Herr talman, kolleger och åhörare! Denna debatt handlar om hur det regelverk som gäller lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål ska se ut.
Vi känner väl till bakgrunden. Det är en del av den konsekvens det innebär att man samarbetar med andra europeiska länder för att försvara de europeiska värden vi tycker är så viktiga, inte minst det öppna samhället. Därför kom man inom EU överens om att vi skulle ha ett direktiv som gemensamt reglerade frågan om trafikuppgifter för just brottsbekämpande ändamål och att det skulle finnas en skyldighet för medlemsstaterna att under en begränsad tid, noga reglerat, spara vissa uppgifter för att sedan förstöra dem.
Frågan är inte ny. Det här var som sagt ett antal år sedan, och vi har sedan dess haft en proposition här som bordlades för ett år sedan. Vi har nämligen i Sverige en grundlag som jag är väldigt stolt över och som reglerar bland annat att man har möjligheten att med en minoritet från kammaren se till att vi får en bordläggning så att vi får chans att diskutera sådana här frågor än mer noggrant. Så har också skett.
Det är för övrigt samma grundlag som har sett till att vi har prövat detta lagförslag mot det vi i Sverige har i vår grundlagskatalog av mänskliga fri- och rättigheter. Där har som vi hörde i ett tidigare anförande kommit fram att detta är överensstämmande med den svenska grundlagen. Det finns alltså ingenting som hindrar. Samma lag som ger oss rätt att fördröja en så här viktig men också svår lagstiftning har även godkänt detta. Vi har därmed en grundlag att vara stolta över, och den måste vi försvara varje dag.
Nu är det dock tid för beslut, och då är det dags att vi går igenom lite av den diskussion som faktiskt har varit och ser vad det handlar om. Precis som Elin Lundgren nyss redogjorde för handlar det om kontaktuppgifter mellan två telefonnummer. Det är alltså det underlag för fakturering som jag vill påstå har sparats sedan mobiltelefonen uppfanns. Det har dock sparats av de operatörer som har tillhandahållit tjänsterna för mobiltelefoni.
Jag tycker att Elin Lundgrens beskrivning var väldigt målande: Detta har rimligen sparats under lång tid och varit tillgängligt för operatören att titta på för att se våra samtalsmönster. Jag utgår ifrån att de också gör det, för de har ett intresse av att sälja mer mobiltelefoner. Alla här har säkert noterat diskussionen huruvida vi växer fast i våra mobiltelefoner och om detta är nyttigt eller inte. Jag ska inte ge mig in på denna diskussion, men detta drivs naturligtvis fram av en industri som vill att vi ska prata i mobiltelefon oavbrutet. För dem är därför telefonfakturorna viktiga, och det är därför de har sparats.
En konsekvens av att de har sparats under väldigt lång tid är att de har använts också av polis vid misstanke om grova brott. Så långt är det alltså inga problem. Jag vill dock rulla tillbaka och säga att detta är en väldigt svår fråga. Inte minst för oss som bekänner oss till liberalismen och är liberaler är detta väldigt svårt, för det är motstående intressen. Det handlar om integriteten, att slippa statens oreglerade snokande eller dess intresse av att kartlägga och registrera. Det är ett viktigt intresse för alla som bekänner sig till liberalismen.
Det är dock också viktigt för den som bekänner sig till liberalismen att man kan bekämpa brott effektivt. Idén med ett organiserat samhälle - det öppna samhället och rättsstaten - är att det är polis och brottsbekämpande myndigheter som ser till att kriminella låses in och slutar hota och begå vidriga brott som verkligen, vill jag påstå, kränker integriteten. Det går att räkna upp hur många exempel som helst där svensk polis tack vare teledatalagring har sett till att människor har fått sina liv åter och att integriteten har värnats.
Dessa intressen står mot varandra, och därför vill jag påstå att detta är en balanspunkt. Att vara för integritet är ingen politisk åsikt - det är väl alla. Däremot handlar detta om att finna en balanspunkt mellan motstående intressen.
Det är klart att de i denna kammare som inte bekänner sig till liberalismen i regel är emot också detta. Man har så att säga en annan ism man bekänner sig till och tycker inte att balanspunkten är så viktig. Men jämför detta med ekonomin! Vi är för marknadsekonomi men inte total, oreglerad kapitalism. Vi är för ett europeiskt samarbete, men vi tycker att det på vissa områden naturligtvis ska vara ett självbestämmande. Vi tycker att socialpolitik är jätteviktig - det är viktigt att man gör insatser och stöder människor, oavsett om det handlar om bra förskolor för alla barn eller en socialtjänst som ska gripa in. Man får dock inte gå in och ta över människors liv. Det handlar om en balans för oss liberaler.
Det är en svår fråga. Jag tycker att man också ska se detta i ett sammanhang. Det sägs ofta att detta måste ses i ett sammanhang, och så tänker man på andra tvångsåtgärder vi använder, alltifrån polisens förutsättningar att göra husrannsakan till övervakningskameror utanför banker, vid bankomater eller vad det nu är. Jag vill sätta det i ett annat sammanhang. Precis som Elin Lundgren sade förebygger inte detta alla brott. Det är inte så att tvångsmedel i sig självt leder till det öppna samhället - absolut inte. Det förebyggande arbetet är minst lika viktigt.
Just nu, i denna stund, pågår en konferens om hur vi ska komma till rätta med våldsbejakande extremism i Sverige. Det är en väldigt viktig konferens för att se vad vi kan göra förebyggande för att förhindra att människor dras in i situationer där de tänker använda mobiltelefoner som hjälp för att spränga sig själva eller andra. Arbete med sociala insatsgrupper i våra mest utsatta områden är också jätteviktigt för att se till att unga människor inte dras in i ett träsk av grov kriminalitet som handlar om att kränka andra människor och krossa deras integritet.
Det förebyggande arbetet vill jag alltså säga är väldigt viktigt, samtidigt som jag vill varna för en sak. Man säger ofta att det är klyftor och fattigdom som i allmänhet är drivkraften. Men kom ihåg att de högst upp i näringskedjan av grov kriminalitet, oavsett om det är terrorism eller organiserad brottslighet, är allt annat än fattiga om man ser till det pekuniära! De har rätt mycket pengar på kontona - eller de har dem kanske i bankfacket. Däremot har de säkert en annan fattigdom, både mental och human.
Detta är ett effektivt verktyg. Jag vädjar till alla mina kolleger härinne som hävdar att telefondatalagen inte är effektiv att följa med på ett besök hos svensk polis. Vi kan åka i dag till Rikskriminalpolisen och fråga om de bedömer att det verktyg som i dag används har varit effektivt och om man tror att det kommer att vara effektivt i framtiden. Vi kommer att få ett jakande svar.
Det visar också EU-kommissionens utvärderingar av teledatalagen hittills. De hade mängder av synpunkter på hur vissa länder har genomfört detta. Men att det är effektivt borde vara solklart, oavsett om vi talar om vansinnesdåd i Frankrike och Norge eller om vi talar om självmordsbombare i vår egen huvudstad.
Bakgrunden till att frågan drevs fram om att staten ska reglera att viss information och vissa kontaktuppgifter ska sparas under en begränsad tid är den tekniska utvecklingen. Man såg att detta var effektivt. Tack vare den fantastiska teknikutvecklingen, som gör att allt blir billigare, att man kan lagra mer i telefonen och kan ringa mer utan att det kostar något, gick man mot platta avgifter. Det innebar att uppgifterna skulle sparas endast under en mycket kort tid och bara för faktureringsändamål. Då kom lagstiftningen fram som innebär att uppgifterna ska sparas under en begränsad tid för att sedan förstöras. Bakgrunden är att lagen har gjort nytta, och man vill att den ska göra nytta i framtiden.
Det som är viktigt är att vi har en respektfull ton och inte går till överdrifter i den här debatten, för den här diskussionen kommer vi att återkomma till. I hundra år har vi haft en teknisk utveckling av ganska högt slag i Sverige, och jag hoppas att vi kommer att ha det i hundra år till. Det kommer att ställa oss inför nya utmaningar att balansera rätten till skydd för mig som privatperson mot rätten till en effektiv stat.
Jag vill upplysa om att det finns andra stater runt om i världen där man inte har denna balans med en rättsstat. Där åker människor runt i olika gäng, och det är den starkes makt som gäller. Man har privata arméer och privata miliser som skyddar mig och familjens integritet. Jag vill inte ha det så. Jag vill ha det öppna samhället med en rättsstat som effektivt och med hård reglering kan bekämpa också grova brott.
Jag tycker att det som vi har gjort med direktivet är välbalanserat och att propositionen är välbalanserad. Det är av begränsad omfattning vad som sparas, jämfört med till exempel Danmark som sparar mycket mer. Vi har den kortaste lagringstiden jämfört med Finland, Frankrike och Holland. Vi sparar kortast möjliga tid. Vi ser till att tillgången är hårt begränsad och bara när det gäller de grövsta brotten. Jämför till exempel med Polen!
Vi har satt ned spett i backen för att visa att det här ska vara en begränsad verksamhet som man ska ha mycket respekt för. Vi har också tillsett att det är högsta graden av skydd för att uppgifterna inte ska komma till felaktig användning.
Mina vänner! Jag vill yrka bifall till propositionen och till förslaget i vårt betänkande, och jag yrkar avslag på reservationerna.
Jag vill vädja till er att komma ihåg att det här är bara början på en teknisk resa. Vi kommer hela tiden att behöva diskutera hur vi ska balansera rätten till privatliv och en effektiv brottsbekämpning på nätet eller i telefonkommunikation, för utvecklingen har inte stannat. Den kommer att fortsätta, och det kommer också den här debatten att göra.
(Applåder)