Fru talman! Jag har aldrig stuckit under stol med
den moderata uppfattningen att alla ÖB:s sex förslag
är bättre än det som nu ligger på riksdagens bord. I ett
hänseende respekterar jag naturligtvis Runar Patriks-
sons uppfattning att lagt kort ligger. Men det här är en
fråga som vi alltid måste ställa oss i beslutsfattandet:
Är beslutet så dåligt att vi ska riva upp det eller kan vi
leva med det?
Där har Runar Patriksson och jag helt olika upp-
fattningar beroende på att jag anser att beslutet den 30
mars förra året var dåligt för flygvapnets framtida
förutsättningar. Det uppfyllde inte flygvapnets och
försvarets grundkrav på en rationell verksamhet, och
det var därför nödvändigt att riva upp det. Runar
Patriksson tenderar däremot mer att stödja det for-
mella, dvs. att fattade beslut ska gälla - alldeles oav-
sett hur dåliga de är.
Det är ett förhållningssätt som jag förutsätter att
Folkpartiet inte är anhängare av på andra politiska
områden. I annat fall kommer det inte att bli särskilt
mycket av politisk förändring i Sverige med ett ökat
folkpartistiskt inflytande över politiken som helhet.
Självklart måste dåliga beslut kunna ändras när bättre
beslut finns inom räckhåll. Vilka de bättre besluten
hade varit finns redovisat både i ÖB:s underlag den
19 maj 1999 och, helt följdriktigt, i det som presente-
rades den 17 april. Där finns alternativ som samtliga
är bättre än det som nu ligger på riksdagens bord.
Resultatet av Folkpartiets försvarspolitiska abro-
vinker i detta skede av processen har blivit något som
är sämre än vad det hade kunnat bli. Det har i alla fall
jag väldigt svårt att acceptera.