Fru talman! Det betänkande, FöU2, som vi de-
batterar här i kammaren i dag har en rubrik som ly-
der: Den militära flygutbildningen m.m. M.m. brukar
uttydas med mera. Det hade kanske varit riktigare att
skriva: och mycket mera.
Propositionen som betänkandet behandlar kallas
Samverkan mellan civil och militär flygutbildning
m.m. Även vad gäller rubriksättning vore propositio-
nen att föredra framför betänkandet.
Det här m.m. i rubriken präglar också den debatt
vi har. Den kommer att fortsätta ett tag till här i
kammaren. Men egentligen borde debatten handla om
en flygskolas placering. Den mediala debatten, lik-
som debatten i utskottet, har också mest handlat om
annat än propositionen.
Det är väl ingen överdrift att säga att tonläget varit
uppskruvat. Man har påstått att hela ominriktningen
av försvaret står på spel och att försvaret av landet
och huvudstaden står och faller med flygskolans
placering i Uppsala. Man har krävt ÖB:s och för-
svarsministerns avgång och att hela försvarsutskottet
borde bytas ut. Haveri var det senaste tillskottet.
Hur kan det bli så här? Beror det på att många har
synpunkter på hur flygutbildning bör anordnas?
Knappast, men ett par partier tog chansen att försöka
riva upp det försvarsbeslut som riksdagen fattade för
ett år sedan. Det var i det beslutet, i mars förra året,
som vi i denna kammare slog fast inriktningen på det
svenska försvaret. Vi tog ställning till de övergripan-
de säkerhetspolitiska och försvarspolitiska målen.
Vad beträffar den principiella inriktningen och storle-
ken på det svenska försvaret var meningarna egentli-
gen inte delade.
Det var också för ett år sedan som vi beslutade att
vi i fortsättningen skulle ha fyra flottiljer med JAS-
divisioner och att dessa skulle ligga i Luleå, Öster-
sund, Såtenäs och Kallinge. Detta hade många syn-
punkter på. Några var emot beslutet. De är också
främst därifrån som man har försökt få debatten att
handla om allt annat än det som propositionen hand-
lar om. Frågan om flygskolans placering har utnytt-
jats för att de partier som förlorade då ska kunna
upprepa samma argument ett varv till, men nu är vi
vid vägs ände.
Fru talman! När regeringen lagt fram sin proposi-
tion om flygskolans placering valde fem av riksda-
gens partier att avstyrka den. Enbart Centern och
Socialdemokraterna stod bakom den.
Utskottet valde ändå den ovanliga utvägen att be-
handla både proposition och motioner. Det gemen-
samma motivet var att det var viktigt att vinna tid och
att komma till beslut eftersom alla andra procedurer
som riksdagen känner bedömdes vara mycket mer
utdragna.
I efterhand står det rätt klart att det även måste ha
funnits andra skäl bakom, och det är väl också orsa-
ken till att frågan blev dragen i långbänk i utskottet.
Då vidtog utskottet ännu en ovanlig åtgärd. Vi be-
gärde kommentarer och yttranden över proposition
och motioner. Eftersom avsikten var att vidga diskus-
sionen menade socialdemokrater, centerpartister och
folkpartister i utskottet att begäran borde ställas till
regeringen. Vi menar att regeringen var rätt instans
och att bara regeringen skulle kunna komma tillbaka
med en väl avvägd helhetslösning där hela Flygvap-
net hade beaktats utifrån det inriktningsbeslut som
riksdagen fattade förra året.
Men en utskottsmajoritet bestående av Modera-
terna, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna ställde
utskottets begäran direkt till ÖB. Därmed menar jag
att ÖB försattes i en nästan omöjlig situation genom
att det skapades en illusion av att förra årets beslut
inte riktigt gällde och att utskottet var berett att av-
hända sig beslutanderätten.
Att det var just en illusion visade sig när ÖB pre-
senterade sitt förslag. Ingen av beställarna var bered-
da att förorda något av de sex alternativen, än mindre
den rekommenderade lösningen.
ÖB:s utredning utgick från en lång rad olika fak-
torer som rekryteringsmöjligheter, miljöskäl och
flygsäkerhet, men inte från försvars- och säkerhets-
politiska överväganden. Det är i och för sig ganska
logiskt. Det stora inriktningsbeslut som riksdagen
fattade den 30 mars i fjol fattades ju i samstämmighet
med ÖB, och det är inte så sannolikt att den försvars-
och säkerhetspolitiska situationen ändrats sedan dess,
i varje fall inte till det sämre.
Fru talman! Det läge som utskottet hamnade i när
ÖB lämnade sitt förslag tål att stanna upp vid en se-
kund. Inget av de partier som röstat ned oss och be-
gärt in ÖB:s förslag ville sedan stödja det. Den majo-
ritet bestående av Moderaterna, Vänsterpartiet och
Kristdemokraterna som kunnat samla sig till att be-
ställa förslaget kunde inte samla sig till vad de skulle
göra med förslaget när det väl kom. Utskottet var
därmed tillbaka på ruta 1, och det fanns inte någon
majoritet i utskottet för något förslag över huvud
taget.
Då måste vi stanna upp och ställa oss några frågor
som går utöver de strikt ekonomiskt beräkningsbara.
Vad är kostnaden för att inte fatta beslut? Vad är
kostnaden i mänskliga resurser, i pengar? Hur mycket
kommer vi att fördröja förändringen av försvaret?
Vad kostar ovissheten? Jag är övertygad om att den
kostnaden är mycket hög - för hög. Redan att utskot-
tet dragit ut på tiden tills nu är för länge. Att dra ut på
det ännu längre är omöjligt både sett ur Försvar-
smaktens och flygvapnets synvinkel och ur riksda-
gens. Därför måste vi komma till beslut.
Det förslag som jag tycker är bäst, nämligen pro-
positionens om att lägga flygskolan i Uppsala, vann
inte majoritet i utskottet. Vi måste kompromissa och
hitta ett annat förslag. Betänkandets förslag är därmed
ett näst-bästa-förslag för samtliga inblandade partier.
För att kunna komma vidare och få ett beslut valde vi
i utskottet att göra upp om ett annat förslag än vårt
eget. Moderaterna och Kristdemokraterna valde att
inte ta ansvar för något beslut.
Fru talman! Det har kommit tre reservationer från
Moderaterna, Kristdemokraterna och Miljöpartiet.
Läs dem! De är talande.
Moderaterna föreslår i sin reservation konkret att
vi ska återupprätta flottiljen i Ängelholm. Det är på
kort sikt en dyr lösning med sex flottiljer. Med den
katastrofbeskrivning som Henrik Landerholm levere-
rar ter sig den moderata passiviteten i processen lind-
rigt uttryckt förvånande. Det är ändå vad som kan
dokumenteras i utskottsbeslut som gäller, inte artik-
lar, utspel och tal i talarstolen.
Vad gäller Kristdemokraternas och Miljöpartiets
reservationer är det inte mycket jag vill kommentera.
Kristdemokraterna pekar på behovet av att komma till
skott och fatta beslut. Det är en uppfattning som jag
delar fullkomligt.
Fru talman! Det förslag som en majoritet i ut-
skottet har kunnat enas kring är ett förslag som inne-
bär att flygskolan inte läggs i Uppsala utan på någon
av de flottiljer i Luleå, Östersund, Kallinge och Såte-
näs som vi beslutade om förra året. Det är inte ett
förslag jag hade önskat, men det är ett förslag som
gör det möjligt för flygvapnet och Försvarsmakten att
gå vidare. Det är ett beslut som ger arbetsro och som
ger spelregler.
Fru talman! Jag har i medierna tagit del av att
Lennart Hedquist från Uppsala avser yrka bifall till
regeringens proposition för att syna Socialdemokra-
terna. Det behövs inte. Vi har öppet och konkret re-
dovisat både vårt bästa och näst bästa alternativ. Det
är Moderaterna och Kristdemokraterna som behöver
visa korten.
Att Lennart Hedquist med sitt utspel tror sig få oss
att bryta den överenskommelse vi gjort i utskottet är
anmärkningsvärt men inte förvånande. Att Lennart
Hedquist inte skulle veta hur man egentligen bör göra
om man ångrar ett ställningstagande är inte trovärdigt
eller troligt. Att Lennart Hedquist både kan lägga
yrkandet och sedan rösta på det rimmar bara alltför
väl med den moderata linjen att inte ta ansvar i för-
svarspolitiken, för det kostar honom ingenting - eller
nästan ingenting. Det ökar nämligen inte respekten
för det moderata agerandet i den här frågan.
Fru talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till ut-
skottets förslag och avslag på reservationerna.