Herr talman! Om man lagrar uppgifter och vi har ett lagringskrav avseende vissa uppgifter innebär inte det att polis och åklagare får fri tillgång till de lagrade uppgifterna.
Jag tycker att frågeställaren slirar lite. Han vill initiera att vi också kommer att lagra innehållet i kommunikationen med terapeuten, journalisten och så vidare. Men uppgifterna ska svara på frågorna vem som kommunicerade med vem, när det skedde, var de befann sig och vilken typ av information som användes. Dessutom gäller det misslyckade uppringningar och lokalisering vid kommunikationens slut. Innehållet ska däremot inte lagras.
Jag måste naturligtvis kontrollera uppgiften om vad vår kommissionär har sagt. Det är ingenting som jag tagit del av själv. Men låt oss utgå från att hon har sagt så som frågeställaren säger: att det skulle vara ett hafsverk. Åren 2004 och 2005 ingick även Vänsterpartiet i regeringsunderlaget till den socialdemokratiska regering som var pådrivande i den processen. Samma fråga som jag ställde till Maria Ferm tidigare måste jag ställa till Jens Holm. Vad gjorde Vänsterpartiet i den processen? Vad tog man för ansvar för att det inte skulle bli ett hafsverk? Vad tog man för ansvar för att det inte skulle bli så integritetskränkande som man nu hävdar att det är? Faktum kvarstår. Vad gjorde man 2004 och 2005, när man hade möjlighet att påverka processen?