Herr talman! Socialförsäkringsutskottets betän-
kande nr 10 är mycket omfattande och behandlar
huvuddelen av det som vi i dagligt tal brukar benämna
vårt välfärdssystem, dvs. socialförsäkringarna. Sedan
regeringen i januari avlämnade sitt budgetförslag och
sina förslag på det här området - vi från partierna
hade också möjlighet att lägga våra alternativa mo-
tionsförslag - har det hänt mycket i vårt land som
påverkar förutsättningarna för vår välfärd och vårt
välfärdssystem och som också påverkar de regerings-
förslag som behandlas i betänkandet. Därför saknar en
del av de förslag som lades i budgetpropositionen
numera aktualitet. Det har ju gjorts överenskommelser
och man har kommit med förslag i kompletterings-
propositionen som förändrar en del av de ursprungliga
förslagen.
Statens dåliga finanser och bristen på tilltro till
den svenska ekonomin har utsatt oss för hårda på-
frestningar under ett antal månader det här året. Vi är
alla väl medvetna om att det är försyndelser som går
bakåt i tiden och som vi nu får betala för på ett eller
annat sätt.
Välfärd som betalas med lån blir osäker. Välfärd
som gör att ekonomin vacklar blir otrygg. För att nå
verklig trygghet måste medborgarna kunna lita på att
välfärden håller vad den lovar. Därför måste välfär-
den utformas så att ekonomin håller långsiktigt för det
som man lovar.
Konsekvensen av att statens finanser under lång
tid går med underskott, blir att nuvarande generatio-
ner skjuter över sina skulder på kommande generatio-
ner. Det innebär att de som inte fått ta del av välfär-
den än får betala. I det perspektivet är det nödvändigt
att förändra förmånerna. Om detta skall kunna ske,
måste det ske på så sätt att de som är i störst behov av
trygghet i vårt samhälle skyddas. Den svåra kombina-
tionen att samtidigt minska förmåner och värna om
dem med störst behov kan enligt vår uppfattning upp-
nås genom olika former av grundtrygghetssystem eller
konstruktioner som ger den effekten.
Från Centerpartiets sida har vi under lång tid plä-
derat för behovet av breda lösningar när det gäller att
sanera statens ekonomi och att därigenom skapa möj-
ligheter att behålla välfärden även för kommande
generationer. Det är också mot den bakgrunden som
vi har ställt upp på en samverkan om förslagen i
kompletteringspropositionen. Den innehåller ett antal
förslag som påverkar förmånssystemet inom social-
försäkringarna.
Vi som har samverkat om detta har naturligtvis
från båda partiers sida fått ta och ge i detta arbete för
att uppnå stabilitet. Utan tvekan måste stabilitet ska-
pas för att vi skall kunna få en välfärd som medbor-
garna kan lita på - en välfärd som då inte äts upp av
en alltmer tärande statsskuldsbörda. Vi kan i dag
också konstatera att vi efter denna uppgörelse har
kunnat se att det har skett en försiktig stabilisering av
den svenska ekonomin, vilket ju utan tvekan har bety-
delse för våra möjligheter att klara våra långsiktiga
åtaganden mot olika grupper i samhället.
En av de frågor som vi har haft anledning att titta
på inför arbetet med kompletteringspropositionen är
frågan om en ohälsoförsäkring. Frågan behandlas inte
fullt ut, men man hänvisar i betänkandet till direkti-
ven till Sjuk- och arbetsskadeberedningen, som skall
konstruera denna försäkring.
Jag vill gärna säga till ministern att vi från Cen-
terns sida är nöjda med den öppenhet som har visats
vid diskussionerna om en utformning av en ny ohälso-
försäkring. Man har också varit beredd att i direktiven
öppna upp för ett bredare synsätt som ger möjligheter
att nå några av de grundprinciper som vi anser måste
gälla för ett framtida trygghetssystem, dvs. att vi får
en bredare bas för att skapa ett system som är lång-
siktigt ekonomiskt hållbart och att vi kan åstadkomma
ett mer överblickbart system som gör att olika delar
av trygghetssystemet samverkar och inte motverkar
varandra. Vi har ju från vår sida länge pläderat för en
mer samlad försäkringsform som vi i vårt förslag har
döpt till arbetslivsförsäkring.
Nu hoppas jag att öppenheten och samverkan för
att bredda detta arbete, som har varit, också kommer
att gälla för arbetet i kommittén. Annars riskerar man
att tappa bort det väsentliga, nämligen att finna och
lägga fram förslag som innebär en bred enighet kring
ett nytt system som blir tidsmässigt hållbart, vilket
inte är minst viktigt i sammanhanget.
När vi från Centerns sida har presenterat vårt för-
slag till arbetslivsförsäkring har vi förordat en kraftig
renodling av de sociala trygghetssystemen och att
dagens lappverk av olika system ersätts med i huvud-
sak tre system, varav arbetslivsförsäkring vid sjuk-
dom, arbetslöshet och funktionshinder skulle vara ett.
Familjestöd, i vår tappning, i form av ett barnkonto
skulle vara det andra. Det tredje skulle vara pensions-
systemet.
Vi har sagt att det system som skulle gälla vid
sjukdom, arbetslöshet och handikapp skulle ersätta
fler av de nuvarande systemen, som i stället skulle
föras samman till ett enhetligt system, vilket skulle
vara obligatoriskt och omfattande i stort sett alla
medborgare i landet.
Jag tycker att vi på denna punkt har fått ytterligare
stöd för vår uppfattning, inte minst genom det arbete
som Riksdagens revisorer har ägnat sig åt under det
senaste året. I sin rapport pekar de på behovet av en
bättre samordning och en tryggare försäkring, som
också skall vara mer överblickbar för individen -
lättare att känna till, förstå och tillämpa. Vi tycker att
vi på denna punkt har fått ett starkt stöd för den linje
som vi har drivit under en tid.
Kravet för att ingå i den av oss föreslagna försäk-
ringen är att man skall stå till arbetsmarknadens för-
fogande och att man i olika lägen skall vara beredd att
ställa upp på insatser när det gäller rehabilitering och
liknande.
Vårt förslag till försäkring ersätter och samordnar
nuvarande ersättning vid sjukdom, arbetsskada, ar-
betslöshet och förtidspensionering. Det ersätter också
lönegarantin. Vi anser att det härigenom blir en avse-
värd förenkling jämfört med dagens system med de
skiftande ersättningsnivåerna. Vissa delar uppnås
redan i och med det förslag som finns i komplette-
ringspropositionen, vilket innebär en bättre samord-
ning av ersättningsnivåerna. Det minskar möjligheter-
na att surfa mellan systemen, och det ökar också
överblickbarheten för individen.
Vi har pekat på att vi ser detta som två delar: Den
ena delen innehåller en grundpenning, och den andra
delen är inkomstrelaterad, dock icke på lika hög nivå
som med dagens system. Skälet till att vi har valt att
tala i dessa termer är att vi i vårt interna arbete har
konstaterat att det finns en stor grupp som i dag faller
mellan eller utanför försäkringarna.
Därför är det litet märkligt att vi ibland har kritise-
rats för att vårt förslag skulle vara ett socialbidrags-
system. Det är just detta vi försöker att komma bort
ifrån genom att skapa en sammanhållen försäkring
som omfattar alla och även genom att lyfta grupper,
som i dag blir hänvisade till kommunernas system,
tillbaka till försäkringssystemet. Detta är en av de
grundläggande principerna för vårt förslag.
Genom de direktiv som regeringen har gett till
Sjuk- och arbetsskadeberedningen finns det nu möj-
ligheter att fortsätta arbeta i den riktning som vi har
pekat ut i vårt förslag.
Vi har i utskottsarbetet också varit beredda att gå
längre när det gäller besparingar och möjligheten att
bryta utgiftsautomatiken i statsbudgeten. Vi har i en
reservation pekat på att vi ytterligare skulle vilja be-
gränsa uppräkningen när det gäller basbeloppet och
frysa nivån till en procents uppräkning under de när-
maste tre åren. Det innebär ett något mer långtgående
åtagande än det som riksdagen redan har beslutat om.
Dessutom tycker vi att vår modell är enklare och mer
lättbegriplig än den som riksdagen tog ställning till
förra hösten. Bakgrunden till detta är att vi anser att
det är oerhört viktigt att kunna bryta utgiftsautomati-
ken för att därigenom klara det långsiktiga målet att
ge en trygg välfärd.
På en punkt har vi dock varit beredda att spendera
litet mer pengar.
Vi har också i en reservation, herr talman, pekat
på gruppen förtidspensionärer med försörjnings-
ansvar. Det finns ju en liten grupp av förtidspensionä-
rer som har ett eller flera barn. Det är bara att konsta-
tera att de samverkande förslagen som ingår i de olika
förslagsdelarna, såväl i budgetpropositionen som i
kompletteringspropositionen, för denna grupp sam-
mantaget får väldigt kraftiga effekter, eftersom ned-
dragningarna sker i flera olika system, alltifrån barn-
bidrag till pensionssystemet. Vi menar att en grupp
förmodligen kommer att hamna rejält i kläm. Vi har i
vårt förslag reserverat en summa pengar för att titta på
möjligheten att återföra litet till denna grupp i form av
ett särskilt barntillägg. Det finns anledning att vara
observant när det gäller denna grupp, för jag tror att
de under nästa år kommer att få det väldigt kärvt och
att många av dem kommer att hamna i socialbidrags-
systemet. Det tycker jag att vi bör försöka undvika
genom att stötta just denna grupp.
Herr talman! Jag vill avsluta mitt anförande med
att yrka bifall till en av våra reservationer, reservation
20.