Herr talman! Jag ber först om ursäkt för min något
skrovliga röst. Jag hoppas den skall hålla.
Så har då utskottet äntligen kommit till skott vad
gäller debatten över betänkandet om inriktningen och
anslagen inom socialförsäkringen det närmaste bud-
getåret. Men det har varit förenat med många turer
och dubbelarbete, och även om vissa delar av det
föreliggande förslaget, t.ex. de enhetliga ersättnings-
nivåerna om 75 % och kvarhållandet av en karensdag
inom sjukförsäkringen, är att välkomna lämnar ut-
redningsbetänkandet mycket övrigt att önska. Därav
följer de många reservationerna, bl.a. från oss mode-
rater.
Mitt inlägg i debatten rör främst den allmänna in-
riktningen av försäkringarna, framför allt sjuk- och
föräldraförsäkringarna. Margit Gennser kommer sena-
re att närmare gå in på främst läkemedelsförsäkringen
och pensionerna.
Det hör väl inte precis till vanligheterna att bud-
getpropositionen är helt överspelad när vi står inför
att fatta beslut i en så viktig fråga som den om social-
försäkringarna. Efter långa födslovåndor förelåg i
början av april ett betänkande med en majoritet av
socialdemokrater och vänsterpartister i utskottet.
Något ställningstagande i de viktiga sakfrågorna gjor-
des egentligen inte. Det mesta hänsköts till utredning-
en om sjuk- och arbetsskadeförsäkringen, med viss
ledning från utskottsmajoritetens sida. Man höll t.ex.
öppet för att karensdagen skulle behållas om ersätt-
ningsnivån kunde höjas i ett senare skede i försäk-
ringen. Det ursprungliga betänkandet presenterades
t.o.m. som utredningsdirektiv inför massmedierna.
Detta säger en hel del om regeringens oförmåga
att fatta beslut i så viktiga frågor som de om socialför-
säkringen. Utredningen låg helt nere under ett halvår,
uppenbarligen på grund av inre stridigheter inom
socialdemokratin. Finansministern framhärdade länge,
förvånande nog, i uppfattningen att karensdagen inom
sjukförsäkringen skulle tas bort, vilket beräknades till
drygt 400 miljoner kronor - närmare bestämt, tror jag,
426 miljoner kronor. Men samtidigt vet vi erfaren-
hetsmässigt att detta med all säkerhet skulle ha kostat
minst det dubbla, bl.a. på grund av ett förändrat sjuk-
skrivningsbeteende med ty åtföljande produktions-
bortfall. LO hade väl sagt sitt. Jag vill faktiskt ge
utskottets socialdemokratiska ledamöter en eloge för
att de vågade visa självständighet gentemot finans-
ministern i den här frågan.
Hela arbetet i utskottet i enlighet med budgetpro-
positionen blev helt överspelat den 5 april efter det att
Socialdemokraterna hade gjort upp med Centerpartiet
om socialförsäkringarna. Den debatt som vi skulle ha
haft den 7 april fick uppskjutas tills vi kunnat utarbeta
ett nytt betänkande med en annan majoritet, nu bestå-
ende av Socialdemokraterna och Centern - dvs. det
betänkande som vi i dag debatterar.
Jag välkomnar de enhetliga ersättningsnivåerna
om 75 % inom alla socialförsäkringar, inklusive ar-
betslöshetsförsäkringen, och att karensdagen bibe-
hålls. Det är en seger för förnuftet. Däremot finns det
mycket att säga om de utredningsdirektiv som såg
dagens ljus efter överenskommelsen.
Vi moderater är inte ensamma om den åsikten. Det
framgår av de särskilda yttrandena från samtliga par-
ter, utom de "fördragsslutande parterna" att vi är
missnöjda med att utredningen getts alldeles för snäva
direktiv.
I det brev som vår moderate gruppledare Lars
Tobisson skrev till statsrådet Anna Hedborg den 10
april sägs bl.a.:
"Direktivutkastet tillåter endast en lösning i såda-
na nyckelfrågor som huvudmannaskap, antalet ka-
rensdagar, möjligheten att variera försäkringsskyddet
efter den försäkrades livssituation, avvägningen mel-
lan obligatoriskt skydd och kompletterande försäk-
ringar m.m."
Vi säger också i det gemensamma särskilda ytt-
randet att det ursprungliga uppdraget, som byggde på
den första krisuppgörelsen 1992, var omfattande och
relativt förutsättningslöst. Vi säger också att vi anser
att det är beklagligt att regeringen låser beredningens
arbete så hårt. Med hänsyn till beredningens parla-
mentariska sammansättning borde möjligheter för
olika lösningar fortfarande ha stått öppna. Pensions-
arbetsgruppens arbete kunde faktiskt ha tjänat som en
förebild i det här sammanhanget.
Jag ser att statsrådet Anna Hedborg finns i kam-
maren nu. Jag vill ställa en fråga till henne: Kan inte
statsrådet ge vidgade ramar för Sjuk- och arbetsska-
deberedningen och inte låsa arbetet så hårt, t.o.m. till
en fixerad nivå? Det gäller här ändå en försäkring för
framtiden.
Herr talman! Vad kännetecknar då en god social-
försäkring?
Ja, vi moderater anser att det är viktigt att alla
medborgare skall ha en god grundtrygghet t.ex. vid
sjukdom, handikapp, ålderdom och arbetslöshet. Ut-
över denna grundtrygghet - som enligt vår uppfatt-
ning relativt väl motsvaras av den nu föreslagna 75-
procentsnivån - skall den enskilda människan ha
möjlighet att teckna en egen försäkring som motsvarar
de krav och önskemål som hon eller han ställer för sin
egen sociala trygghet under olika skeden i livet.
Det är viktigt att avgifter och förmåner i försäk-
ringen motsvarar varandra så långt som möjligt, att
det finns en viss självrisk i systemet och att var och en
tar ett visst mått av eget ansvar för sin sociala trygg-
het. Detta görs möjligt genom att skatterna hålls på en
rimlig nivå, så att utrymme ges för enskilda försäk-
ringar.
Vi kan inte ha socialförsäkringssystem, och det
tror jag att vi alla i dag är överens om, som tillsam-
mans med avtalsförsäkringar ger mer i ersättning om
man är borta från jobbet än om man är i arbete. Det
var det faktiska förhållandet under en lång tid. Vi
politiker har också ett ansvar för att system inte ska-
pas som mer eller mindre uppmanar till spekulation
och fusk.
Jag hörde för en tid sedan i ett morgonprogram i
radion en arbetare i Piteå förklara sig väldigt missnöjd
med arbetsmarknadssituationen och de svikna vallöf-
tena om höjd nivå inom arbetslöshetsförsäkringen.
En av de intervjuade arbetarna sade: "Det hade
varit bättre att rösta på Moderaterna, för då hade vi
åtminstone haft en egen försäkring vid sidan om den
allmänna." Den personen visste alltså vad vår försäk-
ringsidé går ut på.
Nu verkar de fackliga organisationerna börja dis-
kutera kompletterande avtalsförsäkringar för sina
medlemmar. Men här finns det faktiskt skäl att rikta
ett varningens ord beträffande risken för den över-
kompensation som vi upplevt tidigare. Jag noterar
också att liknande varningar faktiskt uttalas i komplet-
teringspropositionen.
Med det långa perspektiv bakåt som jag nu har
beträffande de allmänna försäkringssystemen - 16 års
riksdagsutskottsarbete och dessförinnan 12 års arbete
på en försäkringskassa - beklagar jag faktiskt de
senaste årens snabba klipp inom försäkringarna utan
något egentligt utredningsarbete och utan kännedom
om de bieffekter som kan uppstå inom andra delar av
försäkringssystemen genom de "alexanderhugg" som
vi har tvingats till inom försäkringarna.
Om riksdagen tidigare hade lyssnat till de modera-
ta förslagen, så hade t.ex. arbetsskadeförsäkringen
inte gapat med sitt underskott om ca 20 miljarder
kronor i dag. Nivåerna hade allmänt legat på en lägre
nivå, med följande goda effekter på samhällsekono-
min.
Utan att i detalj gå in på våra olika reservationer
vill jag nämna några av de förslag som vi har framfört
och som vi önskar att det hade varit möjligt att åt-
minstone diskutera i Sjuk- och arbetsskadeberedning-
en.
Vi säger i vårt förslag att ytterligare en karensdag
bör införas, liksom tidigare med ett tak om tio dagar
under en ettårsperiod. Detta skulle innebära ytterliga-
re minskade sjukskrivningar, och arbetslinjen skulle
markeras ytterligare. Det skulle också medföra att vi
kunde höja nivån för de långtidssjukskrivna. Vår
socialpolitik innebär att vi vill ge stöd där det bäst
behövs.
Vi anser att den sjukpenninggrundande inkomsten
bör baseras på ett medelvärde av inkomsterna under
de senaste två åren. Sjuk- och arbetsskadeberedningen
skall visserligen diskutera ett sådant system, men vi
säger - med tanke på samhällsekonomin - att föränd-
ringen bör göras och få gälla redan fr.o.m 1996.
När det gäller föräldraförsäkringen anser vi att er-
sättningsnivån fr.o.m. den 1 juli 1995 bör vara den-
samma under alla tolv månaderna, inledningsvis med
80 % ersättning. Det finns ju en tidigare överens-
kommelse i frågan.
I fråga om tandvårdsförsäkringen föreslår vi i
princip fri prissättning med ett högkostnadsskydd som
främst skyddar de patienter som har stora behov.
Vidare vill vi premiera dem som sköter sin tandhygi-
en med ett större högkostnadsskydd. Detta förslag vill
vi ge regeringen till känna.
De moderata förslagen inom sjuk- och föräldraför-
säkringarna skulle innebära en besparing om drygt 3,8
miljarder kronor för budgetåret 1995/96, besparingar
som borde genomföras med hänsyn till samhällseko-
nomin. Samtliga våra besparingar i förhållande till
utskottsmajoritetens förslag omfattar ca 8,8 miljarder
kronor.
Till sist, herr talman, några ord om rehabilitering -
en av de viktigaste frågorna inom socialförsäkringar-
na i dag och allt framgent, som vi moderater ser det.
Om vi skall undvika att allt fler människor slås ut
efter långtidssjukskrivning och förtidspensioneras,
måste ansträngningarna att rehabilitera människor
ökas. Därför måste det jag har sett i kompletterings-
propositionen, att man t.ex. skall ta bort 70 miljoner
från rehabiliteringen, vara en felaktig signal. Men det
skall vi ju inte debattera i dag.
Tillsammans med mina medmotionärer, Barbro
Westerholm i folkpartiet, Ingbritt Irhammar i centern
och Rose-Marie Frebran i kristdemokraterna, gläds
jag över att vi fått ett enhälligt tillkännagivande om att
kvinnors rehabiliteringssituation måste uppmärksam-
mas mer än i dag.
Det är numera vetenskapligt belagt, bl.a. av socio-
logiska institutionen vid Umeå universitet, att kvinnor
har det sämre än män i en rehabiliteringssituation.
Männen erbjuds oftare omskolning, medan kvinnorna
får nöja sig med arbetsträning. Fler män än kvinnor
kan därför återgå i arbete, och det har visat sig att fler
män har kunnat återgå i heltidsarbete, medan kvin-
norna möjligtvis kan få ett deltidsarbete.
Särskilt kvinnor med "tysta" sjukdomar löper risk
att bli bortglömda. Jag tänker då särskilt på kvinnor
med reumatiska sjukdomar; 75 % av reumatikerna är
kvinnor.
Vi motionärer har också pekat på att den moderna
tekniken, inte minst informationstekniken, bör använ-
das mer i rehabiliteringsarbetet. Utskottet säger nu att
det är viktigt att kvinnors rehabilitering och eventuellt
särskilda insatser ytterligare bör utredas, och det här
ges alltså regeringen till känna.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1
även om jag också naturligtvis står bakom de ytterli-
gare reservationer som är undertecknade av oss mode-
rater. För övrigt yrkar jag bifall i de delar av betän-
kandet där vi är eniga.