Herr talman! Också jag håller med om att beslutet
i den tyska Författningsdomstolen är ett fall framåt,
enligt den preliminära bedömning som man kan
göra. Kampen för ett demokratiskt samarbete i
Europa kommer att gå vidare. Ett nej vid den
svenska folkomröstningen kan i det sammanhaget
bli ett fall framåt.
Principerna för folkomröstningen kan ju diskuteras
utan att man diskuterar tidpunkten. Principerna
måste enligt vår mening vara ett ja eller ett nej till
medlemskap. Folkomröstningen skall ske när
förhandlingsresultatet är klart. Partierna måste
garantera att folkomröstningsresultatet följs.
Tidpunkten får naturligtvis bestämmas senare.
Jag vill ställa en fråga till Ulf Dinkelspiel angående
EMU, som ni på ja-sidan tydligen oreserverat
stöder. I debattartiklar och inlägg säger man att
Sverige har ett starkt egenintresse att bli medlem i
EMU, samtidigt som den internationella kritiken
mot detta projekt är förödande.
Låt oss tänka oss följande situation. Kanadensisk,
amerikansk och brasiliansk skogsindustri gör en
exportoffensiv till Europa, som på några månader
knäcker svensk skogsindustri. Därmed förlorar vi
exportintäkter i storleksordningen 50--60
miljarder. I det läget kan inte den svenska kronan
devalveras, eftersom hela Europa har en
gemensam valuta. Då är frågan: Har
Europaunionen sådana regionalpolitiska eller
industripolitiska resurser att de kan sättas in för att
man skall kunna finna nya industriella lösningar för
norra Europa, särskilt för Sverige och Finland?
Bedömer utrikeshandelsministern det som
realistiskt att lita till sådana resurser?