Fru talman! Runar Patriksson har vältaligt berättat
för kammaren om skälen till det folkpartistiska ställ-
ningstagandet. Jag får ge en eloge till Runar som
mycket tidigt i utskottets behandling redovisat den
folkpartistiska uppfattningen och också lyckats ge-
nomdriva den med hjälp av den här uppgörelsen. Det
är en rätlinjighet i politiken som förtjänar en eloge.
Resultatet för flygvapnets framtid förtjänar där-
emot ingen eloge. I stället för ett smalare men vassare
flygvapen får vi nu ett smalare men kassare flygva-
pen, för att citera förre försvarsministern Anders
Björck. Den här lösningen klarar inte de två huvud-
processerna; omskolning från Viggen till JAS och
reproduktion, dvs. pilotutbildning, av förare. Den
riskerar dessutom exportstödskapaciteten.
När det gäller frågan om hanteringen av olika al-
ternativ i utskottet står jag inte här och slår mig för
bröstet och säger att moderaterna skulle ha uteslutit
alternativ X och krävt att alternativ Y skulle genom-
föras. Självklart har vi prövat alla tänkbara lösningar
inom ramen för de förslag som ÖB har redovisat,
alltså de sex alternativ som är möjliga att leva med till
skillnad från det förslag som Runar Patriksson står
bakom.
Det slingrande bakom styrgruppens förslag som
Runar redovisade är jag däremot inte så imponerad
av. Styrgruppen var en arbetsgrupp i Regeringskans-
liet styrd av regeringen. Försvarsmaktens och Över-
befälhavarens rena, politiskt ofiltrerade uppfattningar
finns redovisade i ÖB:s dokument den 19 maj 1999 -
fyra flottiljer inklusive skolverksamhet - och i de sex
alternativ som utskottet fått redovisade för sig den 17
april detta år. I alla de alternativen finns antingen
F 16 eller F 10 eller båda kvar.
Det alternativ som Runar Patriksson nu ställer sig
bakom innebär att inga av de grundkraven är tillgodo-
sedda. Det är till skada för försvaret. Det är till skada
för flygvapnet.