Fru talman! Jag ska kortfattat tala om ekonomin i
detta beslut men också lite grann om vilka övriga
konsekvenser som det får för verksamheten.
Henrik Landerholm har ju också redovisat vårt
ställningstagande, och jag ansluter mig också till hans
yrkande.
Beslutet om den militära flygutbildningen som vi
ska fatta i dag måste ses som en del i en helhet där
såväl verksamhetsmässig som ekonomisk påverkan
sker på hela totalförsvaret. Förslaget i betänkandet
om flygflottiljfrågan liksom flygutbildningen är re-
sultatet av politiska låsningar och uppgörelser sedan
1996 och 2000 års försvarsbeslut. Enligt min mening
är det någon form av socialdemokratisk flumpolitik
inom skolan och inom polisområdet och rättstrygg-
hetens område som nu också har överförts till för-
svars- och säkerhetspolitiken under de senaste tio
åren. Nedskärningar, nedläggningar och omflyttning-
ar som kräver eller har krävt stora investeringar har
lett till att också effekten av det har blivit att vår för-
svarsförmåga har minskat. Och det beslut som kom-
mer att fattas i dag är också ett steg i den riktningen.
I Försvarsmaktens årsredovisning för år 2000
skriver man ju klart att vi har brister i vår försvars-
förmåga. Men man anser ändå att den är erforderlig.
Jag undrar alltid: Vad är den erforderlig till? Vilken
försvarsförmåga kan man ha efter att ytterligare ned-
skärningar nu sker och mycket av det beror på en
investeringshysteri. Jag återkommer till detta.
Fru talman! Slöseriet med avveckling av färdigin-
vesterade utbildningsplattformar och sedan investe-
ringar i nya efter förra vårens försvarsbeslut fortsätter
nu genom förslaget i detta betänkande. Av fyra flot-
tiljer blir nu inte F 10 i Ängelholm kvar. Sveriges och
förmodligen Europas modernaste flottilj ska då läggas
ned, och det beslut som fattades tidigare ska förverk-
ligas. Både flygutbildning och övrig verksamhet
fungerar utomordentligt bra i Ängelholm, och det blir
ett glapp i pilotutbildningen när denna ska flyttas. I
stället ska nu investeringar på flera hundra miljoner
göras på annat ställe. Och den här investeringshyste-
rin som jag tidigare nämnde ger högre fasta kostnader
och tar utrymme av resurserna till utbildningsproduk-
tionen.
Det är många människor, anställda inom försvaret
men också andra, som frågar sig hur detta kan vara
möjligt samtidigt som stora investeringar görs, som
man många gånger anser är onödiga, och det inte
finns pengar att använda dessa investeringar, alltså till
förbands- och utbildningsproduktionen. Och så har
det varit under lång tid. Tre månader efter 1996 års
försvarsbeslut upptäcktes stora underskott. Det var
hela tiden besparingar och spardirektiv under åren
som gick. Och sex månader efter 2000 års försvarsbe-
slut blev det ungefär samma förhållande. I dag vet vi,
och denna vecka kommer det att bli mer klart, att
ytterligare nedskärningar kommer att ske.
Här fattar vi alltså ett beslut i dag om flygflottil-
jerna och utbildningen. Men det måste man också
anknyta till helheten.
Förutom att det drabbar flygutbildningen drabbas
också den dagliga verksamheten, inom flygvapnet
och indirekt också inom Försvarsmakten i dess hel-
het. Det är detta som är det allvarliga. Där har de som
står bakom majoritetsförslaget ett stort ansvar. I dag
är det nämligen så att man halverar förbandsverk-
samheten och återkallar redan inkallade värnpliktiga
därför att man inte har pengar till verksamheten; detta
samtidigt som många frågar sig: Varför gör man då
onödiga investeringar? Det finns faktiskt många så-
dana att redovisa men jag ska inte räkna upp alla
dessa.
Åtminstone alla ni här i kammaren vet nog vad
jag tänker på. Det är så många onödiga investeringar
att det tar tid att räkna upp dem. Men faktum är att så
här går det inte att fortsätta. Det är det jag menar med
att detta är en form av förändring av försvars- och
säkerhetspolitiken som kommer att leda fel. Därför är
det mycket anmärkningsvärt att man gör stora nya
investeringar på nya platser i stället för att ta till vara
vad vi redan har investerat i.
Jag tror att de flesta skattebetalare i vårt land, som
ser vad som pågår och som läser om vad som pågår,
ändå funderar över vad försvaret och politikerna
håller på med. Jag avser då misslyckandet med att
lägga ned färdiginvesterade utbildningsplattformar
och inte utnyttja dem framåt i tiden.
När det gäller JAS-implementeringen, ombeväp-
ning och utbildning, satsade man först på F 7. Sedan
kom F 10 och därefter F 16 och F 21. Sist kom F 17.
Nu ser vi hur det är. Vi kan alltid diskutera de olika
förslag som ÖB har lagt fram och möjligen också
försöka kompromissa där men det förslag som i dag
ligger är ett dyrt alternativ, och det får påverkan såväl
på flygvapnet som på försvaret totalt och utbildnings-
produktionen.
Med detta, fru talman, har jag alltså sagt att jag
instämmer i Henrik Landerholms yrkande.