och om vi inte hade implementerat direktivet skulle vi ha riskerat att få betala 40 000 euro om dagen. Det är mycket pengar.
Herr talman! När det gäller direktivet om datalagring är Sverige som medlemsstat skyldigt att införa det. Jag har berättat om de uppgifter som ska lagras, nämligen vem som kommunicerade med vem, när det skedde, var de befann sig och vilken typ av kommunikation som användes. Även de misslyckade uppringningarna vid lokalisering av kommunikationen ska lagras. Däremot ska uppgifter som rör innehållet i kommunikationen inte lagras, inte heller chatt, nedladdning av filer eller surfning.
Vi vill inte lämna EU. Vi är bundna att implementera bindande direktiv. Vi är inte heller emot att polisen får tillgång till trafikdatauppgifter eftersom polisen har behov av dem.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)
I detta anförande instämde Pia Hallström, Krister Hammarbergh och Ewa Thalén Finné (alla M).