Fru talman! Vi kan i efterhand i all oändlighet
diskutera vad som hade kunnat vara bättre. Jag åter-
upprepar det jag offentligen har redovisat i många
sammanhang. Vi moderater har varit och är öppna för
en diskussion kring alla de sex alternativ som ÖB har
redovisat. Alla de sex alternativen är avsevärt bättre
och framför allt möjliga att genomföra, till skillnad
från det som nu ligger på riksdagens bord.
Min partiordförande Bo Lundgren tog i går - i
sista minuten kan tyckas, men ändock - ett initiativ
att ta upp denna fråga med statsministern för att få till
stånd en bättre lösning. Jag är övertygad om att både
vi som sitter i försvarsutskottet och de delar av
svenska folket som bryr sig om frågan, inser att det
som ligger på utskottets bord inte är bästa möjliga
lösning. Det är med ledsnad och besvikelse jag kon-
staterar att statsministern i det läget säger att den
frågan inte är aktuell.
Jag kan förstå att Tone Tingsgård känner besvi-
kelse över att olika partier i försvarsutskottet inte har
varit tillräckligt aktiva i att söka en lösning. Jag kan
avslöja att jag känner exakt samma besvikelse mot
Tone Tingsgård och hennes partikamrater för att de i
det längsta inte heller har visat några kort kring vad
de skulle kunna tänka sig för lösning. Tidigt en mor-
gon presenterar de ett färdigt förslag på hur de vill
hantera denna fråga, som har jag vill inte säga fruk-
tansvärda - det vet vi ingenting om - men mycket
allvarliga konsekvenser för flygvapnets fortsatta
verksamhet. Det är det allvarliga och måste vara den
centrala punkten för den diskussion vi för i dag.
Jag konstaterar att det förslaget hotar de två hu-
vudprocesser som vi alla är överens om är de mest
väsentliga för flygvapnet. Därmed måste det gå att
hitta en annan lösning, även om hoppet från min
utgångspunkt efter Tone Tingsgårds anförande i det
närmaste är ute.