Herr talman! Jag tror att man lyssnar på det man
vill lyssna på och inte på annat. Europaministern
lyssnade tydligen inte på att jag talade både om hur
vi som EG-förespråkare bör tala, vilken typ av
argumentering vi bör ha och inte ha, och om vad
vår partikongress och vår riksdagsgrupp har tagit
fram för att visa vilket socialdemokratins bidrag i
det nya Europa bör vara.
Det är något som inte stämmer med regeringens
uppläggning. Det är skälet till att jag återkommer
även till frågan om tidtabellen. Det framgår av det
Europaministern säger att om tidtabellen skall
hålla skall man vara färdig med förhandlingarna
ungefär i februari. Då är det verkligen mycket hög
tid för regeringen -- om man vill ha ett samarbete
med partierna i riksdagen -- att inbjuda partierna i
riksdagen till en diskussion om hur
folkomröstningskampanjen skall föras; villkoren
för den, tidpunkten för den och formerna för den.
Skall man följa Europaministerns tidtabell är det
ganska bråttom med de frågorna.
Jag tycker att det är litet märkligt att det enda vi har
fått se är att Europaministerns parti gått ut i någon
sorts kampanj med en kontroversiell uppläggning
av folkomröstningsfrågan, i stället för att vi som
partier i riksdagen får någon form av inbjudan av
regeringen att diskutera de här frågorna. Jag är
övertygad om att folkomröstningskampanjen, vare
sig dess resultat blir ja eller nej, skall föras på ett
sådant sätt att medborgarna efteråt skall kunna
säga sig att man hade något verkligt att ta ställnig
till, att man kunde ta ställning utifrån en bra grund.
Partierna i riksdagen behöver samarbeta kring de
frågorna. Det samarbetet väntar vi fortfarande på.
Det är ganska bråttom, om Europaministerns
tidtabell är realistisk.