Herr talman! Såvitt jag förstår har vi tre
framtidsalternativ när det gäller vår roll visavi det
europeiska integrationsarbetet.
Det första alternativet är fullt medlemskap. Det är
helt klart att vår ambition i den förhandlingsprocess
som nu pågår är att nå dit.
Det andra alternativet är att vi avstår från
medlemskap men har kvar en EES-lösning. Det
innebär att vi får de flesta av de materiella
fördelarna som ett EG-medlemskap kan ge. Men
det innebär också ett mycket starkt ensidigt
beroendeförhållande till EG utan att vi är med när
besluten fattas.
Det tredje alternativet är det som naturligtvis ger
oss den största självständigheten. Det är att vi
också lämnar EES-samarbetet. Men vi kan räkna
med att det innebär stora ekonomiska
påfrestningar och att vi på många områden isolerar
oss från ett Europasamarbete.
Detta är de tre alternativ som finns. Jag tycker att
det är viktigt att i utredningsarbetet ordentligt
klarlägga vilka konsekvenser dessa tre alternativ
för med sig. Det är också viktigt att man från
nejsidan så småningom klargör vilket alternativ
som man egentligen står för. Såvitt jag förstår har
organisationen Nej till EG slagit fast att man inte
bara är motståndare till EG-medlemskap utan
också till EES. Mycket av argumentationen mot
EG är egentligen en argumentation mot den inre
marknaden, alltså även mot EES-avtalet. Det har
sagts tidigare i debatten.
Vi måste alltså räkna med att ett politiskt alternativ
är att vi ställer oss helt utanför. Det är ett mycket
olyckligt alternativ. Men det är ett politiskt
alternativ, och det måste klarläggas vilka
konsekvenser det får.