Herr talman! Avgörandets tid i EG-frågan närmar
sig. När Maastrichtavtalet är ratificerat, EES trätt i
kraft och avtalet om medlemskap är
färdigförhandlat kan debatten inför
folkomröstningen börja på allvar.
Svenska folket skall då bestämma sig för att rösta ja
eller nej till medlemskap. Det handlar om att väga
detaljer mot helheten. Det handlar också om att
väga ett medlemskap mot ett utanförskap.
När nu samtliga medlemsländer har godkänt
Maastrichtavtalet och när förhandlingarna avslutas
i vinter får ja-alternativet tydligare konturer.
Det är däremot svårt att se hur någon skall kunna
rösta nej om man inte vet vad ett nej innebär.
Det mesta av EG-kritiken hittills har riktats mot
EG som sådant och främst mot den inre
marknadens fyra friheter, dvs. EG-kritiken har helt
och hållet koncentrerat sig på det som redan finns i
EG och inte på det som ligger i EU.
Jag kan inte tänka mig att mer än en liten minoritet
i Sverige på allvar skulle kunna rösta för att Sverige
inte bara skulle isolera sig från den europeiska
marknaden utan också från hela övriga Norden.
Att återinföra gränshinder i Torneälven, i Öresund
eller mot Norge kan knappast vara en väg mot
framtiden. Det är ju vad det faktiskt skulle
innebära om man med ett nej-alternativ skulle
bryta upp EES-avtalet och gå ut ur detta. Sverige
skulle mäla sig ur både Europa och Norden.
Men en nej-röst kommer sannolikt att innebära
något helt annat, nämligen en permanent EES-
lösning. Då blir faktiskt huvuddelen av den
hittillsvarande nej-argumenteringen irrelevant.
Nej till EG skall plötsligt byta ståndpunkt, överge
99 % av sina tidigare argument och börja
argumentera för en EES-linje. Det blir ett ganska
intressant positionsbyte i svensk debatt.
Jag tror att det här på ett alldeles avgörande sätt
kommer att påverka EG-debatten. Jag har svårt att
tänka mig att nej-sidan på allvar kan hävda att vi
skall vara med i den inre marknaden genom någon
form av permanent EES-lösning men att vi inte
skall ha full medbestämmanderätt. Det blir något
originellt för en nej-sida som tidigare har attackerat
bristen på medinflytande att senare förespråka en
sådan lösning i det långa loppet.
Om Sverige hade blivit medlem i EG tillsammans
med Danmark och Storbritannien 1973 skulle vi ha
varit EG:s rikaste medlemsland. Nu, 20 år senare,
ligger vi strax under EG:s genomsnitt. Vi ligger på
åttonde plats bland dagens medlemsländer, eller på
tionde plats om EG får 16 medlemmar.
Att Sverige har halkat efter beror framför allt på en
felaktig inhemsk politik. Men ingen kan säga att
vårt utanförskap de gångna 20 åren har varit till
någon hjälp för Sverige, tvärtom.
Ett medlemskap i den europeiska unionen skulle ge
stora fördelar för Sverige. Vi kan ha svårt att förstå
och beräkna de vinster som ökad konkurrens och
ökat samarbete ger. Det är svårt eller oftast
omöjligt att beräkna i kronor.
Ett sätt att belysa det här kan vara att fundera över
hur det skulle ha sett ut om Sverige hade varit med
i en europeisk union om målen redan hade varit
genomförda.
Tänk om vi hade varit med i slutet på 80-talet, när
svenska företag och andra investerade enorma
belopp utomlands, därför att Sverige föreföll att för
evigt stå utanför EG. Många miljarder,
förmodligen tiotals, skulle då ha investerats i
Sverige i stället för i andra länder, i den
överinvestering som skedde utanför landet.
Tänk om vi under de senaste åren hade haft en
gemensam, stabil europeisk valuta i stället för fasta
eller flytande växelkurser. Vinsten för det svenska
folkhushållet skulle uppgå till många tiotals
miljarder med en sådan ordning.
Tänk om vi hade haft EG:s konkurrenslagar, så att
vi hade haft konkurrens i Sverige av danska,
brittiska, tyska och andra europeiska banker under
den oansvariga utlåningens tid. Det hade sannolikt
sparat tiotals miljarder i bankstöd och ett par
procent i lägre ränta för småföretag och hushåll på
grund av ett minskat räntegap.
Tänk om det hade funnits en gemensam utrikes-
och säkerhetspolitik när de jugoslaviska krigen
planerades och påbörjades. En kraftfull europeisk
utrikes- och säkerhetspolitik skulle möjligen ha
kunnat förhindra denna enorma tragedi. Förutom
de humanitära vinsterna skulle också det svenska
folkhushållet ha sparat många miljarder.
Tänk om vi hade haft ett kraftfullt europeiskt
polissamarbete, som kunnat stoppa mycket av den
knarkhandel, den organiserade brottslighet och
terrorism som opererar över nationsgränserna.
Ja, så här kan man gå igenom vårt nära förflutna
och se vilka fördelar en europeisk union skulle ha
gett oss.
Herr talman! Låt mig avslutningsvis något beröra
de frågor som Mats Hellström tog upp.
Först gällde det tidpunkten för folkomröstningen.
Moderata samlingspartiet har fört fram att det vore
önskvärt att kunna lägga folkomröstningen
parallellt med valdagen. Men detta beror
naturligtvis på när förhandlingsresultatet är klart.
Dessutom skall det vara överläggningar med
partierna, som vi på sedvanligt, traditionellt sätt
brukar ha i Sverige. Vi försöker ju besluta om
procedurfrågorna i enighet. Det handlar inte alls
om något ultimatum, utan Moderata
samlingspartiet har helt enkelt svarat på frågan när
vi tycker att det vore lämpligt att ha
folkomröstningen.
Sedan gällde det Europakampanjen. Ja, Mats
Hellström, se det gärna som en spark i ändan på
Socialdemokraterna. Se till att ni kommer loss i
Europafrågan! Jag träffade en företrädare för de
danska metallarbetarna, som var mycket bekymrad
över svensk socialdemokratis passivitet. Skall man
vinna folkomröstningen måste man faktiskt ta en
fight.
Om jag inte minns fel hade Socialdemokraterna en
gång en Europakampanj med en röd,
socialdemokratisk ros. Inte gick vi från
Moderaterna då ut och sade att det var förfärligt att
ni hade en sådan kampanj. Den kampanjen
överensstämde inte med de moderata idealen, men
det är klart att den inte gjorde det, eftersom det var
socialdemokrater som förde den.
Vi kommer att ha olika nyanser i Europafrågan, nu
och förmodligen också för all framtid, men det
hindrar inte att vi båda har ett ansvar för att se till
att vi övertygar våra egna opinioner.