Fru talman! "Vi vet precis vad vi fattar beslut om,
vi fattar beslut om att behålla de här fyra flottiljerna,
inklusive Kallinge, och det vet vi precis. Vi lägger
ned F 16, det vet vi också, vi vet precis vad vi gör."
Så tvärsäkert uttalade sig min kollega i försvarsut-
skottet, Christer Skoog, i SVT:s Aktuellt den 4 maj i
år. Jag är inte alldeles säker på att detta är ett av
Christer Skoogs mer genomtänkta uttalanden, inte om
man betänker att den lösning som en försvarsut-
skottsmajoritet lyckades pussla ihop helt på egen
hand i nattens sena timma inte är ekonomiskt beräk-
nad. Det enda vi vet är att såväl flygförarutbildningen
i Ängelholm som i Uppsala läggs ned. Därmed är
egentligen hela flygfrågan tillbaka på ruta 1.
Trots halveringsbeslutet i mars i fjol står Försvar-
smakten ånyo inför nya ekonomiska problem. Ett
underskott som närmar sig miljardklass är att vänta i
år. Ändå är regeringen och Centern, med benägen
hjälp av Vänstern och Folkpartiet, beredda att driva
igenom ett flygförslag som är både dyrt och dåligt.
Extrakostnader på mellan 500 och 1 500 miljoner
kronor är att vänta bara föra att politisk prestige får
råda över sunda förnuftet.
Nu belastar detta visserligen inte Försvarsmaktens
budget, annat än indirekt i form av hyreskostnader.
Det är ju Fortifikationsverket som står för byggkost-
naderna. För allmänheten, som ytterst är våra upp-
dragsgivare, kvittar det nog vilket konto i statsbud-
geten som belastas. Det blir en onödig extrautgift, och
någon måste betala - i det här fallet skattebetalarna.
Fru talman! Det man kan konstatera efter den
segdragna behandlingen i försvarsutskottet av försva-
rets flygutbildning är att det försvarsbeslut som riks-
dagen fattade den 30 mars 2000 var ett helt felaktigt
beslut.
På olika sätt påpekade kristdemokraterna då att
den s.k. styrgruppens rapport, som vid det tillfället låt
till grund före regeringens proposition, ur metodolo-
gisk synvinkel var mycket oprofessionell till sitt utfö-
rande, även om Runar Patriksson har lyft upp den på
en piedestal i dag. På många områden saknades en
rimligt trovärdig faktaredovisning, något som man
som politiker kan kräva av varje utredning som ska
ligga till grund för ett beslut i riksdagen.
I de riktlinjer som regeringen gav till gruppen,
dvs. till styrgruppen, påpekades att varje enskilt för-
ändringsförslag skulle leda till lägre utgifter samtidigt
som kostnader för nyinvesteringar och omlokalise-
ringar skulle undvikas. Men några ekonomiska be-
räkningar fanns inte att tillgå vid det tillfället beträf-
fande drifts- och underhållskostnader och eventuella
investeringskostnader. Det enda vi fick veta då var att
förslaget var en helhetslösning som rymdes inom den
ekonomiska ram som Socialdemokraterna och Cen-
tern gjorde upp om i förra årets försvarsuppgörelse.
I dag kan vi se några av de ekonomiska konsek-
venser som förra årets beslut inneburit, nämligen ett
hål på ca 700 miljoner kronor för föregående år och
ungefär lika mycket för innevarande år. Det har i sin
tur inneburit att mycket av det krympta försvarets
verksamhet måste dras ned i form av minskat antal
övningar och minskat antal intagningar av värnplikti-
ga. Kan försvaret inte öva de värnpliktiga och de
anställda, inte underhålla sin materiel, inte klara mål-
sättningen "ett vasst försvar" kan inte heller de inter-
nationella åtagandena verkställas i den omfattning
som utlovats. Finns inte tillräcklig övningstid finns
inte heller de välutbildade militärer som vi vill sända
ut till internationella uppdrag för att förebygga kon-
flikter och bygga upp länders infrastrukturer.
Fru talman! Att i det läget envist och oresonligt
hålla fast vid ett av de sämsta besluten vid förra årets
försvarsbeslut, nämligen att lägga ned F 10 i Ängel-
holm, är minst sagt ansvarslöst. Jag anser att rege-
ringen borde vara villig att ändra åtminstone ett av
sina felaktiga beslut, när det nu finns möjlighet till
det. Det skulle kunna ge en positiv signal till det
svenska folket.
Grundfrågan som försvarsutskottet hade att ta
ställning till i höstas som en konsekvens av det stora
grundorganisationsbeslutet som riksdagen fattade i
mars 2000, då F 10 formellt lades ned och armén mer
än halverades, var den framtida lokaliseringen av
Krigsflygskolan, inte hur flottiljorganisationen skulle
se ut. Men att frågan kom upp igen är en konsekvens
av Socialdemokraternas och Centerns uppgörelse
med Vänsterpartiet - en uppgörelse som har fått
många negativa konsekvenser för vårt försvar.
Beslutet att lägga ned F 10 och förslaget att flytta
Krigsflygskolan är djupt olyckligt för Försvarsmak-
ten. Nyckelpersonal med dyrbar specialistutbildning
kommer att lämna flygvapnet, samtidigt som investe-
ringar i halvmiljardklassen går till spillo. Till de stora
förlorarna hör alla Sveriges skattebetalare som under
många år har investerat i flottiljen i Ängelholm och
som nu måste betala åtskilliga hundra miljoner i mot-
svarande investeringar på andra orter.
Jag kan inte se annat än att det bara finns förlorare
i utskottsmajoritetens förslag till ny flottiljorganisa-
tion för flygvapnet. Det enda omdöme som jag har
hört om det förslag vi nu diskuterar är att det är det
absolut sämsta förslaget som man kan tänka sig när
det gäller flygvapnet och försvaret. Jag har inte hört
något positivt om det.
När försvarsutskottet efter mer än ett år av utre-
dande och diskussioner äntligen är redo att ta ställ-
ning i frågan om den framtida militära flygutbild-
ningen väljer en utskottsmajoritet ett alternativ som
utesluter de båda flottiljer där sådan utbildning be-
drivs i dag, F 10 i Ängelholm och F 16 i Uppsala. Det
är så utopiskt ofattbart att det är svårt att tro att det är
sant.
Fru talman! Den utskottsuppgörelse som vi nu
diskuterar innebär i princip att flottiljbeslutet från i
fjol delvis bekräftas genom att nedläggningen av F 10
står fast, samtidigt som marsbeslutet justeras i enlig-
het med ÖB:s förslag från maj 1999 beträffande an-
talet flottiljer i och med att även Uppsala läggs ned.
Ursprungsfrågan - Krigsflygskolans lokalisering - är
dock lika olöst som för ett år sedan.
Kristdemokraterna har hela tiden försökt att vara
pådrivande i utskottet när det gäller förslag som om-
fattar F 10 och Krigsflygskolans fortsatta placering i
Ängelholm. Detta arbete resulterade bl.a. i att det
fanns ett majoritetsförslag till förmån för F 10 torsda-
gen den 3 maj. Mindre än 24 timmar senare hade
Socialdemokraterna och Centern lyckats att få Väns-
terpartiets och Folkpartiets stöd för ett eget kompro-
missförslag. F 10:s öde var därmed beseglat.
Fru talman! Att Vänsterpartiet till slut skulle falla
till föga för regeringens inviter var kanske inte så
oväntat. Att däremot Folkpartiet skulle ställa upp på
förslaget kan jag, trots Runar Patrikssons engagerade
försök att motivera det, ändå inte riktigt förstå. Det
måste finnas någon hund begraven någonstans. Det
skulle vara intressant att i så fall få veta var den lig-
ger. Det skulle också vara intressant att få veta vilka
de underliggande, verkliga argumenten är som ligger
bakom Folkpartiets ställningstagande.
En sak är säker: Det handlar knappast om att leva
upp till den egna devisen om ett försvar som är
"smalare men vassare". Tvärtom blir det kassare, som
vi har fått höra här tidigare.
Fru talman! Jag yrkar bifall till kristdemokrater-
nas reservation nr 2.