Herr talman! Jag lyssnade på Elin Lundgrens anförande tidigare här och fick då en redogörelse om hur direktivet kom fram. Det var resultatet av en känslomässig reaktion efter terrordåden i Madrid och någonting som drevs fram av den tidigare socialdemokratiske ministern Thomas Bodström - någonting som snarare ger mig kalla kårar än är något jag kan känna mig stolt över. Men det där är nu historia.
Nu har direktivet vidgats till att syfta till att bekämpa inte bara terrorism utan även annan brottslighet, något som jag också är skeptisk till eftersom man hela tiden går längre och längre vid införandet av sådan här lagstiftning.
Det jag först och främst skulle vilja fråga Elin Lundgren om är följande. Elin redogör för olika typer av grova brott för vilka det krävs att polisen har nödvändiga resurser och verktyg för att kunna klara upp brotten. Men polisen säger att man redan i dag har de verktyg som krävs. Hur kommer det sig då att det är nödvändigt att införa en lagstiftning som går mycket längre?
I dag räcker det tydligen med de uppgifter som redan finns sparade hos operatörerna för fakturering och som sedan måste slängas. Varför ska vi då införa en lagstiftning som tvingar alla operatörer att lagra mycket mer information än som i dag lagras och dessutom i sex månader?