Herr talman! Ärade ledamöter i kammaren, åhöra-
re och alla protokollsläsare! Min farfar var i början av
förra seklet den förste civile svensken som flög. Han
var också den förste civile luftfartsinspektören och
därmed den förste civile haveriutredaren. Eftersom vi
har hört flera talare vara inne på att det förslag som
utskottet har lagt fram till kammaren innebär ett have-
ri för flygvapnet och dess organisation tänkte jag
försöka gå i min farfars fotspår och ställa frågan var-
för detta har havererat.
För att inleda med ett par minuters bakgrund lig-
ger ju denna i förändringarna under 90-talet - den
sönderfallande militära hotbilden, de halverade mili-
tärutgifterna i Europa, de 90-procentiga minskningar-
na i Ryssland och de helt andra hot som växte fram.
Miljöpartiet krävde länge en ominriktning av försva-
ret och en minskning av militärutgifterna också i
Sverige. För drygt ett år sedan, den 30 mars här i
kammaren, beslutade också Sveriges riksdag om en
minskning av det militära försvaret i vårt land. För-
svarsministern gav också Miljöpartiet rätt när han i
sitt tal sade att dessa förändringar och minskningar
borde ha inletts för länge sedan.
Men efter den klokheten målade försvarsministern
in sig i ett hörn. Han hade uppfattningen att ett för-
svarsbeslut inte kunde göras upp med Miljöpartiet
och Vänsterpartiet. När vi frågade varför fick vi sva-
ret att det inte var accepterat bland de andra för-
svarsministrarna ute i Europa att samarbeta med grö-
na partier och vänsterpartier. Kanske hade Sveriges
försvarsminister rätt i att försvarsministrar runtom är
ett barnsligt och prestigefyllt släkte och att sådant inte
uppfattas som möjligt. Men samtidigt är det ju en
föråldrad syn. Vi vet alla att det finns miljöpartister
på utrikesministerposter, t.ex. i Tyskland, och även
vänsterpartister som sitter i regeringsställning i andra
länder.
Det här hörnet innebar att regeringen kom med ett
förslag som bara hade stöd från Centerpartiet och som
inte samlade majoritet i riksdagen. Som vi alla vet
ledde det fram till att man till slut ändå tvingades göra
upp med Vänsterpartiet, det som försvarsministern
hade sagt var omöjligt.
I det beslut som fattades förra året byggde man in
tre grundläggande fel som har lett fram till det haveri
vi nu har sett.
Det första felet var att regeringen, Centerpartiet
och Vänsterpartiet inte förmådde att avveckla till-
räckligt mycket militär verksamhet för att detta skulle
rymmas inom den budget som fanns. Vi från Miljö-
partiets sida slog vad här i kammaren om att man
inom ett år skulle komma tillbaka till riksdagen och
föreslå ytterligare minskningar, då ekonomin inte
rymde all den verksamhet man ville ha med. Vi fick
också rätt. Med någon veckas marginal kom man
tillbaka och föreslog att minska flygvapnet ytterliga-
re. Man hade nåtts av insikten att man borde ha tagit i
lite bättre för ett år sedan. Utskottets nu föreliggande
förslag är att minska från sex flygflottiljer till fyra.
Det andra inbyggda felet, herr talman, var att man
föreslog avveckling på fel ställen i ett antal frågor.
Det visade sig att det inte var säkerhetspolitiska be-
hov eller ekonomiskt ansvarstagande som låg till
grund för förslaget om var man skulle avveckla. I
flera fall framstod det väldigt tydligt att vad det
handlade om var regionalpolitik och arbetsmarknads-
politik. Man använde försvaret som ett arbetsmark-
nadspolitiskt verktyg.
Det tydligaste exemplet på att det var dessa hän-
syn som styrde snarare än säkerhetspolitiska behov
finner vi i valet att avveckla flygflottiljen F 10 i Äng-
elholm i stället för F 17 i Ronneby. F 10 är en av
norra Europas mest moderna och miljöanpassade
flygflottiljer. Det finns en fungerande flygskola, och
investeringar på flera hundra miljoner kronor av
skattebetalarnas pengar har gjorts här de senaste åren.
Men i stället för att låta sunt förnuft råda och behålla
den mest moderna flygflottiljen valde man att av-
veckla den och behålla Ronneby. Man valde att riva
ned allt det som skattebetalarna byggt för att i stället
bygga upp samma verksamhet någon annanstans och
dessutom flytta flygskolan från Ängelholm till Upp-
sala, som intentionen var.
Det tredje inbyggda felet var att det inte fanns nå-
gon samsyn om vad detta förslag innebar. Vänster-
partiet vägrade att flytta flygskolan till Uppsala, då
man trodde att man hade lagt ned hela verksamheten i
Uppsala. Man ägde inte en samsyn med regeringen
om vad beslutet egentligen innebar, om man uttrycker
det diplomatiskt. Om man är mer krass kan man säga
att regeringen lurade skjortan av Vänsterpartiet. Det
är en smaksak hur man väljer att uttrycka sig. Kon-
sekvensen blev dock att man inte hade samma upp-
fattning om vad det var man hade beslutat. Därför,
herr talman, fick regeringen och Centerpartiet den här
gången inte med sig Vänsterpartiet på förslaget om att
flytta flygskolan till Uppsala, hur man nu ens kunde
tro något sådant.
Det är därför vi nu har nått fram till det haveri
som vi i dag skådar.
Varför är det så svårt att enas kring vilka två av de
sex kvarvarande flottiljerna som ska avvecklas? Vår
analys i Miljöpartiet är att det i mycket stor utsträck-
ning handlar om prestige. Sedan beslutet för ett år
sedan har ytterligare flera hundra miljoner kronor
investerats i flygflottiljen i Ängelholm. Men Folkpar-
tiet och regeringen håller fast vid att det fortfarande
är Ängelholm - den mest moderna och miljöanpassa-
de flottilj som Sveriges skattebetalare har byggt -
som ska avvecklas i stället för Ronneby.
I debatten använder man argumentet att riksdagen
har fattat ett beslut och fattade beslut bör ligga fast.
Det är i och för sig riktigt. I mesta möjliga mån bör
inte beslut rivas upp. Men nu har ju förutsättningarna
förändrats: Vi vet att vi får ett budgetunderskott på
knappt en miljard kronor, vi ska avveckla ytterligare
två flygflottiljer mot förra året och vi ska enligt rege-
ringens intentioner expandera Arlanda med ännu mer
civil flygtrafik i närheten av F 16 i Uppsala och där-
med ännu större risk för olyckor. Då måste man väl
ändå i Sveriges riksdag kunna vara beredd att omprö-
va ett beslut och medge att det i dagsläget nog inte
var det klokaste beslutet vi fattade, i stället för att
envist och prestigefyllt hålla fast vid detta och säga:
Det här beslutet har vi fattat, och det river vi inte upp.
Herr talman! Tänk om man resonerade på samma
sätt i USA när det gällde dödsstraff! Högsta domsto-
len, den högsta juridiska instansen, har fattat ett be-
slut, och det kan man inte riva upp även om det
kommer DNA-analyser som visar att beslutet var
felaktigt. Det vore ju horribelt! Man måste kunna
ompröva ett beslut om fakta visar att det uppenbarli-
gen inte var ett bra beslut.
Eftersom regeringen inte förmår skapa förslag
med en majoritet bakom sig har man gjort upp med
Vänsterpartiet utifrån ett folkpartiförslag. Detta,
måste jag säga, är ett av de mest märkliga och minst
utredda förslag som jag någonsin har sett. Det innebär
att man av de sex flygflottiljerna väljer att avveckla
just F 10 i Ängelholm och F 16 i Uppsala - just de
två flygflottiljer där det i dag finns en fungerande
flygskole- och flygutbildningsverksamhet, just de två
flygflottiljer där den nödvändiga förutsättningen
korsande landningsbanor finns.
Detta skulle man i och för sig, herr talman, kunna
tycka var ett klokt, förnuftigt och långsiktigt hållbart
beslut om intentionen vore att avveckla flygskole-
verksamheten och flygvapnet. Då fanns det ju en
logik i detta. Men detta är ju inte intentionen från
vänsterpartisterna, folkpartisterna, centerpartisterna
och socialdemokraterna. Intentionen är att först riva
ned och sedan bygga upp samma verksamhet någon
annanstans för skattebetalarnas pengar.
När man ställer frågan vad det här förslaget som
dök upp innebär, vad konsekvensen blir och vad det
kommer att kosta blir svaret: Det vet vi inte. Det har
inte utretts. När man ställer frågan var flygskolan
kommer att hamna - för det var ju ursprunget till den
här debatten och det vi skulle fatta beslut om - blir
svaret: Det vet vi inte. Vi har inte bestämt oss.
Detta, herr talman, innebär att riksdagen uppen-
barligen är beredd att fatta ett beslut som kommer att
kosta skattebetalarna mellan 1 och 2 miljarder helt i
onödan - pengar som skulle kunna ha använts i sko-
lan, inom vården eller för miljön i stället för att an-
vändas till att bygga upp, riva ned och flytta om i en
enda stor försvarspolitisk cirkus.
Det är svårt att dra någon annan slutsats än att det
var prestige som gjorde att det var politiskt omöjligt
att låta vanligt sunt förnuft och ekonomiskt an-
svarstagande styra det här beslutet.
Fru talman! Jag tycker också att det finns ett stöd
för att det här förslaget inte bottnar i säkerhetspolitis-
ka behov. Jag håller här i en videokassett. Det är en
inspelning där flygvapenchefen nyligen fick frågan
vad som hade styrt överbefälhavarens förslag. I svaret
anger han: Sedan finns det självklart en aspekt. Är
detta möjligt eller inte möjligt politiskt?
Jag menar att det innebär att även överbefälhava-
rens förslag tog hänsyn till vad som var politiskt
möjligt eller inte möjligt snarare än att utgå från sak-
frågan: Vad är bäst utifrån ett säkerhetspolitiskt be-
hov?
Fru talman! Vi i Miljöpartiet anser att det är fel att
försvaret används som ett arbetsmarknadspolitiskt
instrument för att bevara arbeten som kanske inte ens
behövs på olika orter. Det blir omöjligt för väljarna
att sätta sig in i försvarsdebatten, försvarsbesluten och
den säkerhetspolitiska diskussionen. Det innebär att
man faktiskt döljer kostnader för arbetsmarknadspo-
litik i en helt annan budget och inte får en debatt om
huruvida detta är de bästa arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna eller inte.
Fru talman! Samma sak gäller när regeringen full-
följer köpet av 204 JAS-flygplan för ½ miljard styck,
trots att förre överbefälhavaren säger att det militära
behovet är 60-80 flygplan. Det innebär att det inte är
utifrån ett säkerhetspolitiskt behov som man fullföljer
det här JAS-köpet, utan det handlar enbart om in-
dustripolitiska subventioner som är dolda i försvars-
budgeten. Därmed är det ett stöd som ges utan debatt
om huruvida detta är rätt framtidsbransch som bör
subventioneras med skattemiljarder eller om det kan-
ske finns andra framtidsbranscher och industrigrenar
som i stället borde subventioneras. Man döljer siffror
och undviker en offentlig debatt om vad det egentli-
gen handlar om. Man gör det omöjligt, eller åtmins-
tone obegripligt, för medborgarna att följa debatten
och försöka se någon sorts rationell logik i varför
olika förslag presenteras.
Fru talman! Detta är en allvarlig brist. I förläng-
ningen riskerar detta att urholka väljarnas förtroende
för riksdagen som en kapabel beslutsfattare, och det
är olyckligt.
Jag tror att de allra flesta, oavsett om man bor i
Ängelholm, Uppsala eller någon helt annanstans,
håller med Miljöpartiet om att man bör behålla en av
de två flygflottiljer där det i dag finns flygverksam-
het. Om man bor i Uppsala tycker man att det är F 16
som ska vara kvar. Om man bor i Ängelholm tycker
man att det är F 10. Men oavsett detta tycker man att
en av dem bör vara kvar. Man bör hellre välja att
avveckla någon annanstans.
Jag tror att det allra smartaste, mest förnuftiga och
mest långsiktigt hållbara beslutet vore att hitta en tre-
flottiljs-lösning. Det är inte hållbart att ha ett flygva-
pen med 160 flygplan i en säkerhetspolitisk situation
där det inte existerar några militära hot och där vi inte
ens med vår mest entusiastiska energi skulle vilja
delta med ett så stort flygvapen i internationella
sammanhang under en längre tid.
Men jag tror inte att det är möjligt att få stöd för
Miljöpartiets reservation och förslag i dagsläget. Som
så ofta i den här debatten ligger vi fem år före rege-
ring och många av de andra partierna. Jag tror att en
tre-flottiljs-lösning är möjlig först efter nästa val, och
kom ihåg vad jag säger nu. Jag tror att man är beredd
att fatta detta beslut under nästa mandatperiod på
bekostnad av skattemiljarder.
Fru talman! Det här var ett försök att teckna några
av orsakerna till det haveri som vi upplever i dag. Det
är ett djupt olyckligt beslut som en majoritet har
samlats kring. Man har inte ens lyckats förklara kon-
sekvenserna av det, och än mindre pekat ut var flyg-
skolan ska ligga. Det är ett beslut som inte bara är
olyckligt därför att det kostar mellan 1 och 2 miljar-
der helt i onödan - pengar som kunde använts någon
annanstans - utan det är olyckligt också utifrån det
faktum att det är svårt för medborgarna att följa med i
debatten. Det blir omöjligt när man använder försva-
ret som regionalpolitiskt och arbetsmarknadspolitiskt
instrument.
Fru talman! Därför yrkar jag bifall till reservation
3 under punkt 1.