Herr talman! Regeringen säger i sitt svar till EU, beträffande hur det kommer sig att Sverige inte infört lagstiftningen, att vi redan har tillräcklig lagstiftning, att gällande regler helt enkelt räcker och att vi uppfyller direktivets krav. Dessutom säger polisen att de inte har behov av mer lagstiftning. Talet om brottsoffer blir ganska ihåligt om polisen själv säger att man redan har de verktyg som krävs. Då innebär införandet att man går utöver det, att man gör mer än det som krävs. Det menar vi är oproportionerligt. Det innebär en oproportionerligt stor inskränkning av medborgerliga rättigheter. Det är allvarligt.
När jag talade om vågskålar syftade jag på att Sverige vanligtvis brukar kämpa ganska hårt för tryck- och yttrandefriheten när EU försöker inskränka den. Vi säger till EU att vi inte kommer att acceptera sådana inskränkningar i våra rättigheter eftersom de är så pass viktiga för oss; det handlar om våra grundlagar. I det här fallet har man inte gjort det. I det här fallet har regeringen hållit sig väldigt passiv. Jag tycker inte att Ulrika Karlsson kan skylla på tidigare socialdemokratiska regeringar eftersom det inte är för sent att göra någonting.
Dessutom pågår en debatt i hela Europa om dessa lagar, om de är alltför integritetskränkande. Därför tycker jag att det är regeringens ansvar att på ett mycket tydligare sätt än tidigare agera i EU och förhandla så att direktivet kan bli frivilligt att införa.
Hur kommer det sig att regeringen satsat allt krut på att i EU försöka driva rätten att jaga utrotningshotad varg men inte på att försvara medborgerliga rättigheter i Sverige?