Fru talman! Problemet när det gäller frågan om
vad vi har råd med är att vi dras med en synnerligen
stor ryggsäck som innebär att frågan inte är särskilt
aktuell under de närmaste åren. Under överskådlig tid
och genom nästa konjunkturcykel har vi att förvalta
en enorm statsskuld som numera uppgår till nära
1 400 miljarder kronor. Den har mer än fördubblats
under tre ynka år.
Vare sig vi vill höja 75-procentsnivån eller inte
under den närmaste tiden lär det vara svårt att ha råd
med det.
Det som då framstår som en möjlighet, och som
också finns med som en möjlighet i det som Sjuk- och
arbetsskadeberedningen skall resonera om, är att
skapa ett utrymme för det som är den naturliga nästa
försvarslinjen. Det är att parterna gör en avvägning av
hur man kan använda ett löneökningsutrymme anting-
en till att lösa särskilt svåra problem när det gäller
försäkringsfrågor eller till löneökning.
Över huvud taget har matmomsen att göra med att
det är trångt bland de pengar som för närvarande inte
finns. Det finns stark konkurrens mellan offentlig
konsumtion, de offentliga transfereringarna och den
privata löneledda konsumtionen.
Nu är nästa stora viktiga fråga att avtalsrörelsen
måste i hamn på en tillräcklig kostnadsnivå och med
en tillräcklig längd för avtalen för att skapa ytterligare
stabilitet för att få investeringar och uppgång att ta
fart. I det sammanhanget är också matmomsen en
viktig fråga.