Herr talman! Jag är något besviken över Bengt
Hurtigs svar vad gäller nej-alternativet. Om vi skall
ha tydliga ja- och nej-alternativ åligger det faktiskt
även nej-sidan att definiera vad nej-alternativet
består i. Den som överväger att ta en nej-sedel i sin
hand för att lägga den i urnan måste faktiskt veta
vad nej-alternativet innebär.
Under alla de debatter som jag deltagit i runt om i
Sverige flyr nej-sidans anhängare detta. Det kan
jag försäkra. Man vill inte tala om vad nej-
alternativet innebär. Innebär det att vi skall
återinföra gränshinder vid Torneälven, mot Norge,
Danmark och övriga Europa? Eller innebär det att
huvuddelen av den tidigare argumenteringen i
praktiken skall överges, en argumentering som
framför allt har varit en hård attack mot innehållet
i EES-avtalet, nämligen den inre marknaden och de
fyra friheterna? Jag tror att vi kommer att få se en
mycket stor förändring i Europa-debatten på den
här punkten, när väl nej-sidans alternativ klargörs.
Det pågår en fantastiskt livig och intressant
säkerhetspolitisk debatt i Europa. Det är framför
allt de nya demokratierna i Central- och Östeuropa
som driver den. Vad som kommer ut av detta vet
ingen, inte heller EG. Det finns skilda
uppfattningar inom EG:s medlemsländer -- kanske
också i Sverige -- och Europa och USA har i viss
utsträckning skilda uppfattningar. Det gör att vi får
leva med den här säkerhetspolitiska debatten under
ett antal år framöver, tills läget klarnar.
Utvecklingen i Ryssland är som bekant inte alldeles
oväsentlig i det här sammanhanget.