Herr talman! Vår frihet är inte gratis. Våra medborgerliga fri- och rättigheter har tagit lång tid att etablera. Många har kämpat för de friheter som vi tar för givna. Meddelarfrihet, rätt till privatliv, rösträtt, yttrandefrihet, brevhemlighet och källskydd är rättigheter som utgör grunden för den öppna och fria gemenskap som vi i Sverige lever i.
Tyvärr har händelser fått demokratier som vanligtvis skulle stå upp för dessa rättigheter att bli rädda och agera helt irrationellt. Elfte september satte skräck i ledande politiker runt om i västvärldens alla länder. Tänk om det skulle hända här? För att förhindra nya terrordåd har lagar införts som på olika sätt inskränkt dessa fri- och rättigheter som utgör grunden för våra demokratiska samhällen. Lag efter lag har gjort att övervakningen har ökat och friheten minskat.
Terrorism går ut på att ingjuta rädsla i ett samhälle. Tyvärr verkar det ha lyckats. Människors rädsla för terrordåd har gjort att långtgående lagar och inskränkningar också har accepterats. Vi har vaggats in i en ständig krismentalitet, vilket gjort att vi accepterat långtgående integritetskränkande lagstiftning som grovt begränsar våra fri- och rättigheter - något som vi normalt inte skulle acceptera när det inte är krigstid. Sakta men säkert avskaffar vi grunden för vår öppna demokrati. Vi avskaffar genom lagstiftningen de rättigheter som lagstiftningen egentligen är tänkt att försvara mot terrorism.
Politik baserad på rädsla är aldrig lyckad. Datalagringsdirektivet är ett direktiv som inte på något sätt lever upp till de krav vi kan ställa på lagstiftning när den införs. Det är ett oproportionerligt stort ingrepp i den personliga integriteten i förhållande till den eventuella nyttan. Det är inte ett effektivt sätt att bekämpa brott.
Det finns inga bevis för att lagstiftningen är effektiv. Polisen säger att de redan i dag får ut den information de behöver eftersom it-leverantörerna sparar viss information om sina kunder för fakturering. Varför ska vi då införa en lagstiftning som innebär att alla tvingas lagra massor av information under sex månaders tid för att sedan kunna lämna ut den till polisen utan dröjsmål?
Regeringen sade dessutom i sitt svar till EU i fjol på varför man inte infört direktivet ännu att det grundläggande syftet med datalagringsdirektivet - att säkerställa att uppgifter finns tillgängliga för utredning, avslöjande och åtal av allvarliga brott - redan i dag uppnås i Sverige i stor utsträckning med stöd av gällande regler. Till och med regeringen själv konstaterar alltså att direktivet inte behövs, men ändå har man inte gjort något för att försöka undvika att införa det.
Dem som man verkligen vill komma åt med denna typ av lagstiftning tenderar dessutom att hitta vägar att kringgå lagstiftningen genom till exempel anonymiseringstjänster som kryptering och kontantkort. I stället är det informationen om vanliga Svenssöner som kommer att lagras.
Att information om all vår elektroniska kommunikation kommer att masslagras och övervakas under sex månader är en hisklig tanke. Det är väldigt mycket information. Det är väldigt personligt. Om informationen skulle komma i orätta händer skulle en enorm skada vara skedd. Det går inte att garantera att denna information inte kommer att läcka ut. I slutändan är det människor som ska hantera informationen, och förr eller senare kommer misstag att begås eller makt att missbrukas.
Hur skulle det kännas om information om dina surfvanor, alla samtal du ringt, alla sms du skickat det senaste halvåret och var du befann dig när du ringde och skickade dem hamnade i orätta händer? Tänk om informationen läcker ut, säljs eller missbrukas? Den risken är överhängande när sådana här stora system införs.
Vad skulle hända om ett totalitärt parti tog makten i Sverige och direkt hade möjlighet att ta ut all information om landets alla medborgare och alla de kommunicerat med det senaste halvåret?
Vi ska inte tro att jakt på oliktänkande inte skulle kunna bli verklighet här. Det har ju varit verklighet förut. Risken för att staten skulle kunna få tag i information kan få människor att tystna. Missförhållanden kanske inte anmäls. Känsliga webbsidor kanske inte besöks. Av dessa anledningar är till exempel Svenska Journalistförbundet starkt kritiskt till direktivet.
Direktivet får alltså stora konsekvenser. Dessutom kostar det mycket. 1 miljard beräknar branschen att kostnaden kan bli. Kostnaderna kommer att belasta branschen och i slutändan också kunderna - vi som ringer, sms:ar och mejlar.
För ett år sedan lyckades Miljöpartiet och Vänsterpartiet skjuta upp direktivet ett år. En minoritet i riksdagen kan göra det när det handlar om lagstiftning som inskränker grundläggande rättigheter. Då kan lagförslaget bli uppskjutet så att politikerna ska kunna tänka igenom saken och för att det ska hinna bli en samhällsdebatt om förslaget.
Nu har det gått ett år. Tyvärr har regeringen inte arbetat för att förändra direktivet. I stället har man förhållit sig passiv. Nu står vi här ett år senare, och det är återigen dags för debatt och omröstning.
Jag är rädd att datalagringsdirektivet kommer att röstas igenom. Jag vill dock uppmana liberala ledamöter, särskilt inom Centerpartiet, som har ett nytaget stämmobeslut mot datalagringsdirektivet, att göra det ideologiskt riktiga och rakryggat rösta nej till införandet av direktivet i eftermiddag.
Men jag är som sagt rädd att det kommer att gå igenom. Miljöpartiet kommer dock att rösta nej. Vi vill att regeringen agerar med andra länder som är kritiska till direktivet för att försöka riva upp det eller omförhandla det så att det blir frivilligt.
Vi måste fundera över vad de senaste tio årens övervakningslagar i antiterrorismens namn har gjort med våra samhällen. I stället för att skynda oss och införa fler liknande lagar krävs en överblick av vilka integritetsinskränkningar som alla dessa lagar leder till och ett samlat skydd av den personliga integriteten.
En sak går lätt att konstatera. Trots de senaste tio årens övervakningslagar, trots mer kameraövervakning, trots invasioner i flera länder, trots terrorlistor och flygskannrar har världen inte blivit ett dugg säkrare. Sista ordet är inte sagt i denna fråga.
(Applåder)