Fru talman! Tillåt mig konstatera att verkligheten
är Socialdemokraternas värsta fiende.
Maj-Inger Klingvall, utskottets ordförande, säger
här att det finansiella läget tvingar oss att göra vissa
saker. Ni genomför uppenbarligen de här förändring-
arna av tvång. Jag vill fråga vad ni egentligen vill med
försäkringen? Är ni nöjda med att en beredning skall
utreda så gott som hela försäkringen?
Ni har nu godtagit många av de förslag som vi
Moderater - av ideologiska skäl, det säger jag gärna -
har föreslagit. Vi har dock alltid fått höra att vi har
varit oförstående gentemot sjuka människor. Jag säger
återigen att om ni hade följt de förslagen, som i dag är
era förslag, för tio år sedan, hade vi haft en annan
samhällsekonomi. Då hade vi bättre kunnat skydda de
som har det sämst.
Är socialförsäkringsutskottets ordförande nöjd
med att denna utredning - på hearingen i går hörde vi
att det även skall bli en tilläggsutredning - skall ta
hand om så gott som allt när det gäller den kommande
försäkringen? Är det realistiskt att tro att vi kan ha ett
helt nytt försäkringssystem som träder i kraft den 1
januari 1997. Tillåt mig att betvivla detta.