Herr talman! Jag har stor respekt för Johan Linanders grundsyn om att direktivet är integritetskränkande. Jag har också full förståelse för den vånda som det måste vara när man känner att man tvingas rösta för en sådan här lagstiftning. Det är väl också därför flera centerpartister, eller åtminstone en, redan nu har sagt att de inte kommer att rösta för detta.
Det är viktiga åsikter som Johan Linander tar upp. Hur ser vårt samarbete inom EU ut? Och vad händer med direktiv som är tvingande och som ska införas i den nationella lagstiftningen? Det är såklart inte en enkel fråga.
Vi säger inte att Sverige ska säga nej och betala böter i all framtid och sedan tro att allting löser sig. Då har vi förstås fortfarande problemet med dels böter, dels att detta är infört i en massa andra länder med medborgare vars personliga integritet också inskränks. Det är inte så vi vill se på EU-samarbetet.
Däremot anser vi att Sveriges regering har förhållit sig otroligt passiv under tiden. Därför är det inte rimligt att införa detta i svensk lag utan att man kämpar för att kunna omförhandla det eller riva upp det. Detta är något som Sveriges regering inte har gjort i tillräckligt stor utsträckning. De argument som kom fram under processen där Sverige inte har infört detta under det senaste året har inte varit tydliga. Uppenbarligen har man valt fel strategi, eller så har man inte haft någon strategi. Detta är ett stort problem.
När vi i eftermiddag röstar nej till att införa direktivet handlar det om att vi vill att regeringen i stället på EU-nivå ska agera för att omförhandla direktivet, till exempel så att man gör det frivilligt för medlemsländer att införa det. Då slipper vi hela problematiken.