Fru talman! Det är mycket papper som man har
med sig i dag, i det här stora ärendet som jag tror
betyder att många får ett klart besked om vad som
händer. Det är ett besked som många har väntat på
länge.
Det har förts en lite förunderlig debatt från den
här talarstolen i dag. Jag har tyvärr inget dokument att
lämna till stenograferna här, eftersom man inte vet
vart den här debatten drar i väg. Jag har i stället för-
berett mig med lite skrivelser om bakgrunden.
Jag har skrivit Bakgrunden som en rubrik. Beslu-
tet från den 19 mars 2000 bygger på en utredning som
är gjord av en styrgrupp. Jag tog fram regeringens
proposition 2000/01:30 när jag gick hit. I maj 1999
bildades en arbetsgrupp, Styrgruppen, med represen-
tanter för Försvarsdepartementet och Försvarsmakten
för att utarbeta ett underlag för Försvarsmaktens
grundorganisatoriska förändringar. Styrgruppen redo-
visade sitt förslag i oktober 1999. Det var alltså en
styrgrupp som var utsedd av Försvarsmakten och
Försvarsdepartementet. Det är den som har jobbat
med ärendet innan det stora beslutet. I den dåvarande
Försvarsmakten var överbefälhavare Owe Wiktorin -
flyggeneral!
När man läser slutdokumentet ser man att av de
flottiljer som föreslås är F 7 av avgörande betydelse
för utvecklingen av JAS 39 Gripen. F 21 har goda
övningsbetingelser och miljötillstånd för tre divisio-
ner, anser man. F 4 har en stor betydelse för att kunna
upprätthålla den erforderliga militära infrastrukturen i
nedre Norrland. Till detta kommer, skriver man, att
flottiljen har miljötillstånd för tre divisioner och
mycket goda övningsbetingelser. Östersund har dess-
utom en utvecklad garnison. F 4 bör behållas, skriver
man. De tyngsta argument man har för att bevara
F 17 är att flottiljen har långsiktigt goda övningsbe-
tingelser i form av närhet till flygövningsområden.
När det gäller luftrumsutvecklingen är förutsättning-
arna dessutom bättre vid F 17 än vid F 10, säger man
vidare. Även miljöförhållandena är bättre vid F 17 än
vid F 10. F 17 i Ronneby markerar en tydlig närvaro i
södra Östersjön.
Detta är alltså utdrag ur skrivningen från Styr-
gruppen, tillsatt av bl.a. flyggeneralen ÖB Owe
Wiktorin.
I och med det beslut som fattades för ett år sedan,
den 19 mars 2000, och som vi talar om så mycket, så
är saken klar. Vi var inte nöjda! När det gäller luftför-
svaret i Stockholm sade Folkpartiet: Vi anser att
nedläggningen av LV 3 i Norrtälje inte är bra. Vi
gillade inte heller nedläggningen av Lapplands jägar-
regemente i Kiruna. Personligen skulle jag naturligt-
vis inte heller ha velat se att vi lade ned IB 2 i Kristi-
nehamn, men eftersom jag inte är regementskramare
så har jag försökt att vara försvarspolitiker i de här
frågorna. Jag hävdade därför inte ens IB 2 i Kristine-
hamn.
Jag hoppas att den diskussion som vi för i dag
handlar om försvarspolitik.
Min nästa rubrik är Gilla läget. Det tycker jag är
någonting som är väldigt viktigt. Om vi som politiker
har fått vara med och fatta ett beslut som har fått en
majoritet så är det vår skyldighet att till de berörda
säga: Det här gäller nu! Det måste vi göra även om
det inte var just ens eget yttersta önskemål som gick
igenom.
Det är viktigt att detta sägs - framför allt i för-
svarsfrågorna - i den här kammaren. Det som man
hör när man åker Sverige runt på flottiljer är nämli-
gen: Vi får ju aldrig några klara besked!
Vi som sitter i försvarsutskottet kan intyga att det
inte är lätt att få klara besked om vad den ena eller
den andra sidan vill.
Vi förstod naturligtvis att en rundgång skulle
komma i gång när detta kom till försvarsutskottet.
Under 108 dagar - jag tror att det var Åke Carnerö
som sade det - så har det varit mycket ineffektivitet.
Vi har inte angett våra ståndpunkter, har det sagts
många gånger. Jag kan då titta på alla mina kolleger
som sitter i kammaren i dag, inklusive ordföranden,
kansliet och alla andra, och fråga: Finns det någon
som gång på gång har sagt att vi måste komma till ett
beslut, och att beslutet måste bygga på det beslut som
vi fattade den 19 mars 2000 när det gäller vilka flot-
tiljer det ska handla om?
Det gäller alltså 17, 7, 4 och 21. Styrgruppen med
överbefälhavaren och flyggeneralen Owe Wiktorin
har sagt att det är de som ska vara skarpa.
Tråkigt nog - tycker naturligtvis många - så har
Uppsala kommit i kläm. Vi har skrivit i vår folkpar-
timotion att om det blir annan flygverksamhet som
motsvarar detta eller som vidimerar att det finns någ-
ra skäl att behålla Uppsala så skulle vi kunna ta upp
en sådan diskussion. Men något sådant har inte fram-
kommit. Vi anser att det är slöseri för Uppsala att
endast flyga skolflyg. Vi tror nämligen att Uppsala ur
flygsynpunkt kommer att må ännu bättre om flyg-
verksamheten inte blir kvar på grund av närheten till
Arlanda och civila flygmöjligheter. Sådana frågor
kommer snart upp i diskussionen.
Nu kommer jag till slutsvängen. Den gäller varför
Folkpartiet över huvud taget står med på uppgörelsen.
Nu kommer det något viktigt, något som jag verkli-
gen hoppas att mina kamrater i utskottet från Mode-
raterna och Kd står till svars för. Det gäller torsdagen
den tredje, när vi ajournerar mötet. Vi ajournerar
mötet och träffas. Moderater och kristdemokrater
erbjuder en samling för diskussion i sammanbind-
ningsbanan om att vi ska göra en överenskommelse
som innebär att all skolverksamhet flyttas till Ängel-
holm och att hela ärendet går tillbaka till regeringen
men återkommer villkorat med att F 10 får all skol-
verksamhet.
Det kom en fråga från Vänsterpartiets Berit
Jóhannesson till Åke Carnerö och Olle Lindström,
som förde debatten: Innebär det då att det inte blir
någon verksamhet i Uppsala? Då säger de, i alla fall
som jag uppfattar det: Svaret måste bli ja. Annars
hade vi inte kallat dig till detta möte.
Även Lars Ångström var med på mötet, och vad
jag förstår av Ångströms inlägg i den här debatten
står han här och säger att han är både för och emot
Uppsala. Han är för tre flottiljer, han är för 10, 7 och
21. Var finns då Uppsala enligt hans uppfattning? Jag
tycker att sådant ska vårt tal vara att ja är ja och nej är
nej. Allt vad därutöver är, är av ondo. Det gäller även
politik i flygfrågan.
Folkpartiet ställde då upp. Det gäller att rädda vad
som räddas kan i vår egen motion, och i vår egen
motion står det: 17, 7, 4 och 21, alltså Kallinge, Såte-
näs, Östersund och Luleå. Det är de fyra flottiljerna
som i sig också har miljötillstånd både i Östersund
och i Luleå för tre flottiljer. Det gör att andra flottiljer
naturligtvis kan ägna sig åt exportstöd och utbildning
om så blir fallet.
Efter att bägaren hade runnit över på torsdagen
bestämde vi oss för att för att få så mycket som möj-
ligt av vår egen uppfattning i land ställer vi upp på
uppgörelsen. Jag vill här hävda att vi står bakom
uppgörelsen. Vi tror att den blir bra för flyget, vi tror
att den blir bra för försvaret och vi tror att den blir
väldigt bra för Uppsala.