Herr talman! De exakta orsakerna till att andelen
nollklassade i sjukförsäkringen har ökat är fortfarande
relativt oförklarade. En mycket starkt bidragande
orsak är dock en regelförändring som innebär att man
inte behöver anmäla sin inkomst förrän man blivit
sjuk och behöver ersättning. Det finns därför en stor
grupp som inte anmäler sin inkomst. Det kan vara
åtminstone en ganska stor del av förklaringen.
Det är vidare sant att man måste ta inkomster från
något håll, men det finns faktiskt en möjlighet att
hämta inkomster ur som är bättre än någon annat i
sammanhanget, och det är ur ökad sysselsättning. Det
är den oslagbara källan, egentligen den enda stabila
och varaktiga, som därtill just nu tryter. Det är det
som är vårt problem. När vi talar om kris och om
budgetunderskott är det egentligen arbetslöshet som
vi talar om. Det är arbetslösheten som är krisen.
Väldigt många av de problem som vi resonerar om
skulle faktiskt lösas på ett sätt som inte ens behövde
utlösa några stora debatter om ökade skatter, om vi
kan utöka välfärdens bas. Välfärdens bas kan aldrig
vara något annat än sysselsättning.
En av de riktigt viktiga frågor som vi då har fram-
för oss är allas vår syn på äldre arbetskraft och hur vi
gör det möjligt att bland oss ha arbetskamrater som
inte bara är 35-åriga, 110-procentiga män utan barn,
utan som faktiskt är vanliga människor, som t.o.m.
kan vara litet äldre. Vi måste lära oss att se fördelarna
också med de egenskaper som människor utvecklar
med tid och erfarenhet.