Herr talman! Jag hörde Ulrika Karlsson säga att datalagringsdirektivet inte övervakar informationen i meddelandena eller telefonsamtalen utan bara att det har skickats och så vidare. Det stämmer. Den information som övervakas gäller bara vem som skickat sms till vem, vem som ringt vem, vid vilken tidpunkt det skett och var personen befunnit sig. Nu kan man såklart ändå få ut mycket information om en människa. Man kan till exempel kontrollera var exakt en person befunnit sig det senaste halvåret, särskilt som telefoner används så pass mycket.
Ni har redan, Ulrika Karlsson, infört lagstiftning som innebär att ni även kan kontrollera innehållet i meddelandena. Det kan ske genom FRA-lagen. När den infördes innebar det en stor inskränkning av källskyddet. Datalagringsdirektivet innebär ytterligare inskränkningar av källskyddet och är därmed mycket allvarligt.
Jag lyssnade till Ulrika Karlsson som sade att anledningen till att direktivet införs, trots att vi redan i dag har tillräcklig lagstiftning, är att vi är lojala med EU. Det tycker jag är ett anmärkningsvärt påstående, särskilt eftersom jag anser att regeringen hela tiden varit alldeles för passiv. Inte heller Ulrika Karlssons argument var särskilt tydligt.
Vi har i dag talat mycket om balans och proportionalitet. Om vi i den ena vågskålen har alla Sveriges medborgares personliga kommunikation under det senaste halvåret, med mycket integritetskränkande uppgifter, och i den andra vågskålen kampen för rätten att jaga utrotningshotad varg, tycker ni från regeringens sida då att det är viktigare att kämpa för det senare? Hur kommer det sig att det väger tyngre än medborgares kommunikation?