Herr talman! Morgon har gått över till förmiddag, och när jag nu kommer som siste talare vill jag säga att mycket bra har sagts i debatten. Debatten har inte bara pågått länge här i kammaren. Den har pågått väldigt länge i största allmänhet. Jag vill vara tydlig med vad vi som parti har tyckt.
Vi har datalagring i Sverige och har haft det i över 30 år. Frågan om datalagringsdirektivet när den först kom upp var hur reglerat eller oreglerat det skulle vara. Det var före min tid. Mina partiföreträdare fokuserade då väldigt mycket på vad som skulle få lagras. Likaså har lagringstiden stått i fokus för Kristdemokraterna.
Vår förre ledamot i EU-nämnden, Ingvar Svensson, krävde tidigt att internetsurfning och chattar inte skulle ingå i beslutet. Det har tillgodosetts i det direktiv som vi debatterar här i dag.
I EU-direktivet från 2006 har medlemsstaterna enats om att det behövs regler som ser till att vissa trafikuppgifter lagras under en viss tid så att uppgifter finns tillgängliga för att kunna användas i brottsutredningar. Datalagringsdirektivet innebär att till exempel uppgifter om vem som ringer och sms:ar ska lagras i mellan sex månader och två år. Vi i alliansregeringen har med hänsyn till integriteten valt den kortaste lagringstiden, det vill säga sex månader.
Jag har som sagt inte varit med under hela tiden denna produkt förhandlats fram. Även jag instämmer i att man ska värna den personliga integriteten. Men detta med datalagring är inte något nytt. Redan i dag har polisen tillgång till uppgifter för att utreda allvarliga brott och den grova organiserade brottsligheten.
Skillnaden med den lag som vi i dag har på bordet är att lagringen görs obligatorisk under sex månader. Samtidigt införs strängare krav på operatörerna vad gäller säkerhet kring de uppgifter som lagras.
Genom uppgifter från mobiltelefoner kan polisen kartlägga hur brott har planerats och hur misstänkta personer har agerat under och efter ett brott. Några uppgifter som avslöjar innehållet i en kommunikation eller vad som sagts i ett telefonsamtal får inte lagras.
Kristdemokraterna har hela tiden tyckt att det finns en poäng med att man i efterhand kan spåra och förstärka en beviskedja när det gäller svår brottslighet. Precis som tidigare sagts i debatten har uppmärksammade fall kunnat lösas med hjälp av uppgifter.
Exempelvis var det lagrade uppgifter som användes för att få klarhet kring självmordssprängningen i Stockholm, där utredning fortfarande pågår. Likaså i rättegången efter helikopterrånet som skedde i september 2009 använde åklagaren i sin sakframställan historiska trafikuppgifter för att visa gärningsmännens aktivitet före, under och efter rånet.
Detta är bara några exempel. Det kan redan i dag konstateras att historiska trafikuppgifter är mycket viktiga för att kartlägga aktivitet. Vi får inte glömma att vi inte är immuna mot grova brott. Då gäller det att de ansvariga myndigheterna har rätt redskap.
När jag lyssnar på företrädare för vissa partier i dag undrar jag vilka redskap som ska finnas för polisen i slutänden. De är kritiska mot telefonavlyssning, buggning och andra hemliga tvångsmedel. Frågan är vilka medel de rättsvårdande myndigheterna ska få ha för att motverka den grova organiserade brottsligheten. Även brottsbekämpning handlar om att värna människors integritet och innebär därför ofta avvägningar.
Det är viktigt i debatten att belysa den personliga integriteten. Den personliga integriteten och rätten till sitt eget privatliv handlar om mer än att vara befriad från att någon obehörig läser eller sprider ens persondata. Det handlar i grund och botten om rätten till sin egen person, att vara skyddad från fysiska eller mentala intrång och att få ha rätt till en egen privat sfär.
I och med teknikens utveckling kan man säga att ytterligare en dimension har lagts till människans person, nämligen den digitala. Information som lagras av och om oss i olika dataregister utgör en digital representation av vår person. Liksom vårt medvetande kan lida när kroppen skadas kan det även vi lida skada när våra personuppgifter missbrukas. Respekten för varje människas integritet är ett grundläggande värde i vår demokrati.
I den ena vågskålen ligger de brottsbekämpande myndigheterna som utgörs av polis och åklagare och deras förutsättningar att agera mot den grova organiserade brottsligheten. I den andra vågskålen ligger frågan om fri- och rättigheter och den enskildes integritet. De måste vi väga mot varandra, och balansen är viktig och ska alltid beaktas.
För oss kristdemokrater är det viktigt att tydligt veta var gränsen går mellan integritet och brottsbekämpning. Avlyssning och övervakning får aldrig komma att användas slentrianmässigt utan måste noga övervägas vid varje enskilt tillfälle.
Sverige har som EU-medlem en skyldighet att införa direktivet. Direktivet skulle redan i vissa delar ha varit infört den 15 september 2007 och i resten av delarna i mars 2009. Sverige är bland de sista EU-länderna att implementera dessa.
Som har sagts här i debatten pågår en utvärdering. Vissa vill att vi ska vänta på denna. Det jag vill vända mig mot är att det finns väldigt många länder i Europa som vill att vi går ännu längre och att ännu längre lagringstider och ännu mer ska ingå. Vi ska vara öppna och ärliga med att vi de facto inte vet om direktivet blir bättre om vi arbetar om det.
När jag lyssnar på flera här i dag kan jag inte annat säga än att jag också skulle vilja att Sverige fick en författningsdomstol. Nu har vi inte det, och denna debatt och många andra visar att det kanske ibland är en brist. Kanske det är dags att vi samlas och enas kring att det vore bra i förhållande till den personliga integriteten att det skapas en författningsdomstol i stället för att vi ibland säger nej till saker som vi måste säga ja till som EU-medlemmar.
Kristdemokraterna värnar den personliga integriteten. Men vårt fokus har legat på att vi vill behålla relativt korta lagringstider. Efter avvägning får nyttan av hur man kan använda informationen i brottsprevention och i brottsutredning anses väga tyngre. Vi kommer därför att rösta ja för att ge de rättsvårdande myndigheterna det redskap de behöver för sitt arbete.
Jag hoppas också att vi framgent kommer att få en utvärdering av hur effektiv trafikdatalagring är för att bekämpa och utreda brott i Sverige. Likaså ska det finnas möjligheter att veta om uppgifter om en själv hämtats ut efter att en brottsutredning är klar. Man ska också få klarhet i om det framöver kommer att finnas skadeståndsmöjligheter.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.
(Applåder)