Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation nr 5. Vi kristdemokrater pläderar för och
står bakom samtliga våra reservationer, men av re-
spekt för kammarens tid yrkar jag bara bifall till en av
dem.
Vi behandlar i dag en del av välfärdens kärna, för
dit måste vi räkna trygghetssystemen; olika system
som skall täcka inkomstbortfall under människans
aktiva ålder. Dagens system är resultatet av olika
beslut under flera decennier i tider av växande eko-
nomi. Ersättningsnivåerna har blivit högst varierande,
trots att den enskildes behov är ungefär lika stort,
oberoende av vad orsaken till inkomstbortfallet är.
Vi kristdemokrater tar ställning för obligatoriska
trygghetssystem av flera skäl. Dels vet vi att en del
skulle avstå från frivilliga försäkringar, men skattebe-
talarna skulle ändå vara tvungna att garantera en skä-
lig levnadsnivå om de råkar illa ut. Andra skulle vis-
serligen försäkra sig, men göra det otillräckligt. Ett
mycket viktigt skäl är att individer med särskilt höga
risker skulle få svårt att erhålla privata försäkringar.
En viktig förutsättning i ett reformerat och robust
system är att nivåerna i de försäkringar som är utbyt-
bara mot varandra överensstämmer. Samma ersättning
bör därför gälla vid sjukdom, arbetslöshet och föräld-
raledighet. Glädjande nog råder det enighet om just
den viktiga punkten.
Herr talman! Vi kristdemokrater anser att samhäl-
lets skyldighet, det offentligas skyldighet, måste anses
kunna avta i takt med ökade inkomster, vilket motive-
rar taket på sju och ett halvt basbelopp för ersätt-
ningsnivåerna. Men vi menar också att det motiverar
tanken på s.k. brutet tak. Vi kristdemokrater har där-
för pläderat för en lägre ersättningsnivå för den del av
inkomsten som överstiger fem basbelopp.
Vi anser också att det bör finnas en enhetlig lägsta
nivå, ett golv, i trygghetssystemen. Enhetliga avgifter
bör tas ut upp till det övre taket. Alla inkomster bör
vara med och finansiera basnivån i trygghetssystemen.
Därför bör en viss avgift, förslagsvis halv, tas ut ock-
så för inkomster över taket. På så sätt åstadkoms en
fördelningspolitisk profil till förmån för låginkomst-
tagarna. Det är en fördelningspolitisk profil som inte
finns i systemen i dag och som heller inte finns i flera
av partiernas förslag.
Tyvärr har vi inte mött någon öppenhet för att låta
Sjuk- och arbetsskadeberedningen överväga ett sådant
system. Jag beklagar att tilläggsdirektiven till bered-
ningen blivit så snäva genom uppgörelsen mellan
Socialdemokraterna och Centern. Vi har därför
tvingats reservera oss när det gäller inriktningen på
kommande förändringar och trygghetssystemens ut-
formning fr.o.m. år 1997.
Redan nu vill vi kristdemokrater se några föränd-
ringar i förhållande till majoritetens förslag. Vi säger
nej till 75-procentsnivån, som också sedan stadfästs i
kompletteringspropositionen, och vill höja ersätt-
ningsnivån till 80 % även för långtidssjuka. Lågin-
komsttagare utan marginaler tror inte vi tål inte en
ytterligare sänkning. Det har varit tufft nog med den
sänkning som har skett från 90 % till 80 %. Däremot
anser vi att sjukförsäkringen bör innehålla två karens-
dagar med bibehållet högkostnadsskydd på tio dagar
per år. Vi föreslår också en besparing genom att den
ersättningsgrundande inkomsten baseras på den ge-
nomsnittliga inkomsten under de senaste två åren.
Herr talman! När det gäller sjukförsäkringen anser
vi kristdemokrater liksom regeringen att försäkrings-
kassan måste ha rätt att kräva att en försäkrad genom-
går kompletterande undersökning eller utredning. Det
är ju trots allt försäkringskassan som har att avgöra
om och i vilken grad den försäkrades arbetsförmåga
är nedsatt. För att fatta rätt beslut krävs fullgott be-
slutsunderlag.
Vi kristdemokraterna delar regeringens bedöm-
ning att beslut om kompletterande undersökning inte
bör vara överklagbart. Däremot anser vi att valet av
sjukvårdsenhet bör kunna överklagas av den enskilde.
Om denna möjlighet inte ges finns risk för en ytterli-
gare skärpt konfrontationssituation i ett redan låst
läge. Det omöjliggör den positiva medverkan av den
försäkrade som alltid bör eftersträvas.
Herr talman! Volontärer knutna till ideella bi-
ståndsorganisationer utgör en viktig del i det svenska
biståndsarbetet i utvecklingsländerna. Dessa bi-
ståndsarbetare har ofta en låg lön och ett svagt social-
försäkringsskydd. De förbättringar i socialförsäk-
ringsskyddet som nyligen gjorts gäller endast bi-
ståndsarbetare som återvänder till Sverige inom tre år.
Denna treårsgräns missgynnar dem som är villiga
att arbeta i biståndsländer med korta vilo- och infor-
mationsperioder hemma. En översyn bör därför göras
av den treårsregel som har införts för biståndsarbetare
i olika socialförsäkrings- och bidragssystem.
Herr talman! Vi kristdemokrater anser att det finns
flera skäl som talar för att den som är mellan 45 och
55 år bör ha möjlighet till ett förtida pensionsuttag
under ett års tid, s.k. sabbatsår. En sådan möjlighet
skulle bl.a. kunna skapa vikariatsplatser, vilket skulle
lätta trycket på arbetsmarknaden.
Förslaget att avskaffa de nuvarande särreglerna för
personer som är över 60 år eller äldre vad gäller rät-
ten till förtidspension innebär att förtidspensionering-
en renodlas till att ge ersättning vid nedsatt arbetsför-
måga på grund av medicinska faktorer. Vi kristdemo-
krater stöder detta.
Avskaffandet av äldrereglerna kräver dock en an-
passning av övriga trygghetssystem inklusive arbets-
marknadspolitiska åtgärder. Renodlingen av förtids-
pensioneringen får nämligen inte leda till att männi-
skor kommer i kläm. Detta gäller inte minst männi-
skor i glesbygd. Innan lagändringen träder i kraft den
1 januari 1997 borde därför regeringen återkomma till
riksdagen med förslag som förhindrar orimliga sociala
konsekvenser av avskaffade äldreregler.
Jag konstaterar när jag läser kompletteringspro-
positionen, som ju i mångt och mycket svävar också
över denna debatt, att regeringen - som tur är - har
insikt om problemet. En särskild utredning utlovas i
samråd mellan social- och arbetsmarknadsministrarna
för att göra en bred analys av de äldres situation på en
alltmer krävande och rörlig arbetsmarknad samt av
alternativ till förtidspensionering när ohälsoprövning-
en för förtidspension skärps, som det heter. Jag räknar
därför med att regeringen återkommer till riksdagen i
god tid före lagändringen. Därmed kommer mitt krav
att tillgodoses.
Fru talman! På pensionsområdet föreslår vi krist-
demokrater ett antal förändringar jämfört med rege-
ringens förslag. Den allra viktigast är kanske den
ytterligare kompensationen till de sämst ställda pen-
sionärerna. Vi saknar i mångt och mycket fördel-
ningspolitiskt motiverade drag i den nuvarande eko-
nomiska politiken. Vi tycker att man kompenserar de
sämst ställda pensionärerna för litet när det stramas åt
på andra håll och kanter. Vi kristdemokrater satsar
därför 500 miljoner kronor på förbättrade bostads-
tillägg och 250 miljoner kronor på höjda pensionstill-
skott.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag uttrycka min
tillfredsställelse med att ett enigt utskott tillstyrker
den fyrpartimotion som några av oss med Gullan
Lindblad i spetsen har väckt angående rehabilitering
på lika villkor för kvinnor och män. Det är ett viktigt
område, och det är roligt att utskottet enigt står bakom
detta.